DAGEN
”Sekulariseringen håller på att omvandla Europa i grunden. Enligt en ny rapport identifierar sig alltfler ungdomar som icke-religiösa. I Sverige är trenden speciellt tydlig,
– Kristendomen är på väg att försvinna, antagligen för alltid, som livsåskådningsnorm i Europa, menar teologen och rapportförfattaren Stephen Bullivant.
Kristendomen har varit den dominerande religionen i Europa sedan romartiden och har haft en enorm påverkan på kultur och värderingar. Men nu klämtar klockan för denna typ av samhällsbärande folkkristendom.
Det är åtminstone svårt att tolka Stephen Bullivants kortfattade men kärnfulla rapport ”Europas unga vuxna och religion” på annat sätt. Stephen Bullivant är en katolsk teolog som är verksam vid universitet St Mary i London. Han har i rapporten sammanställt svar som unga européer i åldrarna 16-29 år gett om religion i den stora europeiska enkätundersökningen ESS.”
– ”Ett antal sociologer har hävdat att religionen i Europa inte har minskat, utan den har helt enkelt förvandlats. Jag tror inte att det är sant. Ett mycket stort antal européer har mycket liten kunskap och intresse för religion. Det betyder inte att alla blivit materialistiska ateister, men det är inte meningsfullt att kalla dem religiösa, säger Bullivant.”
”I ett globalt perspektiv är kristendomen knappast hotad då kyrkorna växer i många länder i Asien och Afrika. Frågan är dock om detta är början på slutet för kristendomen i vår världsdel. Stephen Bullivant är optimist och ser till och med vissa fördelar med sekulariseringen. Tro är inte längre något man gör rutinmässigt.
– Om du är i 20-årsåldern i dag och går till kyrkan på en söndag så simmar du mot det kulturella tidvattnet. Ingen ung går till kyrkan bara av vana, de är där av en anledning och det gör dem mer engagerade, säger han.
– Kristen tro i sig visar inga tecken på att dö bort, i stället börjar vi se hoppfulla tecken inför framtiden.”
http://www.dagen.se/dokument/kommer-kristen-tro-do-ut-i-europa-1.1139645
// Irène
PS Stephen Bullivants rapport ”Europas unga vuxna och religion” manar till reflexion och eftertanke !
Är kristendomen som en ”livsåskådningsnorm” ens önskvärd? Sekulariseringen börjar med inkarnationen. Det handlar om hur vi i vår tid kan lyssna av vår relation till oss själva, till varandra och till Gud och Guds budskap till oss idag. Det skulle jag vilja kalla en levande tro som inte är byggd som en yttre auktoritet. Jag skulle gissa att det dagens unga känner och lever i är just en önskan att komma bort ifrån en livsåskådning (trosåskådning) som bygger på yttre auktoritet. Jag tror att ”existentialismen” i så måtto har ”vunnit” i det att de klargör att det handlar om att leva autentiskt. Så tillåt mig att ifrågasätta denna undersökning. Jag skulle vilja se hur den är konstruerad och distribuerad innan jag drar några som helst slutsatser angående frågan om ”Europas unga vuxna och religion”.
Hej Thomas
…….”Guds budskap till oss idag.”
På vilket sätt menar du att Guds budskap ger sig tillkänna ”i vår tid”?
// Irène
Hej Irène, Hej Thomas,
Thomas, jag tror också att sekulariseringen börjar med inkarnationen och att kristendomen som ”livsåskådningsnorm” aldrig varit eller kommer att bli önskvärd. Tvärtom var möbelsnickarens radikalfariseeiska sekt sällsynt dåligt lämpad för Konstantin och alla hans kejserliga, kungliga och påvliga efterföljare. Tror här att unga människor äntligen har blivit andligt myndiga och kränkt av sig gamla ideologiska och privatmoralistiska tvångströjor.
Sekulariseringen på de brittiska öarna har också fått, kanske en ofrivillig draghjälp, av stora delar av den katolska hierarkin inte minst på Irland. Ännu närmast obegripliga detaljer om en septisk tank full med dödade spädbarn i en klosterskola i Galway, Övergrepp begångna av präster och ordensbröder mot minderåriga…ja listan kan verkligen göras lång på en kyrka som radikalt förnekat både evangelium och mänsklig värdighet.
Ja, Thomas, jag tror verkligen att unga människor också av irländsk bakgrund förmår urskilja sin andliga värdighet och myndighet från den människofientliga hierarki som en gång stod på folkets sida under de oroliga åren. Däremot tror jag inte automatiskt på att ungdomar eller vi äldre nödvändigtvis blir ”religiösa” av att förlora vår gamla tillit till katolska och andra kristna kyrkor. Möjligen blir vi mer myndiga, mer självständiga och mer ödmjuka i vårt sanningssökande. Möjligen kommer vi också förr eller senare in i en ”andra naivitet” då vi på nytt kan höra evangeliet tilltala oss också i en syndig och korrupt kyrka.