2 artiklar i NCR
”Vatikanen utövat påtryckningar på jesuiterans teologiska tidskrift Theological Studies. ”
Bakgrunden är en artikel skriven av två teologer som argumenterade för en förändrad syn på äktenskap, skilsmässa och omgifte och som ursprungligen publicerades i tidskriften 2004. Sedan dess har Vatikanen utövat påtryckningar på tidskriften och i dess juninummer 2011 återfinns en ”motartikel ” om ”Äktenskapets oupplöslighet” samt en förklaring av tidskriftens chefredaktör Fr. David G. Schultenover, som bedömare anser att han blivit tvingad att skriva.
Fr. Charles Curran, professor i teologi vid Southern Methodist University i Dallas, säger att Vatikanens aktion är ”den allvarligast möjliga på USA katolska teologi därför att Theological Studies är vår mest prestigfyllda vetenskapliga tidskrift.”
Inte första gången som Vatikanen utövat påtryckningar på publikationer av jesuiter i USA . 2005 ”valde” tidskriften Americas chefredaktör Thomas Reese att avgå i samband med att Ratzinger blev påve.
” Vatikanen sammanför doktrin och teologi och tror att teologins uppgift är att vara en repetition av doktrinen.”
http://ncronline.org/news/vatican/vatican-pressures-theology-journal
”Under det första årtusendet var det biskoparna som var kyrkans teologer. Under andra årtusendet uppstod först klosterskolor och sedan universitet . Teologer kom att utgöra en särskild sfär av sakkunskap inte bara som individuella teologer utan också som teologisk fakultet.
Dessa fakulteter hade auktoritet inom kyrkan, gjorde uttalanden och hade viktiga roller i ekumeniska koncilier på 1200, 1300 och 1400 talen.”
”Teologi kan inte dikteras . Den tjänar oss bäst inom en kontext av friskt debattklimat. Vi behöver en fri och öppen debatt för att ge näring åt katolska idéer och katolskt engagement i världen idag.”
”Det är därför som det är absolut nödvändigt att tidskrifter som Theological Studies är fria att stödja friska diskussioner och inte bli avskräckta att engagera sig. Men under mer en generation har nu vår kyrkas hieraki kvävt allt friskt teologiskt givande och tagande. Vatikanens främsta intresse har varit moralteologi, befrielseteologi, och ecklesiologi inklusive kvinnliga präster och kvinnans roll i kyrkan. ”
http://ncronline.org/blogs/ncr-today/retreat-theologys-frontiers
// Irène
PS Obegripligt att inte samtliga katolska teologer inom kyrkan slår sig ihop och bildar fackförening och kräver professionell yrkesfrihet som teologer. Det är helt SJUKT att professionella katolska teologer finner sig i att arbeta iklädda mental tvångströja och ständigt kallibrera sina teologiska funderingar mot Magisteriets doktriner.
Jag ansluter mig till en kommentar i NCR
”Just wondering where Jesus taught that it was ok to bully, silence and censor? I think he said something about, ”And you will know the truth and the truth will set you free.” The Vatican’s pressure to halt the searching part of spiritual development is akin to encouraging sloth – the failure to use the brain that God gave us to reason, discern and exercise truth. I would invite the Vatican to remember that God gave us a reasoning mind, a discerning heart, a searching spirit and an empowering will and we are called to use them.”
Noterar att på jesuiternas SIGNUMS hemsida tar Ulf Jonsson och hans kollegor det säkra före det osäkra och avstår att kommentera vad kollegorna på Theological Studies utsatts för.
Det är fint med neutralitet och en diplomatisk hållning är alltid så klädsamt.
// Irène
Irène.
”Just wondering where Jesus taught that it was ok to bully, silence and censor? I think he said something about, ”And you will know the truth and the truth will set you free.”
Jag gör som du, ansluter mig till kommentaren ovan, i synnerhet som den sanning Jesus syftar på är den han kommit för att uppenbara.
Den som lärt känna dig genom din skriftställning inser att du säger vad du menar. Den heta kärnan i din heliga vrede har sin motsvarighet i ordens kärnfulla substans; de är inte bara metaforer fyllda med snömos.
Även bibliska ord som sanning och lögn, frihet och försoning, hat och kärlek, har kvar sin ursprungliga innebörd. Bekännelsen ”Jesus är Kristus” är en klippa också för dig. Åtminstone är det så jag tolkat dig; evangelierna vittnar om och tolkar i allt väsentligt en historisk verklighet.
Tolkningen kan och måste fördjupas och i en ny kulturell kontext, som moderniteten försett oss med, måste omtolkning ske för att kunna praktisera kärleksbudskapet på ett konsekvent sätt, men evangeliet är ograverat apostlarnas evangelium.
KV-manifestet talar om en ”djärv profetisk ekumenik” som bla tar sig det mycket konkreta uttrycket : ”Kyrkan välkomnar alla som hungrar och törstar efter Kristus till kommunionen.” Där är det guld Kyrkan har kvar trots sin ”andliga härdsmälta” efter 1700 år av korrosion. Guld korroderar inte.
Men om det ska finnas någon utsikt alls för den ekumeniska ambitionen att få framgång i en bred uppslutning kan man inte reducera Nya Testamentet till beteckningen ”andlig spekulation” eller karakterisera trosbekännelsens ord ”sanna som metaforer”. All substans evaporerar.
Inte ens en kristen som skriver under på varje ord i Manifestet, en sådan som jag, kan känna sig moraliskt motiverad att ansluta sig till en sammanslutning som bekänner sig till en så teologiskt ultraliberal position som i praktiken säger ”anything goes”. Ingen bördig jord finns längre för den förnyade etik och de policyförändringar vi vill se slå rot i Kyrkan.
Med den kännedom du, NCR och andra källor givit mig om dels teologiskt tongivande ledare som Hans Küng, dels reformkatoliker i stort, för att inte tala om andra större ekumeniska rörelser utanför RKK, vågar jag hävda att för de flesta är den urkyrkliga innebörden i de paulinska orden ”Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus” så fundamental och omistlig att något alternativ icke gives.
Tradition och förnyelse hör samman. Utan tradition finns ingenting att förnya.
Samuel.
Om jag förstått saken rätt så får forskare vid Katolska universitet inte arbeta fritt, utan måste komma fram till resultat och slutsatser som stämmer med vad Vatikanen anser är rätt.
Jag undrar hur många som känner till det och förstår vilken skada restriktionerna åstadkommer?
Sett mot den bakgrunden undrar jag hur det ser ut på det svenska Newmaninstitutet? Än så länge kanske man inte har några forskare, men hur kommer villkoren för dem som eventuellt kommer i framtiden att se ut?
/Anneli
Anneli! Kan du förklara för mig enkelt så att jag förstår hur forskare på Karolinska inte får arbeta fritt utan måste ” komma fram till resultat och slutsatser som stämmer med vad Vatikanen anser rätt”
Angående artikeln i NCR: Det var något av den mest svårgenomträngliga text jag läst. Trots att jag läst den flera gånger förstår jag inte riktigt hur det hela hänger ihop och vilka vägar denna påstådda påverkan gått. Kanske Irène som är insatt kan göra en liten faktaruta som förklarar sammanhangen.
För tydlighets skull: Jag försvarar inte Vatikanen eller vill göra gällande att påverkan inte skett. Jag lyssnar, iakttar och vill ha klara fakta så att jag förstår vad som verkligen hänt.
Reflektion: Om nu tidskriften Theological studies fallit till föga och kompromissat med sina vetenskapliga principer, är då inte problemet lika mycket hos dem som styr över tidskriften som hos Vatikanen?
Bengt,
Det kan förstås även vara ett problem med lojaliteten mot Katolska kyrkan kontra seriös forskning för en katolsk präst och kanske också ordenssyster vid ett vanligt universitet. Så långt tänkte jag inte, men det har du rätt i.
Vad jag menar är katolska universitet där forskare och forskningsprojekt måste komma fram till kyrkopolitiskt korrekta resultat. För Sveriges del gäller det i så fall bara Newmaninstitutet och de forskningsprojekt som kan tänkas ligga där. Det kan säkert också ställa till det för doktorander, ja egentligen även för studenterna om inte lärarna får hänvisa till de senaste forskningsrönen eller använda adekvat litteratur för att den inte gillas av Vatikanen.
/Anneli
Anneli!
Bortsett från att jag gärna vill problematisera ditt grundresonemang, vad exakt har detta med Karolinska institutet att göra?
Bengt,
Jag nämnde inte Karolinska institutet alls, utan Newmaninstitutet! Det var du som drog in KI och eftersom det inte var helt tokigt tänkt i sammanhanget svarade jag dig.
/Anneli
Webmaster!
Felläsning av mig från början: Anneli skrev ”Katolska universitet” jag läste det som något helt annat, bortse därför från mina två sista inlägg som ni gärna kan ta bort.
Däremot aktualiserar ju detta en principiellt viktig diskussion om tro och vetenskap överhuvud taget och tunga institutioners sponsring och styrning av forskning i allmänhet. Nyss hörde vi om köttindustrins sponsring av livsmedelsforskningen.
Jag har dock själv inte tid att ta upp den diskussionen nu.
Bengt
”Kanske Irène som är insatt kan göra en liten faktaruta som förklarar sammanhangen.”
Jag gör inte anspråk på att kunna göra en faktaruta. Det enda jag kan bjuda på är min subjektiva tolkning av sammanhangen i de två artiklarna.
Där framhålls att Magisteriet bara tar hänsyn till ett läger inom teologi.
”However the magisterium cannot just tie itself to one school of theology and condemn all others.”
Det säger sig självt (åtminstone för mig) att här du roten till det onda.
Om Gud har skapat oss med en oändlig tankeförmåga i kombination med nyfikenhet på världen och på oss själva som människor så är det väl SÄRSKILT inom TEOLOGIN ”läran om Gud” som den oändliga tanken och nyfikenheten ska kunna blomma fritt.
Så är inte fallet inom katolsk teologi. Om du inte tror mig kanske du tror Jesuit Fr. John W. O’Malley som säger så här i ena artikeln
”The present situation of theologians in the church must be seen in light of what Jesuit Fr. John W. O’Malley has called the “papalization of the church,” which is to say that the pontiff has become the defining element of what it means to be Catholic today. In our theologically stifled climate, neither bishops nor theologians are allowed to speak up for change in the church.
Yes, the papacy should be the final authority in the church, but it has now become the only authority. Yes, theologians will always be prone to mistakes. Theologians must be true to their role and criticize one another, and at times the hierarchical magisterium must step in. ”
Inom KATOLSK moralteologi råder idag bland katolska yrkesteologer olika uppfattningar kring äktenskap, skilsmässa preventivmedel. Det går inte att förneka.
Men såväl JP 2 som B16 har bara knytit till sig till sig teologiska rådgivare inom Vatikanen som tycker som de själva.
Vår tids i mitt tycke bäste katolske moralteolog jesuiten Charles Curran kördes ut i kylan efter sin kritik av Humanae Vitae. Hans teologi stämde inte med katolsk doktrin hette det.
Du hör vilket cirkelresonemang Vatikanen håller sig med.
Istället satsar man idag i Vatikanen bla på en moralteolog som Janet Smith, då hon delar katolsk doktrin.
Så fortsätter RUNDGÅNGEN i Vatikanen.
”Om nu tidskriften Theological studies fallit till föga och kompromissat med sina vetenskapliga principer, är då inte problemet lika mycket hos dem som styr över tidskriften som hos Vatikanen?”
Det är alltid komplicerat med lojalitet. Särskilt för jesuiter – som du vet – med tanke på deras ”påvelöfte ”. Lägg märke till att i artiklarna framkommer att uppgifterna om Vatikanens påtryckningar INTE kommer från chefredaktören eller från någon inom tidskriftens redaktion utan från källor utanför som gjort valet att offentliggöra vad Vatikanen sysslar med BAKOM KULISSERNA. Och syftet med detta tolkar jag är att visa bristen på Vatikanens TROVÄRDIGHET. Ty vad artiklarna vill visa är hur Vatikanen försöker MANIPULERA VERKLIGHETEN. Verkligheten = S A N N I N G E N är nämligen den att bevisligen håller inte alla teologer med MAGISTERIET om dess syn på äktenskap mm. Men Vatikanen tål inte att detta syns i USA mest prestigefyllda teologiska tidskrift. Det hela handlar således mer om makt och kontroll än om SANNING.
Ty om alla är överens om att det är sanningen som ska segra så finns ju inget att vara rädd för.
Beviset att Vatikanen månar mer om sin MAKT än om SANNINGEN är just dess ständiga försök att hindra fri teologisk debatt.
// Irène
Bengt
När det gäller katolska universitetsprofessorer i teologi så är det viktigt att ta i beaktande att det ofta är hög status i USA på katolska universitet och därför attraktivt på olika sätt att få undervisa där.
Det kräver dock en OFFENTLIG lojalitet med katolsk doktrin i moralfrågor. Så för att få nöjet att undervisa vid vissa prestigefyllda katolska universitet så kanske du som katolsk teolog får sälja din själ om du förstår vad jag menar.
Vissa gör det. Vissa vägrar.
Jag är övertygad om att om MAGISTERIET inte la sig i vad yrkesteologer kommer fram till i moralfrågor, utan låta teologer debattera och argumentera fritt – också i det offentliga rummet – så skulle så småningom Magisteriet kunna representera Sensus Fidelium.
Så är inte fallet idag vilket är en orsak till krisen inom katolska kyrkan.
En annan orsak är påvens utnämningspolitik av biskopar. Det är inte kompetens som styr (ledaregenskaper mm) utan grad av lojalitet mot påven.
// Irène
Samuel
Gläder mig att du alltid också pläderar för sanningen som frigör.
Det var när jag insåg att KYRKAN inte är lika med Vatikanen som SANNINGEN uppenbarades för mig.
Nämligen sanningen om Vatikanen som är livrädd för att SANNINGEN ska komma fram. Ty Vatikanen vet att om så sker då blir katoliker FRIA. Och FRIA katoliker kommer inte accepetera den nuvarande MAKTORDNINGEN dvs påvens maktfullkomlighet.
// Irène
PS Tack för din återkommande support .
Irène,
Tack för att du fyller på med fakta! Det är viktigt att lyfta fram vilken hämmande faktor lojaliteten mot Rom kan ha på forskningen. Många känner nog inte till det.
/Anneli
Anneli
Tack själv !
// Irène
Irène! Tack för ditt klargörande, det var verkligen bra, nu är det lättare att följa med i dina tankar.
Reflektion 1: Jag blir alltid misstänksam mot sådant som sprids av anonyma källor.
Reflektion 2: Förhållandet mellan Kyrkans tro och teologi tycker jag man borde reflektera lite djupare över innan man anklagar Vatikanen för att hindra den fria forskningen. Jag tänker fortfarande att den ansedda teologiska tidskriftens ledning själva måste ha kurage att stå för sina vetenskapliga principer. Man kan inte skylla allt på Vatikanen, utan lika mycket dem som spelar med i rollspelet. (Jag vet inte ens om tidskriften har övergett sina vetenskapliga principer).
Jag tycker att påve Benedikt/Josef Ratzinger själv har mycket bra tankar om förhållandet mellan kyrkans tro och teologin. Jag tänker bl.a. på en artikel tryckt i boken På väg till Jesus Kristus (Catholica). Artikeln heter ”Är Katolska Kyrkans Katekes aktuell idag – Tankar tio år efter utgivningen” Där utvecklar han tankar kring detta.
– Kyrkans tro, ”trons skatt”, ”uppenbarelsen”, är något som kyrkan tagit emot, som hon förvaltar, inget hon hittat på själv, och som hon inte förfogar över efter eget gottfinnande. Påven och biskoparna tjänar tillsammans i denna uppgift att förvalta trons skatt.
– Teologi är en fortgående reflektion och filosofisk undersökning av det som är föremål för Kyrkans tro, men teologin ”uppfinner” inte tron genom en intellektuell process. Förhållningssättet att tänka att man genom kunskap (gnosis) uppfinner tron har alltid varit en frestelse i kyrkans historia.
Tron kan inte bevisas eller motbevisas, men detta innebär inte att den teologiska reflektionen inte kan vara föremål för vetenskap och förnuft. Därför är teologin som vetenskap i högsta grad berättigad. Teologisk forskning och utbildning kan finnas både vid statliga sekulära universitet och vid lärosäten som drivs av samfunden själva. Att underkänna teologisk forskning som bedriv i kyrkans regi är lika befängt som att underkänna teknisk forskning bara för att den bedrivs i ett teknikföretags regi. Istället för att låtsas om att det finns en slags neutral ojävig kunskapsteoretisk neutralitet utan för-förståelse, är det lika bra att arbeta med och medvetandegöra för-förståelsen och se det som något som berikar och fördjupar perspektivet.
Jag tror att det är naturligt att det finns en spänning mellan Kyrkans herdar som förvaltar trons skatt och teologerna. Som du säger tror jag en sådan process kan vara fruktbar, men det kräver en acceptans från båda håll: Teologerna måste tillerkänna Kyrkans läroämbete en legitimitet och inte kräva att diktera vad Kyrkan skall tro, samtidigt som teologin måste kunna fungera vid universiteten utifrån autonoma vetenskapliga principer.
Något jag beundrar Benedikt XVI för är hur han upprätthåller denna rågång mellan ämbete och teologi. Samtidigt som han är en lysande teolog som i sina reflektioner är mycket radikal, så är han i sin ämbetsutövning mera konservativ och rusar inte åstad i handling utifrån senaste teologiska tanken, utan avvaktar en konsolideringsprocess i kyrkan i gemenskap med de övriga biskoparna.
Om det inom Vatikanen finns en önskan att styra teologerna på ett otillbörligt sätt så att det blir grus i maskineriet och vetenskapliga principer och tankens frihet sätts ur spel, så är det inte bra, och det är viktigt att de som har kunskap om sådant tar ansvar för att lyfta upp det i ljuset. Men som sagt, anonyma källor förhåller jag mig skeptisk till.
Reflektion 3: Det går inte att tänka sig fram till trons sanningar genom en intellektuell process. Trons skatt har kyrkan fått ta emot genom Uppenbarelsen. Ibland tycker jag de ledande skribenterna på denna blogg resonerar som om de underförstått tänker att det går att tänka sig fram till hur det skall vara, eller omvänt, om vår kunskap som vi kan komma fram till på filosofisk väg nu är bristfällig, (vi kan inget veta om Gud, hur kan vi t.ex veta att han är treenig) så underkänner man legitimiteten i Kyrkans tro som förvaltas av läroämbetet.
Eftersom det är så lite vi kan veta (jfr Wittgenstein) är det viktigt att skilja på trons materia som är uppenbarad kunskap, inget vi hade kunnat tänka ut själva, och den teologiska reflektionen som vid katolska universitet tar sin utgångspunkt från det som är trons materia.
Läs mina reflektioner över Ludvig Wittgensteins teorier om språket och kunskapens gränser:
http://www.katolsktfonster.se/forum/blogs/48939.aspx
Bengt,
Jag håller med dig om att det skulle behövas mer av civilkurage och integritet bland katoliker på alla nivåer.
Problemen som lydnaden mot Rom orsakar är mer generella än den här enskilda artikeln, så jag tycker inte att ditt argument att du inte accepterar anonyma källor håller.
Katolska kyrkan har en lång tradition av att motarbeta vetenskapliga framsteg, man straffade vetenskapsmän som påstod att jorden är rund, eller som förordade den heliocentriska bilden av universum för att ta två spektakulära exempel där vi har facit på hand.
Kyrkans ledare har uppenbarligen inte dragit tillräckliga lärdomar av tidigare misstag, utan fortsätter att försöka censurera forskningen. Som i det här fallet en artikel som visar på en alternativ syn på hur skilsmässor ska hanteras.
/Anneli
Anneli! Den historieskrivningen finns mycket att säga om. Sanningen är faktiskt mer komplex än så.
Bengt
Det är katolskt teologiskt fackfolk som kommenterar ”motartikeln” och chefredaktörens förklaring i juninumret.
Räkna med att alla känner alla som uttalar sig.
En kommentator är medförfattaren till ursprungsartikeln från 2004 f James Coriden SJ,
” canon lawyer” och professor som säger “ upon reading the note he immediately concluded Schultenover had been forced to publish it.”
Den andre som uttalar sig är John Thiel ordförande i Catholic Theological Society of America.
Och som jag tidigare nämnt Charles Curran.
Tillkommer Thomas Fox från NCR som är den som skrivit båda artiklarna och som professionellt har bedömt det hela och säkerställt så att inte NCR får en DEMENTI från chefredaktören på Theological Studies.
”Förhållandet mellan Kyrkans tro och teologi tycker jag man borde reflektera lite djupare över innan man anklagar Vatikanen för att hindra den fria forskningen.”
”man borde reflektera”. Märkligt att du inte respekterar de tunga namn som nämns i artikeln. Du tror alltså att dessa uttalar sig UTAN att ha reflekterat ”lite djupare.”
”Jag tycker att påve Benedikt/Josef Ratzinger själv har mycket bra tankar om förhållandet mellan kyrkans tro och teologin.”
B16 är JÄVIG vilket betyder att hans ord om sig själv och sin ämbetsutövning inte kan åberopas som vittnesmål.
Att det ”reflekteras” kan du också bli varse i min nästa blogg ”Attack på vetenskaplig teologisk tidskrift skyddar inte läran, snarare mumifierar den.”
// Irène
PS Angående våra jesuiter i vårt eget stift som uppkallat sitt institut efter kardinal Newman. Han som skålade först för samvetet och först därefter för påven.
Ulf Jonsson SJ och hans kollegor gör ju ständigt tvärtom. Först och främst LOJALITET mot B16 och om det sedan visar sig vattentätt att deras samvete inte kolliderar med påvens så hyllas samvetsfriheten.
Irène!
Visst är det kompetent folk som för denna debatt i USA, det är jag övertygad om, och jag har full respekt för deras teologiska kompetens. Mellan raderna ser man också att det finns en reflektion över förhållandet mellan läroämbete och teologisk forskning, precis som Joseph Ratzinger beskriver bra i artikeln jag nämnde. Min efterlysning av djupare reflektion gällde nog mera skribenterna på denna blogg.
Du skriver: ”Räkna med att alla känner alla som uttalar sig.” – Kanske det är detta som är förklaringen till de proportioner denna historia fått. Du vet mycket väl hur grupprocesser kan uppstå i en miljö där alla känner alla. Att på detta sätt blåsa upp en indignationsstämning mot Vatikanen där grundvalen är anonyma uppgiftslämnare tycker jag är minst sagt överdrivet. Ännu mer överdrivet blir det när indignationsvågen förstärks av dig på denna blogg och dessutom i oträngt mål spiller över på jesuiterna i Sverige. Dina uttalanden om Ulf Jonson är upprörande.
Du har en benägenhet att röra dig mellan olika sätt att argumentera allteftersom det passar dig. Ibland diskuterar du sakligt, men när du inte längre vill bemöta mig sakligt övergår du till att hävisa till auktoriteter. Lika ivrigt som du inte vill att Benedikt XVI skall vara en auktoritet för mig, lika ivrig är du på att dessa amerikanska kompetenta teologer av facket skall vara just det.
Påstår du om att Benedikt XVI är jävig, så är väl alla dessa teologer, om vilka du säger att alla känner alla minst lika jäviga i förhållande till varandra. Nej, låt oss sluta tala om jäv och utgå istället från en saklig diskussion. (Joseph Ratzinger skrev dessutom den text jag hänvisade till långt innan han kunde drömma om att han skulle bli påve)
Som jag sagt tidigare tror jag det är naturligt att det finns en spänning mellan Kyrkans läroämbete och teologerna, denna kan i bästa fall vara konstruktiv. Kanhända finns en fyrkantighet och ängslighet hos vissa tjänstemän i Vatikanen som gör att de gärna vill lägga sig i på ett sätt som liknar ministerstyre och som väcker irritation, men att tala om att Vatikanen försöker hindra den fria forskningen är enligt min mening djupt överdrivet. Teologerna i USA bör fortsätta att bedriva bra teologiskt arbete istället för att ödsla sin energi på att bedriva indignationskampanjer mot Vatikanen.
Bengt
”Visst är det kompetent folk som för denna debatt i USA, det är jag övertygad om”
När du nu erkänner detta utgår jag ifrån att du underförstått bejakar att det är sant att Vatikanen ”ödslat sin energi ” på att från Rom försöka fjärrstyra debatten i USA.
”Alla känner alla ” Så fungerar det ju inom alla fackområden där dock fri debatt ständigt försiggår i facktidsskrifter. Det finns alltid olika grupperingar inom all fackvetenskap som polemiserar sinsemellan. Rätt och Fel reglerar sig själv. Teologi är inget undantag. Men katolsk teologi är ett UNDANTAG. Vetenskapliga doktriner inom olika vetenskaper utmanas UTAN STRAFFPÅFÖLJD för debattörerna. Där har du skillnaden i ett nötskal mellan katolsk teologi och andra vetenskaper.
Hinduismen har sina ”heliga kor” men även katolska kyrkan har sina. Lika primitivt som jag fann det vara att i Indien ”heliga kor ” tilläts blockera storstadstrafik, lika primitivt tycker jag det är att ”heliga kor ” tillåts blockera storstadens teologiska debatt i USA.
I vårt eget stift finns inte ett enda katolskt OFFENTLIGT forum där en FRI debatt tillåts äga rum.
Jag ägnar bla tid åt KV blogg för att sprida information till stiftets katoliker för att visa att det händer mer saker i den katolska världen än vad Katolskt Magasin uppvisar.
”Dina uttalanden om Ulf Jonson är upprörande.” Läsaren har tolkningsföreträde.
Men debatten i USA berörs inte med ett ljud på Signums hemsida. Det tycker jag är upprörande.
”Kritik mot fotbollsstrejk i Italien” är senaste rubriken Signum online. Jag utgår ifrån att det är Ulf Jonsson som avgör vilka nyheter som ska ”B L Å S A S U P P ” på Signum.
Apropå ”saklig diskussion” och Ratzinger. I USA ansågs jesuiternas tidskrift America med Thomas Reese vara en förebild för ett forum för inomkatolsk debatt. Reese TILLÄT alla tidens brännande frågor att avspegla sig i debatten. Det var allmänt känt att Troskongregationens kommissarie alias prefekt Ratzinger utövade påtryckningar mot Reese som han stod emot. Men när Ratzinger valdes till påve april 2005 ”VALDE” Reese att dra sig tillbaka.
Inte heller då kommenterade Signum Vatikanens ÖVERGRPP på det FRIA ordet.
Katolsk Vision har dock förärats en ledare av Ulf Jonsson där han väljer att ” blåsa upp” KV och SSPX som samma kategorier extremiströrelser. Det blev MVG på biskopsämbetet.
http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=3975
// Irène
PS ”Min efterlysning av djupare reflektion gällde nog mera skribenterna på denna blogg.”
Jag utgår ifrån att det är mig du då syftar på som inte ”reflekterat djupare.”
Jag tycker det är ärligare att säga att du inte håller med mig men att vi får tycka olika.
Irene!
Ulf Jonssons artikel tyckte jag var riktigt bra.
Ang. ”reflektera djupare”: Jag tycker du hoppar mellan olika argumentationsgrunder, vilket gör det svårt att följa hur du tänker. Än framför du krav att kyrkan skall ändra sin teologi, än argumenterar du utifrån människors bristfälligkter (B16 maktfullkomlig, bryr sig inte om de utsatta barnen och gör ej mer än han måste, UJ följer inte sitt samvete utan böjer sig för andra auktoriteter etc), än tycker du att jag bara skall acceptera andras utsagor för att de är tilförlitliga enl ditt förmenande (de amerikanska teologerna), än tycker du att jag rakt av skall förkasta någons utsaga för att den är jävig eller otillförlitlig enl dig (B16).
Iréne och Bengt,
Jag tycker att grundproblemet med att Katolska kyrkans ledning faktiskt sätter gränser för vilka forskningsresultat som får uppnås på katolska universitet hela tiden försvinner i diskussionen.
Likaså att samma katolska ledning försöker bestämma vilka ämnen som får diskuteras och vilka åsikter som får framföras.
/Anneli
Bengt
Igår ”nu är det lättare att följa med i dina tankar”
Idag ”svårt att följa hur du tänker”
Vi kommer kanske inte vidare. Jag inser att så länge jag har avvikande uppfattning om sakernas tillstånd än du så kommer du att fortsätta att kategorisera mig som att inte ha ”reflekterat tillräckligt djupt.”
Det är ljusår mellan våra uppfattningar, värderingar och reflexioner och kommer så att förbli.
// Irène
Irène! Kanske inte ljusår ändå.
Vill bara säga att jag kommenterat ämnet på min blogg:
http://www.katolsktfonster.se/forum/blogs/51205.aspx
Bengt
”Vill bara säga att jag kommenterat ämnet på min blogg: ”
http://www.katolsktfonster.se/forum/blogs/51205.aspx
Duktigt gjort Bengt, med tanke på vad du skrev i förrgår.
”Angående artikeln i NCR: Det var något av den mest svårgenomträngliga text jag läst. Trots att jag läst den flera gånger förstår jag inte riktigt hur det hela hänger ihop och vilka vägar denna påstådda påverkan gått. ”
Du skriver nu
”Är inte alla, inklusive Troskongregationen och påve Benedikt överens om att som Thomas C Fox skriver teologi inte skall dikteras, utan tjänar oss bäst inom en kontext av friskt debattklimat?”
”Är inte alla överens om ?” ” Friskt debattklimat ? ”
Sorry inte Stockholms katolska Stift. Här har man en avvikande uppfattning. Här anser man att tex Katolskt Magasin ska ha en SKYDDANDE effekt – ungefär som solkrämer.
Hög skyddsfaktor gäller för att inte ”skrämma sköra katoliker” har Margareta Murray Nyman upplyst mig om angående Magasinets läsare.
// Irène
Irène skriver: ’Hög skyddsfaktor gäller för att inte ”skrämma sköra katoliker”’
-Det låter uppseendeväckande. Är det ett offentligt uttalande eller sagt mellan skål och vägg?
Jag kan tyckas blåögd, men jag utgår från att våra katolska systrar och bröder som har ansvarspositioner i olika delar av kyrkan, biskopar och präster såväl som lekmän, tillämpar det som är god etisk standard och som bejakas i högtidliga deklarationer och bekännelser till dess motsatsen är bevisad.
Öppen diskussion som utgår från att man tror folk om goda avsikter i första hand leder till att folk tänker efter och börjar praktisera de goda avsikter de faktiskt har, alternativt att det som inte ansågs tåla att sägas i ljuset kommer i dagen så att man kan diskutera också det i öppen respektfull anda.
Bengt
”Det låter uppseendeväckande. Är det ett offentligt uttalande eller sagt mellan skål och vägg?”
Om ”mellan skål och vägg ” menas förtroligt samtal så kan jag säga att något sådant har jag aldrig haft med Margareta Murray Nyman. Då var det ett ”offentligt samtal per telefon ”
Jag har även fått mail av MMN där det framkommer att varken mitt eller Gert Gelottes namn får förekomma i Magasinet. MMN uttryckt det hela mer sofistikerat men andemeningen är den att Gert och jag inte får skriva något i Magasinet WHAT SO EVER.
Jag har personligen beskrivit faktum för biskopen och vi är fler som påtalat att han borde ta ansvar för att se till att det skapas något sorts offentligt utrymme för debatt som han står bakom. Det är förutsättning för alla rädda katoliker att våga sig fram ur buskarna.
// Irène
Irène: ”Jag har personligen beskrivit faktum för biskopen och vi är fler som påtalat att han borde ta ansvar för att se till att det skapas något sorts offentligt utrymme för debatt som han står bakom. Det är förutsättning för alla rädda katoliker att våga sig fram ur buskarna.”
Just nu är det vi privata bloggare som upprätthåller sådana forum, en nödvändig ventil.
Kanske är det bra att det får vara så. Stiftet måste ha en mera officiell och avgränsad hållning, det är inte biskopens sak att driva avantgardistiska frågor med krav på att ändra Kyrkans teologi, utan mera att hålla ihop det som är. Men det är ju inte bra om KM blir så smal och ”försiktig” att den till slut inte får någon betydelse annat än för några få trogna läsare som skall ”skyddas” mot resten av verkligheten. Den måste återspegla hela det katolska livet ute i stiftet. Annars kan man lika gärna lägga ner den och nöja sig med den stiftsinformation som skickas ut någon (några?) gång per år till alla som betalar kyrkoskatt.
Just nu fokuserar biskopen på att få ihop alla olika nationaliteter och riter i stiftet till att känna samhörighet under mottot enhet i mångfald. Stiftsvallfärden var ett exempel på detta, och jag tyckte jag läste att en katekesdag skall ha samma tema. Jag tror det är bra, och att det är svårt att samtidigt ha i fokus på frågor som går ut på att förändra grundläggande moment i kyrkans teologi, typ samkönade äktenskap och att öppna prästämbetet för kvinnor. Dessa frågor drivs främst av väletablerade vuxna från 1968-generationen i USA och Europa, en grupp som i vilket fall är väldigt talföra och har förmåga att utnyttja olika sociala media och själva ta ansvar i samhället och kyrkan utan speciell backup av biskopen.