Så rubriceras en kolumn av Anna Larsson i Svenska Dagbladet idag. En underbar hyllning till den fria lek, som barn är så bra på att skapa – när de befriat sig från den ambitiösa förälderns välplanerade aktivitetsprogram för telningen sin!
Kolumnisten har läst belägg för detta i Scientific American Mind, men jag förmodar att hon bara har den referensen med just för att övertyga mig, sig och andra om det som vi en gång vetat om oss själva, innan den dolda läroplanen i den mesta skolning gjorde oss till i varierande grad lydiga, auktoritära och osjälvständiga kuggar i maskinerna.
Leve Anna Larsson och oss alla, när vi återhittar det lekande barnet i oss!
Krister
Krister,
jag instämmer. Ett lagom mått av kaos är nödvändigt. Absolut ordning och reda förvandlar oss från människor till uniformerade beteendemönster.
Gert Gelotte
Gläder mig att mina medskribenter Gert och Krister förordar lite lek, kaos och olydnad i tillvaron framför alltför mycket ordning och ”uniformerat beteendemönster.”
Mina associationer går till Astrid Lindgren och Pippi och hu så hemska Prussiluskan.
// Irène
Irène, Krister,
ju äldre jag blir desto tydligare ser jag behovet av olydnad i tillvaron. Det är olydnaden som skiljer oss från andra samhällsbyggande varelser – som myror och termiter. Olydnaden får oss att ifrågasätta auktoriteter, pröva nya vägar, finna nya lösningar. Men olydnaden är också det personliga ansvarets förutsättning. Och utan personligt ansvar är vi inte människor. Alltså är det olydnaden som gör oss till människor.
Gert
Allt går i vågor. A.S Neill, som startade experimentskolan Summerhill på 20-talet, var populär på 50-talet i Sverige, åtminstone i vissa kretsar. Han menade att det blir konfliktfyllda olyckliga människor av barn som inte fått leka fritt, av elever som gått i skola som bara inriktar sig på kunskapsstoffet. Så sant! Ja, exemplen är många.
En av mina stora idoler från 70- och 80-tal är D.W. Winnicott. Han sa
bland annat följande i mitt tycke kloka ord:
”Det är i lekandet och enbart i lekandet som barnet eller den vuxne kan skapa, vara kreativ, och det är enbart genom att vara kreativ som individen kan finna sin identitet, sitt ’själv’ .”
Vidare: ”För att kontrollera det som ligger utanför måste man handla, inte bara tänka eller önska, och att handla tar tid. Att leka är att handla.”
Jag är säker på att lite mer av den insikten behövs i dag, då jag tycker mig märka att all möjlig verksamhet ska vara så strukturerad. Det är farligt. Vi kan få människor som lyder blint utan att tänka själva. Eller också människor som går till överdrift i sitt uppror för att de inte själva har fått erfarenhet av att … ja just det påverka sin verklighet och sin utveckling genom lek.
Ja det är sant, Pippi är en fin förebild! Genom sitt ’vara’ mognar hon till en människa som kan ta personligt ansvar.
tror, vet
Elisabet
Som jag har svårt att leka eller spela (t ex dataspel) så fortsätter jag att prata om det
genom att citera slutet ur Carolina Thelins artikel från 1995.
http://www.yelah.net/articles/ludens
Denna Huizingas bok har jag ”alltid känt till, men aldrig läst”; nu har jag åtminstone beställt den på Internet!
Krister
Homo Ludens – Den lekande människan
De moderna livsformerna är stelnade och hämmande mot den befriande leken, menade situationisterna. Denna idé hämtade de hos den holländske kulturhistorikern Johan Huizinga (1872-1945). En avgörande inspirationskälla var Huizingas verk Homo Ludens – om kulturens upprinnelse i lek (1938). Huizinga innefattar hela människans utveckling under begreppet lek.
Han menade inte, som marxisterna, att det är de ekonomiska förhållandena som är drivkraften i den historiska utvecklingen, men ansåg den historiska materialismen vara en produkt av tiden, dominerad av ekonomins och teknikens trista nyttoprincip och inte av lusten till lek, gott humör och originella dårskaper.
Lusten att leka är ett centralt element i människans natur – ett kännetecken för vårt väsen, och därför karaktäriserar han människoarten i förhållande till de andra djuren i bokens titel.
Kanske är det ordet spel som bäst översätter Huizingas tankar om den handling som följer vissa fastslagna, frivilligt antagna regler. Ritual, sakrament och mysterium är också lek eller spel, för i både religion, sport och konst kommer lekelementen fram. Det visar sig, menade Huizinga vidare, att kultur uppstår i form av en lek och att kultur från början lektes.
Carolina Thelin
Kamrater,
Vilka kloka tankar om olydnad med mera som getts här! Nu gläds jag speciellt åt Elisabets citat och tanke:
”“För att kontrollera det som ligger utanför måste man handla, inte bara tänka eller önska, och att handla tar tid. Att leka är att handla.”
Jag är säker på att lite mer av den insikten behövs i dag, då jag tycker mig märka att all möjlig verksamhet ska vara så strukturerad. Det är farligt.”
Jag har alltid ogillat själva ordet struktur; som det ofta används så har det hos användaren ofta inneburit en alldeles speciell ordning: lineär, detaljerad, oåterkallig, fix och färdig. Så jag pläderade under mina år som ”utbildare” för att vi istället skulle tala om
ordning, ordningar. Därtill ett ljudmässigt vackrare ord tycker jag!
Krister
Den fina kolumnen kändes uppfriskande. Frihet från pekpinnar, order, stängsel och regler mm ger förskolebarnen den bästa starten inför resten av livet.
Kan det nuvarande samhället visa fram en miljö, där sådan frihet är möjlig?
Risken är väl att vi vuxna har deformerats till tävlingsmänniskor och karriärister, som känner sig störda när plötsligt inte allt handlar om den egna egotrippen längre.
Elitskolan har inget med klassamhälle att göra. Putsa vänstermonokeln! De mest begåvade har inget extremt intresse för pengar och karriär, oftast tvärt om. Detta är min erfarenhet från en omfattande lärargärning.
Jag vet att det finns många grader av begåvning hos de barn som utvecklats under förskoletidens ”kaos”. Kidsen har själva upptäckt detta. De har förhoppningsvis glatt sig åt varandras egenart. Säkert har de redan lärt sig att uppskatta även de spetsbegåvade.
Pippi har nog snedvridit samhället i viss mån. Att vara oförskämd och att inte lyssna, att spela på¨kroppskrafter och att i varje läge kunna köpa sig popularitet med guldpengar
att strunta i naturens lagar och förkunna att det blir såå bra såå har nog lämnat ganska trista avtryck omkrig oss. Eller hur?
Göte
Den fina kolumnen kändes uppfriskande. Vss frihet från pekpinnar, order, stängsel och regler mm ger förskolebarnen den bästa starten inför resten av livet.
Kan det nuvarande samhället visa fram en miljö, där sådan frihet är möjlig?
Risken är väl att vi vuxna har deformerats till tävlingsmänniskor och karriärister, som känner sig störda när plötsligt inte allt handlar om den egna egotrippen längre.
Elitskolan har inget med klassamhälle att göra. Putsa vänstermonokeln! De mest begåvade har inget extremt intresse för pengar och karriär, oftast tvärt om. Detta är min erfarenhet från en omfattande lärargärning.
Jag vet att det finns många grader av begåvning hos de barn som utvecklats under förskoletidens ”kaos”. Kidsen har själva upptäckt detta. De har förhoppningsvis glatt sig åt varandras egenart. Säkert har de redan lärt sig att uppskatta även de spetsbegåvade.
Pippi har nog snedvridit samhället i viss mån. Att vara oförskämd och att inte lyssna, att spela på¨kroppskrafter och att i varje läge kunna köpa sig popularitet med guldpengar
att strunta i naturens lagar och förkunna att det blir såå bra såå har nog lämnat ganska trista avtryck omkrig oss. Eller hur?
Göte