Kyrkans ”vi”.
Nedanstående text har vi fått från Anne Helene Utgaard, ordförande i Også vi er kirken i Norge.
AnneHelene har en bakgrund inom pedagogik och moralfilosofi. Fn studerar Anne Helene också teologi,
// Irène
*************************************************************************’
Kirkens vi
Hvordan skal vi forholde oss til følgende tekst av Ratzinger:
”När vi talar om biskoparnas ”vi” måste vi emellertid lägga till ytterligare en viktig nivå: detta ”vi” gäller inte bara synkront utan också diakront. Det betyder: i kyrkan är ingen generation isolerad. I Kristi kropp gäller inte längre dödens gräns; i den sammanfogas det förflutna, det närvarande och framtiden. Biskopen representerar aldrig bara sig själv och han förkunnar inte sina egna tankar. Han är sändebud och som sådan Jesu Kristi budbärare. Vägvisaren för detta budskap är för honom kyrkans ”vi”, nämligen kyrkans ”vi” under alla tider. Om vid en tidpunkt en majoritet skulle uppstå mot kyrkans tro under alla tider, så vore detta ingen majoritet: kyrkans sanna majoritet är diakron, tidsövergripande, och endast om man lyssnar på denna absoluta majoritet förblir man i detta apostoliska ”vi”. Tron spränger de enskilda nutidernas trendens att sätta sig själva absolut; genom att den öppnar sig mot tron i alla tider befriar den från ideologiska vanföreställningar och håller samtidigt framtiden öppen. Att vara talesman för denna diakrona majoritet, den röst som förenar kyrkan under alla tider, är en av biskopens stora uppdrag som följer av hans ämbetes ”vi”- karaktär.”
(Ratzinger, så ”Kallad till gemenskap – Att förstå kyrkan idag” Sid 79)
Noen tanker melder seg
Så vidt jeg kan se, må dette blant annet få den konsekvens at hierarkiets syn på kvinner slik det har vært definert i nesten 2000 år, ikke får forandres selv om verden forøvrig har gjennomlevd en kvinnefrigjøring. I kirken vil biskopenes ”vi” fortsatt være bundet av forestillingen om kvinnen som mannen underlegen og underordnet. Hun er mer til bry enn til hjelp for mannen. Så sent som i 1930 hevdet Pius XI, i likhet med Vaticanum I, at kjærlighet skal råde i hjemmet og at kvinnen skal underordne seg mannen. (Casti Canubii § 11). Det betyr at Vaticanum II, som slår fast menns og kvinners likestilling i ekteskapet, må være et vederstyggelig brudd på kirkens lære (Gaudeum et Spes §§44-52). Kirken må snarest finne tilbake til den symbolske vold som ikke bare hevder kvinners underlegenhet og underordning, men som også får oss til faktisk å tro at vi er underlegne. Det er kanskje Piusbrødrene som er på rett spor. Kvinnene ut av universitetene snarest!
Det samme må vel da gjelde for dødsstraff og slaveri som kirkens lærere i suverent flertall gjennom tidene har gått god for i nesten like lang tid. Og tidlig abort, også, for uansett hva det står i katekismen, så har dette vært akseptert helt opp mot vår egen tid. Les Augustin og Thomas Aquinas.
Men på et annet område kan det være håp. Det gjelder homofilt samliv. Dette har ikke kirken hatt noe synspunkt på før i den senere tid. Paulus snakker om homofil og heterofil promiskuitet som han avviser. Det gjør også biskopene. Men først i moderne tid er homofili som legning og identitet blitt kjent, så her finnes ingen tusenårig tradisjon for å nekte. Og her er mange fra hierarkiet på glid, selv om de tydeligvis ikke har lett for å innrømme det før de blir så gamle at de er blitt usårbare. Les for eksempel kardinal Carlo Maria Martini, som forøvrig er en av heltene fra Vaticanum II og som lenge var papabel.
Med andre ord, her kan det fort bli et kirkelig flertall for aksept av homofiles rett til ett fullverdig liv. Selv om det neppe blir før etter Ratzinger …
Når det gjelder opphevelsen av sølibatet, har vi kirkens første 1000 år med flertall for gifte prester, tror jeg, og nå er det mange tusen som slutter seg til disse. Her kan det med andre ord også være håp. Ja, ja …
Beste hilsen
Anne Helene
Anne Helene
På sid 110 i den nämnda boken av dåvarande kardinal Ratzinger strök jag under följande passage när jag läste den för många år sedan.
”Allt som människor gör kan andra åter upphäva. Allt som tillkommer för att behaga vissa kan misshaga andra. Allt som beslutas av en majoritet kan upphävas av en annan majoritet. En kyrka som vilar på majoritetsbeslut blir blott och bart en människokyrka. Den sänks till en nivå där allt kan göras och allt är begripligt och blir så till en produkt av mänskliga åsikter och handlingar. ”
När Ratzinger sedan valdes till påve insåg jag direkt att hans hemliga valspråk skulle bli
”L’ église c’est moi”.
// Irène
/Magnus.H., Din kommentar låg under fel inlägg. Jag har flyttat det hit, där det hör hemma.Bloggadm./
Kommentar till Anne Helenes inlägg om Kyrkans “vi”.
I artikeln ”Benedikt och kontinuitetens hermeneutik”, av Jeff Mirus (går nog fortfarande att finna någonstans på Katolsk Observatörs hemsida), kan man läsa följande rader, apropå hur man kan se på Ratzingers text.
: ”I den mån som nya teologiska idéer framställs, har de sitt värde inte som nymodigheter som ersätter ”gammalmodiga och förkonciliära” begrepp utan endast som nya insikter i katolsk lära, som möjliggör för oss att förstå den bättre och att leva den mer fullödigt. […] All legitim utveckling bestyrker, bekräftar och förbättrar de autentiska förklaringarna till tron som har lagts fram. Detta betyder inte att en utbredd, missuppfattad förståelse under en viss period inte eventuellt skulle kunna motbevisas och förkastas. I själva verket händer detta varje gång läroämbetet korrigerar ett allmänt misstag. Inte heller betyder det att varje teologisk lärobok under tidigare epoker alltid givit uttryck för tron på ett fullkomligt sätt, så att det som motsäger eller ersätter en tidigare beståndsdel i det teologiska tänkandet måste anses vara falskt. […] Det betyder att autentisk katolsk lära aldrig kan utvecklas så att den motsäger sig själv och att det som Kyrkan officiellt har betraktat som gott och sant i det förgångna inte plötsligt kan bli ont och falskt. […] På samma sätt som nya uttalanden från katolska kyrkans läroämbete måste förstås i ljuset från de autentiska traditioner som de kommer ifrån, på samma sätt måste tidigare läror förstås i ljuset av de officiella läror som uppstår senare med avsikt att närmare klargöra en lärofråga. ”
Magnus. H.
Magnus H
Om jag som exempel tar läran om att kvinnor inte kan bli präster inom katolska kyrkan.
Förstår jag din text rätt att det TEORETISKT skulle vara möjligt att läroämbetet en vacker dag ”korrigerar detta allmänna misstag?”
//Irène
Texten är något omständlig, men nog uppfattar jag det som att Jeff Mirus tolkar det som att Ratzinger betonar utveckling av kyrkans lära i avstämning med traditionen snarare än tvära kast. Kan det stämma?
Så uppfattade jag också Ratzingers text med betoning på samhörighet med katoliker i alla tider. I sig sympatiskt och något jag alltid uppskattat i katolska kyrkan
Sedan tror jag inte att det går att komma ifrån att t.ex. jämställdhet mellan könen kommer att ta lång tid och kräva uthållighet, seg beslutsamhet och som alltid lyhördhet för olika synsätt för att få till.
/Anneli
Hello,
Vhad är jaemstaelldhet egentligen?
Aer jaemstaelldhet noedvaendigt ock varfoer?
Any ideas?
Sincerely yours,
/Rhys (Learning Swedish currently)
Iréne
Ja, kanske,…varför inte? Vissa saker som kyrkan i alla år tidigare omfattat (slaveri, barnaga, dödsstraff etc) har väl läroämbetet och gamla tiders koncilier vid en viss tidpunkt lämnat. Svårt att veta exakt vad Ratzinger menar, men kanske kan man se en öppning här. Efter vad jag förstått så är det teologiskt inte lika låst i kvinnoprästfrågan som vad gäller exempelvis samkönade äktenskap.
/Magnus
Charles
Ja, det är en intressant fråga faktiskt. Speciellt när du ställer den så rakt av.
Jämlikhet och jämställdhet är det samma sak?
Jämlika inför lagen, jämlika i lönesättning …jo.
Men att man och kvinna är jämställda inför lagen och i lönesättning det är väl inte korrekt svenska, eller?
Är man och kvinna jämställda? Jag blir ibland så down to earth …down to words… och tänker att de står jämte varandra… ställda jämte med… i äktenskapet och genom livet. Men kvinnan föder barn det gör inte mannen och i människovärld såsom i djurvärld ((för det mesta) krävs det att mannen skyddar honan/kvinnan /barnet. I det läget är hon inte jämte med utan i starkt behov av skydd. Här sker något som vi aldrig kan och får undvika att se.
Jag har alltid gillat målningar föreställande Josef stående, Maria sittande med Jesus i sitt knä. Det bildar en pyramid och Josef har alltid verkat så beskyddande.
Visst finns det nu kvinnor som väljer onaturlig befruktning och som vill antingen leva själva. Min erfarenhet från alla kvinnor med små nyfödda barn är att de behöver skydd.
Man kan ersätta manligt beskydd med annat eller andra men jag tror att det andra och annat i alla fall representerar manligt skydd.
I övrigt tänker jag att det borde vara oväsentligt med ”stå jämte med”. I en äkta relation borde sådant som underordnad eller överordnad vara icke-existerande. Man tjänar varandra i kärlek. Allt är rörligt transcendent och dynamiskt… i var sekund av livet och i mötet. Gud andas!
Alltså jämlikhet är något annat för mig. Kanske skulle man kunna säga att jämlikhet mellan könen kommer att ta lång tid. Bra fråga.
Agnes
Hej alla,
Jag tolkar det som att jämlik betyder att man ska ha lika stora möjligheter att utvecklas till sin fulla potential, snarare än att män och kvinnor ska vara helt lika varandra. Så tror jag också att det är meningen att vi ska leva.
Vi är alla individer, men generellt tror jag att män och kvinnor ska komplettera varandra, varför skulle vi annars vara skapade till två kön? Och Agnes tanke om beskydd när barnen är små ligger det nog en hel del i. Vi är ändå mer instinktsstyrda än vi tror, i många fall som tur är skulle jag vilja säga.
Däremot betyder som jag ser det inte dessa skillnader att t.ex. kvinnor inte kan vara chefer och män inte kan ta hand om barn, bara att man, oftast, löser uppgiften på olika sätt och alltså kompletterar varandra.
/Anneli
Magnus,
Jag tror att du har en stor poäng i att titta på frågor där låsningen inte är så stor.
Det vore intressant om någon forskare kunde titta närmare på hur kyrkan resonerade t.ex. årtiondena innan man tog det nu okontroversiella beslutet att fördöma slaveriet.
Kyrkan borde kunna dra nytta av de erfarenheterna i den omprövningsprocess som bör vara ständigt pågående.
/Anneli
Hello,
I Engelska saeger man:
”The woman is the heart of the family, the man is the head”; or
”The man is the head of the family, woman the neck that turns the head”.
Det aer sant.
Magnus skrev: ”det teologiskt inte lika laest i kvinnopraestfraegan som vad gaeller exempelvis samkoenade aektenskap”
Jag tro inte det aer sant. Baegge aer inte moejliga i ”the Church”. Baegge aer ologisk, den senare aer also deeply sinful (sodomy).
Sincerely yours,
/Rhys
Charles,
diskrimineringen av kvinnor och förtrycket av homosexuella i kyrkan innebär, som jag ser det, att vi ökar mängden onödigt lidande i världen. Jag tror att tillräckligt många håller med mig om detta för att man skall kunna dra slutsatsen att dessa frågor åtminstone är nödvändiga att diskutera och ompröva.
Om du inleder ett sådant samtal med att säga att det inte är möjligt har du tystat ner dig själv. Är det inte möjligt för dig, så har du ju inget mer att tillföra. Det tycker jag vore synd.
All omprövning börjar med att vi ifrågasätter oss själva, våra invanda ståndpunkter, våra förutfattade meningar och ställer frågan: Varför tror jag det? Vilka skäl har jag? Håller de inför min egen kritiska granskning? Att göra så kräver en smula mod. Man vet ju aldrig vilka svar man får.
Allt gott!
Gert Gelotte
Hello Gert,
Det du skriver aer inte katolsk thinking och attitude. Det aer liberal ”bull shit” (som man saeger in Engelska) – som om jag tystar mig sjaelv? som om jag aer tvingad att omproeva allt?
I am a devout Catholic – Jag aer rationellt (i.e. jag har maenga argument e.g. Kyrkans argument och dogmer) oevertygad om att
1. Sodomy aer svaer synd som leder till helvetet
2. Bara en potent man kan vigas till praest
3. Punkter 1. och 2. aer inte diskriminering
4. Gert aer en skicklig dialektiker som foersoeker snaerja(?) (eng. try to trap)
5. Ni vill inte ha argument mot We are Church
6. …
…
N. Vatican II was a disaster
…
Kalla mig inte feg, Gert!
Har du läst doctor Theodore Dalrymple’s book In Praise of Prejudice: The Necessity of Preconceived Ideas?
Sincerely yours,
/Rhys
Charles,
du har klargjort dina ståndpunkter och jag har klargjort mina. Det får räcka så.
Gert Gelotte
Jag blir sorgsen när jag ser att kampen för alla människors lika värde, lika rätt till utbildning, arbete osv inte bara måste föras i länder långt bort utan även här i landet.
De religiösa samfunden har ett ansvar att tillsammans med samhället i övrigt på ett kraftfullt sätt arbeta mot förtryck och diskriminering inte minst mot kvinnor. Även om förtrycket är ett kulturellt snarare än religiöst oskick har man samfunden kanske större möjligheter att påverka än stat och kommun.
/Anneli
Anneli
Som katolsk kvinna blir jag MEST sorgsen över att inse att jag har större möjlighet att utvecklas som kvinna ju MINDRE katolska kyrkans patriarkala synsätt tillåts genomsyra mitt omgivande samhälle.
Se på länder där katolska kyrkan har politisk makt. Katastrof för kvinnor.
Som katolsk kvinna blir jag därför mest sorgesen över att männen i Vatikanen hellre väljer att köra kyrkan i botten än att släppa taget om den patriarkala strukturen de så KRAMPAKTIGT värnar om och håller fast vid till sista blodsdroppen tycks det.
Även i Sverige är det riktigt pinsamt att beskåda hur kyrkans män drar fördel av Vatikanens VANFÖRESTÄLLNINGAR om hur män och kvinnor sinsemellan ska fördela makt mellan sig.
Om Vatikanen bara visste hur mycket kyrkan FÖRLORAR på sin OBSOLETA kvinnosyn.
När kurian och det mäktiga kardinalskollegiet kommer framför mig så går mina tankar till Amishfolket.
// Irène
Iréne,
Allt diskuterande här har ju inspirerat mig att läsa ännu mer hoppingivande katolsk litteratur. I ”Just one Year” där Timothy Radcliffe är redaktör läste jag följande analys av Lukas 13:10-17 om den krokryggiga kvinnan som blir helad av Jesus. Det är en Frank Regan SSC som skrivit texten, jag känner inte till honom men det är en mycket tänkvärd tolkning.
Återigen förlägger Jesus botande till sabbaten och som vanligt blir de skriftlärda upprörda.
Men det verkligt intressanta i texten enligt Regan är att Jesus kallar kvinnan Abrahams dotter, något sådant hade ingen hört tidigare, det fanns bara söner till Abraham. Det är ett radikalt brott med den judiska patriarkala religiösa strukturen och skakade de teologiska och antropologiska grunderna i det judiska samhället.
Frank Regan avslutar med att fråga vilken kristen ledare som står upp och säger till kvinnorna: ” Ni är döttrar precis som vi är söner, delar samma dop, samma kallelse och samma destination.”
/Anneli
Anneli
Här hörs det att du har en uppgift att fylla.
Berika gärna här bloggen med fler exempel du finner på din väg.
Jag stödjer dig helhjärtat.
// Irène
Iréne
Eftersom ”Just one Year är en veritabel guldgruva blir du genast bönhörd! Dr Sarojini Nadar från Sydafrika gör följande tolkning av Matteus 13:33
En liknelse där Jesus jämför Himmelriket med en surdeg som en kvinna arbetar in tre mått mjöl i och till sist blir allt syrat.
Dr Nadar kommenterar två saker i liknelsen först att det är anmärkningsvärt att Jesus liknar Himmelriket med en vardaglig kvinnosyssla som att baka bröd. Detta i en kontext där alla religiösa angelägenheter var förbehållna män.
Sedan var det uppenbarligen skillnad på surdeg och surdeg och i liknelsen omnämns den som man betraktade som oren och så såg man ju också på kvinnor i många sammanhang.
Tolkningen blir att Guds rike välkomnar alla även kvinnor och att Jesus upphöjer den vardagliga kvinnosysslan att baka till något så kraftfullt och viktigt som att beskriva Guds rike.
Lagar om renhet och orenhet kan heller inte styra Guds rike. Degen som kvinnan knådar blir till bröd vilket är det viktiga inte om något är orent eller rent.
Till sist skriver dr Nadar att den lilla handlingen att tillsätta surdeg ger ett bröd som mättar många. På samma sätt är Guds rike inte beroende stora utåtriktade handlingar av de fromma och religiösa ( religious kan stå för ordensfolk också jag är osäker på vilket som menas här). Det som behövs är i stället små handlingar av människor som andra tycker är ”orena”.
Väldigt bra sagt tycker jag med reservation för min översättning från engelskan.
Värt att notera är att ingen av dessa två texter, den förra och den här får någon särskild kommentar i den senaste Bibelöversättningen.
/Anneli
Anneli
Du gör en stor gärning genom att börja ”genomsyra” bloggosfären med nya bibeltolkningar av det här slaget.
// Irène