I dagens SvD recenserar Fredrik Sjöberg Alan Poseners bok Påvens korståg. Fredrik Sjöberg är på det klara med att det är en skrämmande framtidsvision som boken lägger fram. Men hur illa det i verkligheten är förstår han nog inte fullt ut, recensionen avslutas med:
”Om Andra Vatikankonciliet på 1960-talet syftade till att vitalisera kyrkan, och anpassa den till det moderna samhällets realiteter, är Benedictus XVI inne på rakt motsatt väg. Nu är det själva den västerländska moderniteten som ska återanpassas till kyrkans dogmer om det rätta och det goda.
Nu ska man kanske inte vänta sig annat av en man som är fostrad i bayerska klosterskolor, och som sin lärofader hyllar pessimisten Augustinus, men det gör inte hans politik mindre skrämmande. Var sak på sin plats: kvinnan i barnsäng och bögarna i garderoben; Darwin på sophögen och Gud över allt.”
Som troende tycker jag att det vore bra om Gud verkligen rådde över allt, men tyvärr tror jag att Benedictus framtidsvision i stället är … Romersk katolska kyrkan över allt” eller t.o.m. ”Påven över allt”. Min upplevelse är att Gud bara blivit ett dekorativt inslag i kyrkans liv och inte tillåts ha något inflytande.
http://www.svd.se/kultur/litteratur/skrammande-kyrklig-stravan_6357848.svd
/Anneli Magnusson
På Signumbloggen är Ulf Jonsson SJ upprörd och kritisk till såväl bok som recension dock utan att ta några exempel på vad som är felaktigt. Han är också kritisk till att SvD alls tar upp boken, ett agerande som tyvärr stämmer väl överens med bilden av katolska ledare i avslutningen i citatet ovan.
http://signumbloggen.wordpress.com/
Bengt Malmgren är i liknande ordalag upprörd och han tar sin kritik ett steg till när han talar om vad SvD borde recensera, Peter Seewalds ”Världens ljus”.
http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2011/07/31/okunnigt-om-p-229-ven-och-katolska-kyrkan.aspx
Varför gör katolska företrädare gång på gång just det som de kritiseras för att göra? Det är ju illa nog som det är med alla skandaler!
/Anneli
Anneli
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen.
Bengt Malmgren och Ulf Jonsson är båda som kammarherrarna i Kejsarens nya kläder.
Det går inte att ta sådana herrar på allvar.
// Irène
Irène,
Ulf Jonssons blogg är pinsam och jag tycker faktiskt lite synd om honom.
Han tar i så väldigt om felaktigheter och fobi mot katoliker, för att i nästa ögonblick visa de närmast diktatoriska takter katolska ledare anklagas för och därmed förstärka det han kallar felaktig bild. Sådana misstag har man inte råd med i debatten.
Bengt Malmgren upprepar i stort vad Jonsson skriver och det är jag inte så förvånad över.
/Anneli
Fast det värsta är förstås att Ulf Jonsson så tydligt visar att om katolska ledare bara kunde, skulle de bestämma vad som fick skrivas om RKK i media. Endast de artiklar som gav en tillrättalagd och positiv bild av kyrkan blev publicerade.
Det är skrämmande att inse det.
/Anneli
Vänner,
jag läste Poseners bok och la den åt sidan utan åtgärd. Den innehåller mycket som är intressant och en del som är skrämmande. Men jag stöts bort av hätskheten. För mycket krut skymmer sikten.
Gert Gelotte
Gert,
Desto större anledning för den som, till skillnad från dig, vidtar en åtgärd att hålla huvudet kallt och lugnt visa på några konkreta exempel på det man tycker är fel. Känslomässiga utbrott som Ulf Jonssons leder ju bara till att de mest negativa kritikerna får vatten på sin kvarn.
Men jag håller med dig om att det inte finns någon anledning att ta i för den som vill kritisera Katolska kyrkan. Oftast räcker det med att bara beskriva verkligheten som den ser ut, det är tillräckligt skrämmande.
/Anneli
Anneli,
jag instämmer. Det räcker med att beskriva verkligheten som den ser ut.
Gert