Nedanstående brev har skickats till biskop Anders
Jag är katolik, kateket och dessutom medlem i Sankta Eugenias församlingsråd och börjar undra om det kanske är så att jag hamnat i alldeles, alldeles fel sammanhang? Jag är alltså en del av ett STIFT som menar att jag som mamma ska tvinga min våldtagna nioåring att avstå från skola och fritidshem och gå igenom en riskgraviditet, för att sedan offra min lilla flicka när hennes nioåriga kropp föder fram två förhoppningsvis friska barn.
Det måste ha skett en nyordning i vårt stift. Som kateket, och även som religionslärare på gymnasiet undervisar jag utifrån ett dokument från 1998, skrivet av samtalsgruppen mellan Stockholms katolska stift och Sv Missionskyrkan. ”Råd gällande pastoral hållning i samtal om abort” heter dokumentet. Ett dokument med en helt annan ton. Helt annan! Vi var en större grupp katoliker som diskuterade det utomordentligt väl genomtänkta dokumentet med pater Dartman 1998 – men nu gäller alltså något annat?
Hittills har jag trott att vår kyrka lär att det levande livet går före det icke födda? Det är med vämjelse och bestörtning jag finner att vårt stift ställer sig lojalt till bannlysningen av modern och läkarna. Biskop Anders hade alltså gjort precis likadant som hans kollega i Brasilien? Och stiftets officiella hållning är alltså att en nioårig flicka ska tvingas föda fram barn med risk för eget liv? Eller är det kanske bara i den fattiga delen av världen som de redan våldtagna ska skuldbeläggas och dubbelt bestraffas?
Det var inte en präst som våldtog denna gång – det var en styvfar. MEN det är samma andas män som bannlyser en redan utsatt flickas mamma, som skyddar präster som våldtar småbarn….kvarnsten
arna räcker inte! HUR kan vi bara stå ut med en kyrka som rekryterar så fruktansvärt sjuka präster, och som skyddar våldtäktsmän i decennier, och som bannlyser en mamma – en mamma som älskar sin dotter och vill vara en sann kärleksfull mamma – en sådan mamma förvägrar kyrkan sakramenten – men för våldtäktsmännen – även prästvigda sådana – står nattvardsbordet dukat! Det är en SKAM att vara katolik i dessa dagar. SKAM! När ska kyrkan värna om de levande barnens rätt? Alltför många små flickor och pojkar har våldtagits av sjuka präster som skyddats av Vatikanen. OCH det är alltså korrekt att vår kyrka – också vårt stift – förväntar sig att en redan sargad nioårings flickkropp ska bära fram och föda två spädbarn, med risk för sitt eget liv?
Som katolik med stort engagemang för barns rättigheter hoppas jag på ett nytt uttalande från stiftet som andas mer av empati än det kyliga uttalande vi kan läsa på hemsidan.
Jag önskar svar vad gäller skriften ”Pastorala råd…” – vill inte gärna sprida katolska irrläror i undervisningen. Gäller dokumentet från 1998 eller var det kanske bara något som pater Stefan Dartman tyckte var bra?
Jag älskar min kyrka och har alltid varit stolt över att vara katolik, och lycklig över att få leva efter evangeliet. Men det här…kyrkans människosyn går över mitt förstånd. Var finns finns modet och kärleken i vårt stift som bekräftar det utsatta barnet? Modet som uttrycker stöd för en mor som älskar sitt barn – en mor som gjort precis det alla andra kärleksfulla mödrar skulle ha gjort i hennes ställe!
Det är i det närmaste outhärdligt att inse hur fullständigt rättslösa många barn varit i vår kyrka. Fullständigt rättslösa! Vatikanens tondövhet och kyla drabbar just nu en fattig flicka i Brasilien precis som det drabbar de våldtagna dövstumma vuxna som våldtagits som barn på katolskt barnhem i Verona….Jag hoppas att mitt stift bär fram deras röster mot Vatikanens maktfullkomliga herrar, som uppenbarligen alldeles har glömt vad det är att vara ett litet sårbart barn.Glömt bort Kristus. FRÄLS oss ifrån ondo!
Eva Winiarski
Sankta Eugenia
Jag saxar ur Maria Hasselgrens utomordentligt tydliga citat:
Gällande abort lär Kyrkan i sin katekes att ”Det mänskliga livet skall absolut respekteras och beskyddas från och med konceptionsögonblicket. Från och med det första ögonblicket av sin existens skall en mänsklig varelse få sina personliga rättigheter erkända, däribland varje oskyldig varelses okränkbara rätt till liv”.
”Beträffande medicinskt motiverade aborter som genomförs för att rädda moderns liv anser kyrkan att dessa är moraliskt befogade. I sådana fall genomförs abort för att rädda ett liv då både kvinnans och fostrets liv är i fara. Intentionen är inte att avbryta graviditeten. Fostrets död är den förutsedda men oönskade konsekvensen av en god handling som syftar till att rädda kvinnans liv och hälsa.”
Amen
Tradidi quod et accepi