I dagens Dagen 14 mars läser vi
” Brasilianska biskopar river upp det omstridda beslutet att bannlysa en nioårig flickas mamma och läkare från katolska kyrkan, sedan den våldtagna flickan genomgått en abort. Omständigheterna måste vägas in i beslutet, menar de.”
Katolska kyrkan har gjort en sensationell VÄRLDSUPPTÄCKT.
”Omständigheter måste vägas in i beslutet.”
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=164713
// Irène
Vänner,
just så. Omständigheterna måste vägas in i beslutet. Det är en insikt som får mycket långtgående konsekvenser. Den utesluter automatisk exkomunicering och den utesluter Roms officiella uppfattning att alla aborter är fel.
Omständigheterna varierar inte bara objektivt utan också subjektivt. Det som är fel för en människa kan vara rätt för en annan – beroende på omständigheterna.
Varje abort måste i så fall bedömas för sig. Och den enda som ytterst kan göra det är den som till sist bär ansvaret och får leva med följderna – av att göra abort såväl som av att föda. Kyrkans biskopar och präster kan, som alla andra, bistå med råd och dåd. De kan ogilla och avråda, men måste respektera den enskildes samvete och beslut.
Något annat är inte möjligt – om omständigheterna måste vägas in i beslutet.
Gert Gelotte
Käre herr Gelotte!
Ja, ja dessa olycksaliga biskopskonferenser som styrs av en svassande vilja att vara politiskt korrekta är fega och principlösa.
Motståndsvilja, mod och ”toughness” är egenskaper man sällan förknippar med biskopar och präster idag. Det var annat förr. (KATOBS informativa text http://www.katobs.se/nyh_abort_barn.html bär syn för sägen.)
1. Vid miraklet vid Vistula (Warszawa) 1920 ledde många prästmunkar med stora krucifix i händerna de segerrika polska trupperna mot herr Bronsteins (i.e. Trotskij) horder frön öst. Fader Ignatius Skorupka föll efter flera framgångsrika anfall och fick en välsignad död. Kommunisterna hade stoppats.
2. Under den kommunistiska rådsrepubliken i München 1918 (ledda av herrarna Eisner och Leviné) övergavs staden på alla diplomater utom en, den påvlige nuntien Pacelli – den blivande vördnadsvärde påven Pius XII. De kommunistiska ligisterna bröt sig in i nuntiaturen och hotade Pacelli med revolver, men kapitulerade de inför den blivande påvens orubbliga motstånd (se rabbinen David Dalins bok The Myth of Hitler’s Pope).
Men det finns – som alltid – undantag. Biskop Thomas Olmsted är en ”coming man”, orädd och härligt inkorrekt. I The Remnant hittade jag idag:
http://www.remnantnewspaper.com/
http://www.catholicsun.org/bishop/031909bishop.html
Många gånger då jag läser skriverierna på dessa modernistiska sidor (KATVIS) slår en däven och unken känsla av något oförlöst, ofullgånget, nervöst… ja, något sexuellt och samtidigt kraftlöst.
Min käre son berättade igår för mig att en impotent man inte kan vigas till präst. En god praxis må jag säga. Nåväl. det är INTE tillräckligt att vara potent mellan benen och mellan öronen – ett stort, gott och modigt hjärta är det viktigaste! Det tycks den Helige Fadern Benedictus XVI, kardinal Castrillón, ärkebiskop Ranjith, ärkebiskop Burke, biskop Fellay och andra politiskt inkorrekta herdar ha. Gott!
Hur var det Paulus VI:s mycket nära vän Jean Guitton (kallad av den salige Johannes XXIII att delta som lekman under det andra Vatikankonciliet) skrev om Guds tjänare Marcel Lefebvre?
A l’heure de ma mort, quel est le prêtre que j’appellerai pour recervoir mes dernièrs accusations, mes dernièrs espèrances? Je disais à Mgr Lefebvre: ”Vous m’irritez, mais, à ma mort, je vous appellerai”. Tels sont nos rapports. (Un siècle une vie,1989)
Ärkebiskopens valspråk var: Et nos credidimus caritati. På hans grevsten i Ecône står det att läsa: Tradidi vobis quod et accepi.
Martin Mosebach skriver initierat om den Helige Faderns relation till Mgr Lefebvre: ”Kardinal Ratzinger jedenfalls muss der Tod dieses Mannes in der Exkommunikation bedrückt haben. Denn es war ihm unmöglich, dem Kampf Lefebvres die Berechtigung so vollständig abzusprechen, wie es die meisten Bischöfe dieser Zeit taten.”
Ja, genau so ist es!
Till dig, helige Josef, fly vi i vår nöd. … Håll fjärran från oss, kärleksrike fader, all villfarelses smitta och fördärv. Bistå oss, du vår starke beskyddare, i vår kamp mot mörkrets makter … och försvara nu Guds heliga Kyrka mot alla fienders angrepp och försåt.
Jag lovar att be för er på KATVIS.
Bo Hagerf
Jag vill bara enrina om att biskopskonferenserna genom CIC är en integrerad del av Kyrkans kanoniska struktur. På många sätt liknar de medeltidens regionala koncilier.
Dan
Vänner,
just så. Omständigheterna måste vägas in i beslutet. Det är en insikt som får mycket långtgående konsekvenser. Den utesluter automatisk exkomunicering och den utesluter Roms officiella uppfattning att alla aborter är fel.
Omständigheterna varierar inte bara objektivt utan också subjektivt. Det som är fel för en människa kan vara rätt för en annan – beroende på omständigheterna.
Varje abort måste i så fall bedömas för sig. Och den enda som ytterst kan göra det är den som till sist bär ansvaret och får leva med följderna – av att göra abort såväl som av att föda. Kyrkans biskopar och präster kan, som alla andra, bistå med råd och dåd. De kan ogilla och avråda, men måste respektera den enskildes samvete och beslut.
Något annat är inte möjligt – om omständigheterna måste vägas in i beslutet.
Gert Gelotte
Käre herr Gelotte!
Ja, ja dessa olycksaliga biskopskonferenser som styrs av en svassande vilja att vara politiskt korrekta är fega och principlösa.
Motståndsvilja, mod och ”toughness” är egenskaper man sällan förknippar med biskopar och präster idag. Det var annat förr. (KATOBS informativa text http://www.katobs.se/nyh_abort_barn.html bär syn för sägen.)
1. Vid miraklet vid Vistula (Warszawa) 1920 ledde många prästmunkar med stora krucifix i händerna de segerrika polska trupperna mot herr Bronsteins (i.e. Trotskij) horder frön öst. Fader Ignatius Skorupka föll efter flera framgångsrika anfall och fick en välsignad död. Kommunisterna hade stoppats.
2. Under den kommunistiska rådsrepubliken i München 1918 (ledda av herrarna Eisner och Leviné) övergavs staden på alla diplomater utom en, den påvlige nuntien Pacelli – den blivande vördnadsvärde påven Pius XII. De kommunistiska ligisterna bröt sig in i nuntiaturen och hotade Pacelli med revolver, men kapitulerade de inför den blivande påvens orubbliga motstånd (se rabbinen David Dalins bok The Myth of Hitler’s Pope).
Men det finns – som alltid – undantag. Biskop Thomas Olmsted är en ”coming man”, orädd och härligt inkorrekt. I The Remnant hittade jag idag:
http://www.remnantnewspaper.com/
http://www.catholicsun.org/bishop/031909bishop.html
Många gånger då jag läser skriverierna på dessa modernistiska sidor (KATVIS) slår en däven och unken känsla av något oförlöst, ofullgånget, nervöst… ja, något sexuellt och samtidigt kraftlöst.
Min käre son berättade igår för mig att en impotent man inte kan vigas till präst. En god praxis må jag säga. Nåväl. det är INTE tillräckligt att vara potent mellan benen och mellan öronen – ett stort, gott och modigt hjärta är det viktigaste! Det tycks den Helige Fadern Benedictus XVI, kardinal Castrillón, ärkebiskop Ranjith, ärkebiskop Burke, biskop Fellay och andra politiskt inkorrekta herdar ha. Gott!
Hur var det Paulus VI:s mycket nära vän Jean Guitton (kallad av den salige Johannes XXIII att delta som lekman under det andra Vatikankonciliet) skrev om Guds tjänare Marcel Lefebvre?
A l’heure de ma mort, quel est le prêtre que j’appellerai pour recervoir mes dernièrs accusations, mes dernièrs espèrances? Je disais à Mgr Lefebvre: ”Vous m’irritez, mais, à ma mort, je vous appellerai”. Tels sont nos rapports. (Un siècle une vie,1989)
Ärkebiskopens valspråk var: Et nos credidimus caritati. På hans grevsten i Ecône står det att läsa: Tradidi vobis quod et accepi.
Martin Mosebach skriver initierat om den Helige Faderns relation till Mgr Lefebvre: ”Kardinal Ratzinger jedenfalls muss der Tod dieses Mannes in der Exkommunikation bedrückt haben. Denn es war ihm unmöglich, dem Kampf Lefebvres die Berechtigung so vollständig abzusprechen, wie es die meisten Bischöfe dieser Zeit taten.”
Ja, genau so ist es!
Till dig, helige Josef, fly vi i vår nöd. … Håll fjärran från oss, kärleksrike fader, all villfarelses smitta och fördärv. Bistå oss, du vår starke beskyddare, i vår kamp mot mörkrets makter … och försvara nu Guds heliga Kyrka mot alla fienders angrepp och försåt.
Jag lovar att be för er på KATVIS.
Bo Hagerf
Jag vill bara enrina om att biskopskonferenserna genom CIC är en integrerad del av Kyrkans kanoniska struktur. På många sätt liknar de medeltidens regionala koncilier.
Dan