I en intervju 5 april i år på SSPX prästseminarium Saint Aquinas Seminary i USA gav SSPX generalsuperior Bernard Fellay en längre intervju ( se video del 1 och del 2) där han inte gör någon hemlighet av att katolska kyrkan är på helt fel vägar alltsedan andra Vatikankonciliet.
Del 1
http://en.gloria.tv/?media=27430
Del 2
http://gloria.tv/?media=27892
Intervjuaren – en präst inom SSPX – beskriver farhågor hos SSPX prästerskap att Bernard Fellay i kommande förhandlingar med Vatikanen kan komma att tvingas till ”kompromisser” vad beträffar andra Vatikankonciliet.
Bernard Fellay lugnar intervjuaren genom att redogöra sin syn på Andra Vatikankonciliets dokument som han menar ingenstans gör anspråk på att vara ”ofelbara”.
”Därmed har 2 Vatikankonciliet den lägsta grad av auktoritet i Magisteriets historia. Att någon skulle tvingas erkänna 2 Vatikankonciliet är mycket egendomligt, auktoritärt och tyranniskt och ovanligt inom katolska kyrkan.”
Bernard Fellay menar att påven själv i förförhandlingararna till upphävandet av exkommunikationen av SSPX aldrig har ställt krav på erkännadet av andra Vatikankonciliet.
I samband med Williamsonskandalen uppstod dock ”en press på påven att kräva detta ”.
Bernard Fellay deklarerar klart och tydligt, helt utan omsvep, att det han kommer att ta upp med påven ang 2 Vatikankonciliet är frågan om kyrkans TRADITION i relation till 2 Vatikankonciliet.
Vad är viktigast ? 2 Vatikankonciliet eller TRADITIONEN från Jesus och apostlarnas tid fram till 2 Vatikankonciliet ?
”Då har vi en ny kyrka” menar Bernard Fellay. Underförstått om betoningen ligger på 2 Vatikankonciliet.
Därför är det SSPX uppgift -också underförstått – att som Bernard Fellay uttrycker det ”RESTAURERA” kyrkan till vad den var före konciliet.
Det framkommer också tydligt att SSPX drar nytta av prästbristen inom katolska kyrkan. Bernard Fellay beskriver hur det på vissa håll finns ”1 präst på 10 församlingar.”
Hoppas SSPX på att Rom ”tager vad man haver” ?
Värt att observera är vidare Bernard Fellays kommentar till Williamsonskandalen.
”När det gäller förintelsen och andra världskriget och Uppenbarelsen så talar vi om 2 olika nivåer som inte har något med varandra att göra. Det spelar ingen roll om det var 6 miljoner som dog eller 11 miljoner eller 20 miljoner. Det förändrar inte Uppenbarelsen”
En sådan uppfattning förklarar varför inte Bernard Felllay i första vändan verkade upprörd över Williamasons ifrågasättande av förintelsen. Underförstått. Om den skett eller inte har ingen betydelse för Uppenbarelsen.
I ljuset av denna uppfattning blir Bernard Fellays brev till SVT också mer förklarligt, där han enbart är upprörd över hur SVT utnyttjar och blandar ihop religiösa och kyrkliga angelägenheter med sekulära.
Dessa har uppenbarligen inget med varandra att göra. Och underförstått varför då detta ståhej ?
Se även brevet i originalform.
Anmärkningsvärt är att Rom i lugn och ro nu återupptagit förhandlingarna med SSPX trots att dess biskopar – mot Roms förbud – fortsatt att VIGA präster som är VALID BUT ILLECIT.
Detta ska ses mot bakgrund av att Troskongregationen nyligen exkommunicerat prästen Roy Bourgeois för att denne närvarit då en präst blev VALID BUT ILLECIT vigd.
I detta fall var prästen en kvinna.
Det möte med påven som Bernard Fellay hoppades på i intervjun ägde rum förra veckan 9 juni.
http://rorate-caeli.blogspot.com/2009/06/breaking-fellay-received-in.html
// Irène
Jonas B
”Visst är man katolik även om man är exkommunicerad! Det är bara eukaristin som man är utestängd från.”
Man är inte ”katolik i full gemenskap” som det brukar heta om man är utestängd från eukaristin.
Jag uttryckte mig slarvigt. men jag noterar att du betecknar detta som ”bara”.
Så ur exkommuniceringsaspekt är det ingen skillnad på Bernard Fellay och en kvinnlig katolsk präst.
”Nej, jag kan aldrig förstå hur man kan tala om “kvinnliga präster som blivit exkommunicerade”. Det är en omöjlig mening ”
Då har jag ett gott råd till dig Jonas B.
Sluta med att ställa krav på dig själv att behöva förstå allt här i världen. Det räcker med att det finns andra som förstår vad vi talar om.
Jag befriar dig från att förstå, men måste då samtidigt rekommendera att ligga lite lågt i kvinnoprästdebatten.
// Irène
Nu ska väl Jack ge sin syn på saken efter att ha läst 51 inlägg. Att SSPX skulle sluta med sin verksamhet är lika omöjligt som Katolsk Vision elelr We are the church skulle lägga ner sin verksamhet och rätta sig efter påven.
Frågan är dock hur ”mycket” katolskt, objektivt och subjektivt SSPX är i jämförelse med We are the Church – som är varandras motpol. SSPX läser den eviga mässan som fastlogs som norm 1570 – men självklart användes innan, men i olika former dock var strukturen någorlunda densamma. We are Church vill börja så här efter 2000 år introducera kvinnliga präster som Kyrkan i alla tider har fördömt. Den tridentinska mässan är ju fördömd, dock så fick ju inte präster celebrera den under tiotalsår – vilket påvens sändebud, ärkebiskop, missionären Lefebvre gjorde.
Låt SSPX viga ett par tre präster som vill frälsa själarna. (Om dessa gör det med politiska manifest om hitler beundran osv så är ju det självklart fel.) Påven själv sa:
I think for example of the 491 priests. We cannot know how mixed their motives may be. All the same, I do not think that they would have chosen the priesthood if, alongside various distorted and unhealthy elements, they did not have a love for Christ and a desire to proclaim him and, with him, the living God. Can we simply exclude them?
Den tridentinska mässan är ju inte fördömd. Ordet inte skall stå med.
Jack
”We are Church vill börja så här efter 2000 år introducera kvinnliga präster som Kyrkan i alla tider har fördömt.”
Släpp FRÅGAN fri om kvinnliga präster inom hela katolska kyrkan. Det är önskemålet. Det är vad det handlar om.
Vem är Kyrkan? Det är vi alla inom den universella Kyrkan. När påven lägger munkavle på människor tvingar han in dessa in i en lojaliteskonflkt som är helt ONÖDIG och helt FEL.
Om påven istället sammankallade till ett koncilium där frågan FRITT fick diskuteras och om påven slutade att mobba och straffa de präster som inte kan hålla tand för tunga när det gäller kvinnoprästfrågan så skulle du få se på andra bullar.
Vad allt ytterst handlar om är yttrandefrihet.
YTTRANDEFRIHET är förutsättnigen för att kyrkan ska förbli S A N N.
// Irène
Irene,
Kyrkan blir väl sann av Guds eviga ord. Börjar man tubba på sanningen så hamnar man lät i diket. Kvinnliga präster nu, sodomiter sedan osv. En sådan sak vi kan bevittna i Svenska Kyrkan – som jag arbetade i flera år.
Att införa Kvinnliga präster bygger på någon slags jämlikhet och feminism, någon slags ”up todate” för Katolska Kyrkan. (Som om det skulle lösa krisen) Det finns kvinnor som trotsat det eviga Rom och blivit ”präster”. Kan man inte förstå att det är en omöjlighet, lika omöjligt som att korsa E4, lika omöjligt att äta råttgift.
Vissa saker är omöjliga och kommer förbli omöjliga. Verkligheten – reallity – kan man inte ändra på. Eviga sanningar och dogmer kan man inte ändra.
När feminismen nu gjorde stora framsteg under 1900-talet började man diskutera detta. Vilket man har gjort. Rapport efter rapport har gjorts där Rom noga har studerat det nya påfundet med kvinnliga präster.
Om det hade funnits i alla tider, överallt och av alla en uppfattning i kyrkans långa historia att viga kvinnor – så skulle jag kunna ställa upp på en debatt. Men det gör det ju inte!
1958 så fattade Staten beslut att kvinnor ska ha rätt till statliga tjänster däribland Präst. Var det särkilt förankrat. Det var en chock för många men biskoparna vågade inte gå emot staten.
Vissa präster har fel. Det är lika omöjligt att viga kvinnor som det är att förneka 6 miljoner judar dog. Har inte Biskop Williamson då också del av Ert så varma YTTRANDEFRIHET. Låt då biskop Williamson få tala. Att viga kvinnor är orealistiskt och bygger på en modern strömning. Det finns inga argument förutom feminismen att viga kvinnor. Kvinnorna har raserat Svenska Kyrkan med dess clowneri. Tro mig, jag har erfarenhet av att jobba i församlingar med kvinnliga präster. Något som jag helst inte vill se i Katolska Kyrkan. Men jag bygger inte på mina egna subjektiva tanker på det. Jag bygger på vad Kyrkan säger.
Jack,
eftersom du, enligt vad du själv skriver, inte ställer upp på en debatt så saknas anledning för någon av oss att göra det. Men jag beklagar att katolska kyrkan blivit en tillflyktsort för män med din kvinnosyn. En bra psykoterapeut hade nog varit till större hjälp och i varje fall till mindre skada.
Gert Gelotte
Jack
Jag ansluter mig helt till föregående talare.
Gert nämner ”tillflyktsort”.
Ett talande begrepp i sammanhanget som du skulle kunna meditera över i hängmattan i sommar.
En ort dit man flyr för att undkomma något oöverstigligt och ångestskapande.
// Irène
Svaren till de få röster som här är beredda att ge några enkla synpunkter på frågan om kvinnliga präster, och som i och för sig inte innehållit något sensationellt – de visar att trådförfattarna inte är mogna till argumentation eller diskussion i vanlig mening. Ordet yttrandefrihet nämns – men när argument inkommer, som inte faller i smaken så gäller personangrepp och hänvisningar till psykoterapeut. Förutom det puerila i detta så visar det vad man egentligen menar med yttrandefrihet: Frihet att yttra sin egen mening – och stämma in i kören om det finns någon av samma mening. Men knappast alltså frihet för andra att yttra sin – eller för all del – kyrkans officiella mening. Då blir det locket på.
Det var detta som föranledde kardinal Ratzinger att varna för Wir Sind Kirche på 90-talet. Han såg ett oförsonligt, hatiskt drag och dessutom en uttrycklig vilja att ”komma åt” kyrkans ledning, istället för en ärlig avsikt att sätta sig in i tolkningsbakgrunderna, i skrift och tradition, och förstå bevekelsegrunderna för Johannes Paulus II:s tydlioga budskap att diskussioner om prästämbete och kön är dödfödda. Man är nu från Wir Sind Kirche inne på att förändra själva konstitutionen av inte mindre än två, kanske tre, sakrament. detta med argument som är allt annat än teologiska, utan hämtade från dagsaktuell väserländsk politisk agenda.
Det verkar som om han var mycket klarsynt.
Jonas B
Ditt ovanstående UTBROTT får tala för sig själv mot bakgrund av att du tidigare bekänt dina svårigheter att FÖRSTÅ saker och ting som har med kvinnoprästfrågan att göra.
Du nämner ordet ”pueril” .
Då skulle jag gärna vilja passa på att tillfoga att hos barn kan UTBROTT ses som ett adekvat symptom på en plötslig insikt om att inte förstå omvärlden.
I takt med mognad och utveckling brukar dock sådana symptom ge vika.
Jag nämnde mycket riktigt ordet YTTRANDEFRIHET . Men du måste ha missförstått vad jag syftade på.
Yttrandefrihet i bloggosfären är ju inget att orda om.
Jag syftade naturligtvis på yttrandefrihet för katolska kyrkans ämbetsbärare och lekmän utöver vad som sägs vid kyrkkaffet och i slutna rum.
Här kan jag passa på att säga att Bernard Fellay i sin intervju gör tappra försök att få ”sitt folk” att inte använda sig av internet. Han nämnde till och med ”mortal sin ” i anslutning till internet.
Du beskriver hur Wir sind Kirche vill “komma åt kyrkans ledning.”
Till det vill jag säga att i min livstid har kyrkan och vår ”klarsynte” påve aldrig varit så nära att få en ”motpåve ” som i Bernard Fellay.
SSPX är redan idag en fullt ut en etablerad ”kyrka i kyrkan” så att säga med präster , biskopar, prästseminarier mm.
http://www.sspx.org/headquarters.html
Bernard Fellay är den som ställer villkoren för att ”gå in ” under påven. Vad har han att förlora att inte gå in ?
Vad har påven att förlora om han inte lyckas med sin kohandel ?
Mycket.
Han får en ”motpåve” som vill vrida klockan tillbaka ÄNNU MER än vad påven själv vill.
Det är ju direkt pinsamt att nu bevittna den maktkamp som råder mellan påven och Fellay.
Om det är något som är ”dödfött” så är det att tro att påven kan tala SSPX tillrätta vad beträffar Vat 2.
Men jag vet inte om du tycker det är positivt eller negativt.
Vet ej om du tycker att SSPX är ”oförsonligt”.
// Irène
För att knyta an till något i ovanstående så undrar jag för vilken gång i ordningen varför katolska kyrkan inte vågar låta Gud kalla de han vill till att bli präster oavsett, kön och civilstånd? Kanske skulle kyrkan då ganska raskt få tillräckligt med bra präster?
Sedan undrar jag vad det är som gör att SSPX nu skulle vara mogna att tas tillbaka in i kyrkan. Har man ändrat sig på några punkter sedan dess grundare Marcel Lefébvre och de andra fyra biskoparna exkomunicerades 1988?
Jonas,
Det gläder mig att du inte förnekar förintelsen och jag hoppas att signaturerna Jack,Anton etc. inte heller gör det. Men varför blanda in Gustaf Vasas resa i Dalarna i det hela?! Dackefejden möjligen…
Däremot så är givetvis alla folkmord och de krigsförbrytelser vi ständigt hör om förskräckliga. Likaså förföljelser i större och mindre skala av oliktänkande och minoriteter.
Allt detta bryter om inte annat mot det dubbla kärleksbudet.
/Anneli
Jonas B,
varför denna jämmerlåt? Varken du eller signaturen Jack blir ju nedtystade.
Gert Gelotte
Jag säger som Janne Josefson: Är du verkligen katolik Gert. Kanske gert borde studera kyrkofäderna i hängmattan.
Jag tror att Gud är närvarande i Hans kyrka, då borde väl han kunna göra det klart för sig vad Han tycker om kvinnliga präster – något som han också har gjort i 2000år. Inte sant?
Gud kallar, ja självklart. Om han ville kalla kvinnor till prästyrket så hade vi haft kvinnor idag. Jag tror Gud kan säga till vad han vill ha. Något som han också har gjort. Den Helige Anden verkar i Kyrkan. Något som Irene och Gert inte verkar förstå.
Min kvinnosyn kan nog inte hr freud lösa.
Jack,
så vi har alltså i allt den kyrka Gud vill ha! I sanning en intressant tanke som leder till frågan vilken Gud vi i så fall har.
Gert Gelotte
Att hävda att den kyrka vi idag har är inte den kyrka Gud vill ha är väl i sanning en intressant tanke. Så viken kyrka vill Gud ha, enligt då Gert?
Jag tycker den är kärleksfull (Självklart finns det präster som inte är det, det har man ju upptäckt) men jag lämnar ju inte kyrkan bara för att vissa präster jag har träffat inte har agerat som de ska. Jag är katolik eftersom jag lyssnar till Petrus och framförallt vill rädda min själ. Något som jag tror är möjligt i Kyrkan, även om Vaticanum II hävdar att sanningens ljus finns att hitta i Allah.
Jag tror på det Eviga Rom, eftersom vår Herre är densamme idag, igår och imorgon. inte på en ständigt reformerande lära eller anpassning. Anpassade sig Jesus när han slängde ut månglarna eller när han skällde ut judarna?
Jack,
nej, Jesus anpassade sig inte, han förändrade. Och kyrkan? ”Semper reformanda” tror jag det brukar heta i våra katolska sammanhang – hon behöver alltid reformeras.
Gert Gelotte
“Semper reformanda” brukar det heta i Lutherska sammanhang, något som hon också hela tiden gör. Frukterna är ju något vissna – inte sant?
Jack,
det behövs säkert reformer där också. Men på ”katolska” brukar man säga ”semper idem, semper reformanda” dvs: ”alltid densamma, alltid i behov av förändring”. Det tycker jag uttrycker väldigt väl vad som är kyrkans verklighet.
Beträffande ”lutherska sammanhang” så tycker jag inte vi har någon anledning att recensera frukten där. Den jag har ätit smakade bra, men det finns både skämd och god frukt på båda sidor om det murkna staketet. Smaka och se!
Gert Gelotte
Jack,
Om du tänker efter så sätter kyrkan idag väldigt hårda gränser för Gud vad det gäller att kalla kvinnor och män som inte vill leva i celibat till präster.
Vad händer idag om en kvinna säger att hon är kallad till att bli katolsk präst? Sätter man genast igång med den sedvanliga prövningen av om det är en kallelse eller blir hon genast avfärdad?
Hur är det är med Katolska kyrkans tillit till Guds förmåga att avgöra vem som är lämplig att bli präst? Den tilliten är låg om man ser till hur kyrkan handlar eller hur.
Sedan undrar jag igen om någon vet hur det är med SSPX:s anpassning till vad kyrkan lär?
Anneli
Anneli
”Sedan undrar jag igen om någon vet hur det är med SSPX:s anpassning till vad kyrkan lär?”
Du får förmodligen olika svar beroende på vem du frågar.
Min uppfattning är som jag tidigare beskrivit att Rom står inför ett mycket stort problem.
Påven har försökt kohandla genom att ge mig sig med Tridentisk mässa och upphävande av exkommunicering för att få in SSPX i fållan.
Fellay är en mycket självsäker ”påve” inom SSPX och någon dylik ”motpåve” vill man inte ha i Rom.
Jag tror på Fellay när han säger att påven inte alls från början krävde särsklit mycket av erkännande av VAT 2.
Fellay säger tydligt att det var ”pressen på påven” efter Williamsonskandalen som fick påven att mer UTTALAT kräva erkännande av Vat 2.
Det verkar som påven tycker SSPX präster är så fromma och fina så det fick räcka i den stora prästbristens tid.
Jag ser det som ett tecken från ovan att upphävandet av exkommuniceringen kom samtidigt med progammet Uppdrag granskning och avslöjade att påven inte har rent mjöl i påsen.
Om inte Williamson avslöjats av svenk TV och åstadkommit det ramaskri som skedde i massmedia runt om i världen så skulle påven aldrig av omständigheterna tvingats till att skriva sitt historiska brev till biskoparna.
För mig är det klart att ”traditionalisterna” inte kommer att ge vika när det gäller deras syn på VAT 2 som orsak till ”en ny kyrka” som de varken har lust eller intresse att acceptera.
Det är hårt mot hårt. Nedanstående ter sig svårt att kompromissa om.
Jag saxar från SSPX hemsida om Vat 2.
”What authority can a council have when the contending interpretations of its documents involve the Church in something far more serious than academic disputes? For if the thesis of rupture with the previous magisterium were true, there would be two legitimate teaching authorities without continuity between them; it would spell the birth of a new magisterium and thus a new Church. If, on the contrary, the conservative, typically Ratzingerian thesis of continuity between the pre- and post-conciliar Church were true, it would be necessary to reconcile the irreconcilable: ecumenism, collegiality, religious liberty, and modern ecclesiology with the traditional magisterium; the dogmatic tenor of the Tridentine Mass with the dogmatic tenor of Pope Paul VI’s Mass, and so on. In the first case, the Church of all time would be finished for ever, having given way to a new Church; in the second case, the Catholic Church would continue to exist while legitimately and magisterially teaching the opposite of what was taught by the traditional Magisterium. The first thesis affirms the truth about “the rupture” between the two Teaching Authorities, but it destroys the indefectibility of the Church, which would have ended and then recommenced under a new identity; the second certainly saves the indefectibility of the Church but, despite considerable efforts, it entails renunciation of the principle of non-contradiction.”
http://www.sspx.org/miscellaneous/two_interpretations_of_vatican_ii_myth_or_reality.pdf
// Irène
Iréne,
Du har säkert förklarat det och jag missat det i mängden av inlägg… Nåväl den Tridendiska mässan är inget större bekymmer tycker jag, under förutsättning att inte alla måste fira den.
Vat 2 förnekandet är betydligt värre, eftersom det är stora värden man då inte vill erkänna, en öppnare,ödmjukare inställning till omvärlden och sig själv. Uppvärdering av lekmännens roll, en mer praktiskt dvs pastoralt inriktad teologi dvs mycket av det som gör kyrkan till ett levande, dynamisk och trovärdigt Gudstecken.
Jag är benägen att hålla med dig om att Gud säkert hade en mening med att låta Uppdrag gransknings reportage komma samtidigt som Påvens påbörjade upphävandet av exkomuniceringen. Men hur många ser det tecknet?
Apropå tecken, så vill jag driva frågan om Guds möjlighet att kalla vem han vill lite längre.
Jack hävdar att Gud haft 2000 år på sig att kalla kvinnor. Jag undrar hur Gud ska bära sig åt för att uppmärksamma kyrkans ledning på vad han vill?!
Bristen på kallelser borde vara ett tecken på att man ska tänka till, men hur många kyrkliga ledare gör det?
Ska vi tänka oss en vision av den typen Paulus fick? Vad händer om t.ex. Jack plötsligt ser ett ljussken blir blind och hör Gud säga ” Jack, min förstockade unge man, gå nu genast till X och säg att jag vill ha kvinnliga präster, bums! Du kommer att finna X på strålande humör eftersom han just kommit tillbaka från en reträtt. X assistent Y har dessutom fått samma budskap som du och kommer att understödja dig.
Går Jack då lydigt och gör det Gud vill eller börjar han fundera på om han ska besöka den vanliga akuten eller psykakuten eftersom han inte kan se och hör röster? Vad händer om han verkligen går i väg till X, tar X honom på allvar eller ringer till någon av nyss nämnda akuter?
Anneli
Anneli
”Vad händer idag om en kvinna säger att hon är kallad till att bli katolsk präst? Sätter man genast igång med den sedvanliga prövningen av om det är en kallelse eller blir hon genast avfärdad?”
Samma fråga ställde jag mig för något år sedan och uppsökte då rektorn för katolska prästseminariet Göran Degen för att få svar, som du kan läsa om nedan
http://forum.katolskvision.se/index.php?topic=8
// Irène
Iréne,
Det var ett omsorgsfullt svar du fick från Göran Degen. Ett sätt att närma sig frågan är nog att kvinnor och även män som inte är kallade att leva i celibat börjar att ”knacka på dörren”. Alltså tar kontakt och berättar om sin kallelse och har modet att stå på sig.
Ytterligare en reflektion är att Göran Degen faktiskt skriver att Gud nog är medveten om vilka regler som gäller i kyrkan och indirekt framkommer det att Gud också följer dessa regler.
Men varför ska Gud följa människors regler? Finns fler områden i kyrkan där Gud förväntas följa kyrkans regler?!
/Anneli
Anneli,
Du skriver: ”Finns fler områden i kyrkan där Gud förväntas följa kyrkans regler?!” Och träffar huvudet på spiken, tycker jag.
Gert Gelotte
Anneli
”Finns fler områden i kyrkan där Gud förväntas följa kyrkans regler?!”
Är det inte vad all teologi hittills gått ut på ? Att särskilja människors (= kyrkans = mäns ) tolkningar av Guds ord och intentioner FRÅN människors (kyrkans= mäns) projektioner på Gud ?
Något som inte går att bortse ifrån är att bibeln skrivits av män och att teologi fram till våra dagar har varit ett uteslutande -nästan i alla fall- manligt privilegium.
När nu i våra dagar kvinnor bryter denna tvåtusenåriga tradition så blir det S T O R
oro, förvirring och frustration i det manliga lägret.
Allt detta tar sig olika uttryck (tex i aggresivitet) som du själv kunnat konstatera på bloggen.
// Irène
Iréne och Gert,
Jag tror att det är värt att hålla i ämnet, eftersom det bör ge en mer konstruktiv samtalston. Det går inte riktigt att gå igång och bestämt hävda att Gud minsann måste underordna sig kyrkan, om ni förstår vad jag menar.
Jag har hört predikningar nu och då som, med all rätt, påpekar att Gud lätt görs till en trollkarl som ska uppfylla ens önskningar. Annars blir man sur och arg på honom. Fast det är främst lekmännen som faller för den frestelsen får jag intryck av.
Jag tror dock att det vore bra om kyrkans ledare, de med mer eller mindre makt, stannade upp någon gång och rannsakade sig själva, är det vi som följer Guds vilja eller ”måste” han följa vår. Kan det vara så att det som verkar vara en motgång i själva verket är Gud som säger ifrån?
Tjejer som vill läsa teologi behöver mer uppmuntran tycker jag, nu undrar jag om det inte nästan är tvärtom? Viktigt för alla är att få möta inspirerande förebilder, jag tänker t.ex. på Janet Soskice som höll föredrag i Stockholm i våras.
Celibat för präster var ju inget som krävdes i kristendomens början utan som infördes så småningom, under motstånd från både präster och lekmän. Gick man tillbaka till kyrkans rötter vore chansen till fler kallelser större.
De närmaste dagarna kommer jag att vara borta från min dator, så min frånvaro betyder inte att jag gett upp.
/Anneli
Anneli,
analogt med hur vi som enskilda personer projecerar våra önskemål om Gud på Gud så gör kyrkans ledare det också – var och en för sig och tillsammans. Man behöver inte läsa särskilt mycket kyrkohistoria för att upptäcka att vi som kyrka under två tusen år tillbett ”många olika gudar”. Och utan Jesus skulle vi nog varit hjälplöst utlämnade åt våra egna projektioner.
Så i stället för att fråga oss, hur har vi alltid gjort, bör vi fråga oss, hur skulle Jesus göra? Det garanterar inte rätt svar, men är rätt utgångspunkt för att finna ett svar. Det är mycket nog.
Gert Gelotte
Anneli undrade vad Sspx säger. Här hittar du en ny intressant intervju med biskop Fellay:
http://cathcon.blogspot.com/2009/06/bishop-fellay-video-of-new-interview.html
Gert,
Så fort människor ska börja tolka Guds vilja och vad Jesus skulle göra och hur Anden blåser så är det riskabelt. Det blir som du skriver väldigt lätt att projicera in sina egna önskningar på Treenigheten.
Likafullt håller jag med dig om att försöka tolka och handla därefter det är det enda vi kan göra oavsett om vi är präster, systrar eller lekmän.
Det jag saknar är medvetenheten om svårigheterna, om risken att den tolkning man gör är fel, ödmjukheten inför Treenighetens mysterium.
Sedan skulle jag också önska att man vågade sig på att prova sig fram lite mer. Vi har för få prästkallelser, vad kan det bero på? Vad vill Gud säga oss med det borde vara utgångspunkten. Inte som man lätt uppfattar det nu; vad hopplösa alla katoliker är som inte ”levererar” unga män i den takt det behövs.
/Anneli
Anneli,
jag är medveten om svårigheterna, om riskerna att ta fel. Vad jag försöker säga är att det inte finns något sätt, någon metod som undanröjer de riskerna. Det tycks ju finnas ganska många katoliker som tror att bara man gör och tror som man blir tillsagd från Rom, så är man på den säkra sidan. Nästan alla debatter på den här bloggen handlar i någon mening om detta, som jag ser det, allvarliga misstag.
Gert Gelotte
Skillnaden mellan utbrytargrupperna SSPX och Katolsk Vision är att SSPX fortfarande bekänner den katolska tron.