Biskop Anders om Brasilienfallet

Vänner,

biskop Anders har publicerat ett nytt uttalande om den våldtagna nioåringen.  Så vitt jag kan se har han låtit sig inspireras av den norske biskopen Bernt Eidsvig och det är alldeles utmärkt.

Men när jag läser Anders inlägg kan jag inte förstå annat än att han finner exkomuniceringen av läkarna som utförde aborten samt av flickans mamma i sin ordning. Anders ger visserligen utttryck för stort medkännande, men så skriver han:

”Katoliker som uppriktigt ångrar att de varit inblandade i en abort, kan genom biktens sakrament få förlåtelse för den synd de begått. I vårt stift kan varje präst lösa från denna exkommunikation i samband med bikt och avlösning. ”

De som räddade flickans liv skall alltså ”söka förlåtelse för den synd de begått”.

Om jag förstått biskop Anders rätt så kan jag inte förstå annat än att han försöker inta två motstridiga ståndpunkter samtidigt. De som räddade flickans liv gjorde rätt fast fel och skall be om kyrkans avlösning. Varför det  om de gjorde rätt?

Det finns anledning för biskop Anders att återkomma och klarlägga vilken ståndpunkt han intar. Läs gärna Anders brev i sin helhet nedan.

Gert Gelotte

PRESSMEDDELANDE

Stockholms katolska stift

090313

Biskop Anders om Brasilienfallet

Det är med sorg bedrövelse som jag tagit del av de hemska trauman som den nio-åariga brasilianska flickan har råkat ut för. Jag vill betona att den Katolska kyrkan i Sverige har inte någon förstahandskunskap om det tragiska fallet. Men förutsatt att medias rapportering stämmer med fakta, kan jag inte se att det detta fall kan vara fråga om en automatisk exkommunikation. Det skedda handlar snarare om nödvärnsrätten, när läkarna slagit fast att den mycket unga gravida flickan inte kommer att klara av en tvillinggraviditet. Det är en central princip i moralteologin att vi alla har rätt att försvara sitt liv. Vidare kan man diskutera om och hävda att detta fall är ”en handling med dubbel verkan” liknande det vid cancer i livmodern, som kan avlägsnas även om fostret kommer att dö som följd.

Det är helt riktigt att den Katolska kyrkans lära säger att de som genomför eller på något sätt bidrar till att en abort utförs, med automatik är exkommunicerade (exkommunikation latae sententiae). Skälet till det är att Kyrkan vill skydda de absolut svagaste och försvarslösa människorna, de ofödda barnen. Därför betraktar Kyrkan abort som något ond, och som präst och biskop kan jag aldrig godkänna att abort utförs. Katoliker som uppriktigt ångrar att de varit inblandade i en abort, kan genom biktens sakrament få förlåtelse för den synd de begått. I vårt stift kan varje präst lösa från denna exkommunikation i samband med bikt och avlösning.

I sådana extrema fall, som här när det gäller en så ung flicka som riskerar att dö om graviditeten fullföljs, måste Kyrkan i första hand ha pastoral omsorg om den våldtagna flickan och hennes förtvivlade mor, och ge dem tröst och lindring. Kyrkan får inte utesluta sig själv från möjligheten till att erbjuda dem detta. Det är obegripligt att ärkebiskop Sobrinho gett offentlighet åt denna exkommunikation. Liknande tragiska fall skall lösas i samband med bikt och själavård, inte inför hela världen ögon. Man kan föreställa sig vilket lidande en redan hårt drabbad mor och dotter utsatts för genom att fallet fått en sådan offentlighet.

I koppling till detta vill jag säga att det är svårt att se att flickans mor kan klandras för att ha följt läkarnas råd. Det finns tillfällen i livet när vi tvingas välja mellan två onda ting. I sådana ytterst svåra situationer är det omöjligt att finna en lösning där inte någon blir lidande.

Många upprörs över att mannen som förgripit sig på flickan, och som bär skulden till den uppkomna situationen, inte har blivit exkommunicerad. Det innebär INTE att han inte dragit på sig ett kyrklig straff. Alla som begår sådana här fruktansvärt allvarliga synder, ställer sig i kraft av sitt agerande utanför kyrkans sakramentala gemenskap. Detta straff varar till dess att den skyldige visar uppriktig och äkta ånger för den synd som begåtts och är villig att ta ansvar för det som skett och så uppsöker Kyrkan för att söka försoning genom biktens sakrament. Att vissa synder är förenade med direkt exkommunikation innebär inte att de med nödvändighet är mer allvarliga än andra. Missbruk av barn är en gav de allra allvarliaste synderna och beskrivs i den Katolska kyrkans katekes som en dubbelsynd, och är följdriktigt något som kyrkans starkt fördömer. Styvfadern har gjort sig skyldig till ett fruktansvärt brott som måste

straffas strängt- och vållat sina anhöriga ett omänskligt lidande.

För min egen del råder ingen tvekan om vem som bär skulden i det här fallet, och det är förgriparen.

Avslutningsvis vill jag säga att vi måste be om Guds hjälp för dottern och modern så att de får kraft att gå vidare – och om omvändelsens nåd för förövaren.

+ Anders Arborelius OCD

Stockholm 090313

Maria Hasselgren

Pressansvarig

Stockholms katolska stift

08-462 66 27/070-252 19 30

maria.hasselgren@katolskakyrkan.se