Hans Küng ”Går kyrkan att rädda” ? Del 1

Med anledning av sin nyutkomna bok  ”Går  kyrkan att rädda ?” deltog Hans Küng 3 juli i ett samtal i tysk radio.

Samtalet går att lyssna på alternativt att läsa i textform på internet.

Jag  väljer  ut några avnitt och översätter successivt. Lite snabbt och lite fritt.

–          Vilka är är enligt er uppfattning de viktigaste tecknen på  kyrkans kris som ni diagnostiserar i er bok?

”Att församlingarna långsamt förtvinar  bla  pga den  dogmatiska förkunnelsen som vi ofta  blir  ordinerade  uppifrån . Sedan har  vi  problemen med de kyrkliga ämbetena.

Vi måste ta itu med konkreta problem.  1. Celibatet måste bli frivilligt. 2. Kvinnor måste få tillgång till kyrkliga ämbeten. 3. Frånskilda måste få gå till kommunion.  4. Nattvardsgemenskap mellan samfund måste komma till stånd nu, inte om ytterligare 400 år.”

–          Hur skulle ni beteckna katolska kyrkans sjukdom?

”Sjukdomen är det romerska systemet som infördes av påvar efter påven Gregorius VII sk gregorianska reform.  Då infördes en ”papalism” dvs en påvlig absolutism där en enda person skulle bestämma  i kyrkan. Detta  ledde till splittringen  med Östkyrkan som inte accepterade denna ändring . Det är också från denna tid vi  börjar se prästerskapets  överhöghet  över lekmännen som genomdrevs  via  investiturstriden. Och sedan 1000-talet lider vi också av det obligatoriska celibatet som från och med då kom att gälla för alla präster.  Det  är från dessa  rötter jag härleder sjukdomen vi talar om.  Under reformationen försökte man komma tillätta  med  saker  men Rom satte sig emot.

Under andra Vatikankonciliet försökte man återigen ta itu med  saker och man lyckades delvis men just om det obligatoriska celibatet fick man inte tala och inte heller var det tillåtet att diskutera påvedömet. I så motto blev  konciliet bara en halv framgång.

Istället för,  som man hade hoppats,  att Rom lärt sig något och gå  vidare på liberaliseringslinjen har de båda ”restaureringspåvarna”  Wojtyla och Ratzinger gjort motsatsen. De har gjort allt för att återföra kyrkan till det förkonciliära skicket.”

–  Andra Vatikankonciliet skulle åstadkomma en öppning ?

”Andra Vatikankonciliet har åstadkommit mycket, integrerat reformations- och upplysningsparadigm, infört folkspråket i liturgin och hela folkets medverkan, bejakandet av  religionsfrihet och mänskliga rättigheter. Vi fick  en positiv syn på världsreligioner och den sekulära välden. Men det är exakt  dessa saker  som man nu vill upphäva i  Rom där allt går ut på att behålla den egna makten.

Det romerska herraväldet  visar sig på följande sätt För det första offentliggör man ständigt dokument  utan att vare sig fråga biskoparna eller konsultera någon annan.

Det är ”kuriala”  dokument som vill understryka katolska kyrkans sanningsanspråk och  sanningsmonopol.

Så har vi alla dessa olycksaliga förordningar som offentliggörs  inom sexualmoralens område. Det är det ena. Det andra är personalpolitiken.  Systematiskt utnämns enbart regimtrogna personer till  biskopar  eller till ämbeten  inom kurian.

Jag har skrivit ett helt kapitel om varför biskopar tiger. Det beror på att de redan blir valda så  och att de redan i förväg är förpliktigade att tiga och att de vid biskopsvigningen måste avlägga en ed till påven och att de inte längre kan tala fritt. Därför få vi jämt höra samma uppfattningar från alla.

Biskoparna befinner själva i ett låst läge genom att samtidigt  pressas ovanifrån och underifrån av de troende .”

Forts följer

http://www.swr.de/swr2/programm/sendungen/wissen/ist-die-kirche-noch-zu-retten/-/id=660374/nid=660374/did=8085352/1gkcaxu/index.html

// Irène