Ulla Gudmundsson betonar hur viktigt det är med kunskap hos den som vill föra en dialog med katolska ledare. Det håller jag med om, den som känner till en organisations eller religions historia är bättre rustad för samtal än den som saknar den kunskapen.
Jag har just läst Roman Religion av den brittiske historieprofessorn John North, en relativt tunn, men innehållsrik och lättillgänglig bok, som har frikostigt med fotnoter och därmed ger den intresserade möjlighet att studera vidare.
Flera saker slår mig under läsningen, inte minst hur positivt det är när en forskare har distans till sitt ämne. Finns det t.ex. några teologer som inte är troende utan hyser ett rent vetenskapligt intresse för sitt ämne? Vilka vinster skulle inte kunna göras om det fanns forskare som inte granskade t.ex. kyrkohistoria med den troendes, eller för den delen ateistens, glasögon utan behandlade ämnet mer objektivt?
Roman Religion handlar förstås i första hand om just romersk religion, men sätter in den i ett kulturellt och geografiskt sammanhang. Läsaren får en inblick i hur de olika folkslagen runt medelhavet påverkade varandra och hur religionen i Grekland och Rom bildade en bakgrund för judendom, kristendom och så småningom islam.
Det är lätt att förvånas över hur mycket i den kristna tron som är påverkat den romerska, men egentligen är det inte så konstigt. Som North påpekar började ju kristendomen med en liten grupp judiska dissidenter som växte i antal genom att övertyga andra judar och förstås många romare att bli kristna. De som gick med påverkades inte bara av, utan påverkade också kyrkans framväxt.
Jag får i kommande inlägg återkomma till fler konkreta och väldigt spännande exempel på likheter mellan de olika religionerna runt medelhavet.
/Anneli Magnusson
