Ja, hur mäter Walter Kasper TRO undrade jag då jag läste intervjun med honom på Kath Net som han ger med anledning av sin nyutkomna bok ”Katholische Kirche: Wesen – Wirklichkeit – Sendung“.
”Det största problemet i Västeuropa är den dramatiska minskningen av tron. I den situationen är det bara vittnen som kan övertyga. ”
Jaha tänker jag. Hur har Walter Kasper gjort den mätningen ?
Vilken måttstock eller ingångsvärde har han använt sig av månntro ?
Antalet kyrkobesökare ?
”Kyrkans huvudfrågor går inte att lösa enbart socio-psykologiskt och pragmatiskt utan måste bedömas och hanteras i ljuset av tron” säger Kasper.
Jaha ”i ljuset” av vilken TROSDEFINITION om jag får fråga ?
Kan Wir sind Kirche folket vittna om TRON ?
Räknas jag som vittnesgill ?
http://www.kath.net/detail.php?id=32171
// Irène
Irène.
”Det största problemet i Västeuropa är den dramatiska minskningen av tron.”
Det största problemet för Kyrkan är den dramatiska minskningen av trovärdighet. Det är mycket länge sen minskningen började; den går att spåra till tiden då hon började gå i säng med kejsaren, fick monopol på religion, och började förfölja dissidenter. Med våld.
Kyrkan blev ett rike av denna världen trots att Jesus i ord och handling tagit avstånd från alla våldsamma, politiska ambitioner. ”Mitt rike hör inte till denna världen.” Joh.18:36.
Jesus kallade oss att manifestera människans skapelsegivna förmåga att vara gudomlig. Med Andens ankomst blev detta möjligt. Gud är kärlek och i Människosonens gestalt har hans integritet visat sig vara intakt. Absolut ovillkorlig kärlek.
Ingenstans i Västeuropa har detta blivit tydligare än i den stora kommuniteten i lilla Taizé. Se de kärnfulla orden av broder Roger (tagna från hemsidan).
Samuel.
The Taizé Community
“Since my youth, I think that I have never lost the intuition that community life could be a sign that God is love, and love alone. Gradually the conviction took shape in me that it was essential to create a community with men determined to give their whole life and who would always try to understand one another and be reconciled, a community where kindness of heart and simplicity would be at the centre of everything.”
Brother Roger: “God is love alone”
Samuel
”Det största problemet för Kyrkan är den dramatiska minskningen av trovärdighet.”
Så sant som det är sagt men Kasper skyller ifrån sig ty utifrån ”inomkatolsk ekumenik” får Kasper en fråga om vilken ”hemuppgift” han skulle vilja ge till både liberala och konservativa grupper.
Kasper svarar
”Att det finns legitima skillnader och en viss bredd i teologiska uppfattningar och spiritualitet är inget nytt fenomen utan hör till ”katoliciteten.” Att bilda olika läger är dock något annat som politiserar kyrkan och gör henne allt annat än trovärdig och övertygande.”
”Mitt råd lyder Ner från barrikaderna. Verbal nedrustning. Se det större och gemensamma dvs kyrkans gemensamma tro såsom den uttrycks i gudstjänstfirandet. Tala respektfyllt med varandra osv. ”
”Detta är bara möjligt i en andlig atmosfär och inte i ett ping-pong spel av offentliga förklaringar och motförklaringar.”
Vidare talar Kasper om ”ecclesia semper purificanda“ om evangeliets förnyelse osv.
Summa summarum.
När reformkatoliker ger svar på tal då kallas det att ”stå på barrikaderna” alternativt ”ping-pong spel.”
När troskongregationen ENVÄLDIGT utnämner och straffar dissidenter som inte har en chans till överklagande då sker det tydligen i en ”andlig atmosfär.”
Wir sind Kirche folket talas det bara OM men inte MED från Vatikanens sida.
Men med SSPX talas det inte bara ”respektfyllt” med utan en hel kommission Ecclesia Dei tuggar år ut och år in samma frågor fram och tillbaka på ett ”respektfyllt sätt” och detta trots att SSPX i GODAN RO fortsätter med sina prästvigningar MOT B16 uttryckliga vilja.
Ty det är skillnad på folk och fä.
Samuel, man blir lätt trött av allt tjusigt men INTETSÄGANDE SNACK som man matas med som reformkatolik och som man förväntas att tacksamt, stillatigande och helst knäböjande ta emot
// Irène
Irène.
Behovet av reform är så stort att det formligen skriker mot oss.
Men de flesta prelater verkar döva. Walter Kasper och andra påvens mouthpieces öser snömos över oss i tron att det ska kväva vår verbala upprustning. Effekten blir den motsatta. Protesten tilltar. Insikt och handling likaså.
Det finns en, endast en, god sak med att Kyrkan så grundligt skandaliserar sig själv med pedofilin; som röntgenstrålning har den korrupta hanteringen av barnen genomlyst hierarkin och avslöjat dess verkliga, eländiga tillstånd.
Vilket lett till insiktsfull radikalisering och handlingskraft hos de ”sannskyldigt kristtrogna” (ett polskt prästuttryck). Hos dem, hos oss, som insett att Skaparen, Frälsaren och Anden myndigförklarat oss sedan mänsklighetens gryning, har ett hopp tänts om en renande revolution. De heligas revolt. It had a long way coming.
Och metoden heter tydligen civilliturgisk olydnad. Ännu en gång kommer initiativet från de tysktalande folken. Drivna av sitt samvete handlar människor i god tro och genomför den nödvändiga förändringen. Den är här. Vännernas samfund är fött.
Uppvaknandet har skett. Reformeringen har börjat. Den kommer inte att stoppas av Roms portar.
Samuel.
Samuel
”Uppvaknandet har skett. Reformeringen har börjat.”
Så tror jag också. Men ”uppvaknandet” är en process som sker successivt i takt med att solen ”går upp” runt jorden. Dvs ”uppvaknandet” märks mycket olika ännu inom kyrkan.
” Tysktalande folken ” är redan klarvakna. Ty där har solen redan gått upp vilket bla märks genom att lekmannaorganisationer bland alla sina krav OCKSÅ kräver medbestämmande vid biskopsutnämningar.
Och argumentet är TRADITIONEN. Under kyrkans första 1200 år var det lokalkyrkan som valde sin biskop.
I Sverige råder fortfarande God NATT. Folk sover. Hit har soluppgången .ännu inte nått.
// Irène