-Vem begär inträde ?
– Otto av Österrike .
En gång kronprins av Österrike -Ungern, kunglig prins av Ungern och Böhmen, Dalmatien, Kroatien etc
Hertig av Lothringen, Saltzburg etc
Markgreve av Mähren etc
Hertig av övre och nedre Schlesien etc
Furste av Habsburg etc
– Vi känner honom icke. Vem begär inträde ?
Dr Otto von Habsburg.
Ordförande och vice ordförande i paneurpeiska unionen.
Medlem i Europaparlamentet.
Hedersdoktor vid talrika universitet
Innehavare av höga statliga och kyrkliga utmärkelser.
Innehavare av utmärkelser för folkens rätt och rättigheter.
-Vi känner honom icke. Vem begär inträde?
– Otto, en dödlig, syndig människa.
-Må han komma in .
http://www.kathtube.com/player.php?id=22136
// Irène
Jag är glad att du tar upp detta, Irene.
Hur bygger man upp hierarkier inom kyrkan kan man undra och jag svarar att ett säkert sätt är att påvisa klasskillnader och anbefalla Herre-slavkomplexet… dock obs dock … aldrig såsom Jesus/Paulus menade att vi skulle bli kvitt Herre-slav-komplexet utan liksom göra tvärtom … såsom RKK ibland har för vana att göra. Tvärtemot mot vad Herren påvisade och sade.
Sålunda ett sätt är att fjäska något infernaliskt för titlar och att visa att man minsann är på plats när rätt titel begravs. Vare sig man är prelat eller lekman. Prelater kan ju springa svansen av sig för att begrava rätt författare/författarinna. Fjäsket och smilandet väl inarbetat. För det gäller att sola sig i glansen och om rätt prelat svansat sig rätt på plats lär ytterligare för den döda helt okända människor finnas på plats. Med rätt svansföring. Det finns också stor risk för att den döda inte velat bli begravd av den fjäskande prelaten ifråga men döda är ju döda. Troligen struntade prelaten i den döda till dess att hon var död eller åtminstone närapå.
Och folket ska veta på vanliga söndagar att när det kommer pålysning så ser kyrkan dvs vissa församlingar… stor skillnad på folk och folk.
Den ena av två som dött pålyses det ordentligt om. Den ”gode för vår församling så betydelsefulla” smilar prästen med ledsamma ögon till syns… och ofta kan det röra sig om någon som bakat gott kaffebröd eller suttit med i församlingsrådet eller helt enkelt bara är på god fot med en av prelaterna.
För att inte tala om … det råkar vara en proffessor eller en överläkare.
Den andre som dött nämns vid namn FÖRHOPPNINGSVIS… ty jag har erfarit att man nämner att tre har gått bort men bara en av dessa nämns vid namn.
Så denne Otto fick nog utan tvivel rätt begravning. Rätt folk. Rätta prelater. Rätt klädsel.
Rätt uppförande. Rätta prelatord. Rätt middag på rätt ställe och med rätt sörjande.
Allt detta är dock inte Ottos fel.
Mycket har man läst här men detta var nog det värsta. Dom över död man. Hur kan man uttala sig så ? Fruktansvärt ! Hur kan man sätta sig så till doms över andra – präster eller ej, vi är alla dödliga och vad som rör sig i msk inre vet varken du eller jag. Fruktar du verkligen ingenting?
Det här var det sorgligaste och ömkligaste jag läst. Så illvilligt och ondskefullt att man tappar tron på alla- särskilt på den här sidan. Helt utan barmhärtighet.
Karin g,
Jag uppfattar att det står mycket mellan raderna i din kommentar. En åsikt som skrivs blir lätt starkare i uttrycket än det som sägs. Säkerligen till stor del beroende på att man inte ser varandra eller kan tolka den andres röst.
Själv försöker jag därför vara så återhållsam med starka känslouttryck jag kan på bloggen. Artiklar, rapporter m.m. som läggs ut här är ofta så angelägna i sig själva att de inte behöver förstärkas.
Min förhoppning är att så många som möjligt ska vilja ta del av det som skrivs och då är det viktigt att inte själva tonläget i inlägg och kommentarer skrämmer bort läsare. Samtidigt som diskussionen enligt bloggens regler ska vara fri. Det hela kompliceras ytterligare av att olika personer har olika toleranströsklar.
/Anneli
Karin g.
Vem talar du till mig eller Irene?
Dom över död man? Nej PRECIS TVÄRTOM. Det handlar inte om en död som vi inte känner.
Läs om igen. Det handlar om vissa prelaters och lekmäns förkärlek i vissa församlingar för titlar. Sånt där finns i societetskretsar o wannabekretsar också… så i Ottos fall blev det som hand i handske. Men OBS det är inte Ottos fel. Samtidgt må jag säga att jag inte känner till hur det gick till när denne katolik blev begraven men Irenes inlägg ( obs Anneli!)
är värd försvar dessutom är den dö-rolig! KV:blogg måste ha sting o ärlighet.
Vad kyrkor gärna vill ha i sin hierarki av titlar och undersåtar är katoliker som är ordentliga, förnuftiga och uppför sig på sådant sätt att kyrkan kan hantera dem. Obs ordet: hantera.
Agneta