Som vanligt är det i tyskspråkiga områden som de mest spännande diskussionerna inom romersk-katolska kyrkan oftast sker – nu tex vad beträffar synen på samkönade par.
Nyligen gjorde ordföranden för tyska biskopskonferensen kardinal Reinhard Marx ett uttalande som av många tolkats som att öppna dörren för välsignelse av samkönade par efter individuell pastoral bedömning.
”The president of the German Bishops’ Conference has declared that, in his view, Catholic priests can conduct blessing ceremonies for homosexual couples.
Cardinal Reinhard Marx told the Bavarian State Broadcasting’s radio service that “there can be no rules” about this question. Rather, the decision of whether a homosexual union should receive the Church’s blessing should be up to “a priest or pastoral worker” and made in each individual case, the German prelate stated.”
Även vice ordföranden i Tyska biskopskonferensen biskop Franz-Josef Bode i Osnabrück förordar diskussion om välsignelse av samkönade par.
”The vice president of the German bishops’ conference has urged a debate on whether Catholic clergy should bless same-sex unions.”
“We have to ask ourselves how we’re encountering those who form such relationships and are also involved in the church, how we’re accompanying them pastorally and liturgically.”
https://cruxnow.com/global-church/2018/01/11/german-bishop-urges-church-debate-blessing-sex-unions/
Wir sind Kirche ligger alltid ett eller ett par steg före tyska biskopskonferensen och uttalar sig i ett pressmeddelande från 12 jan 2018
Här en kort sammanfattning av pressmeddelandet från Wir sind Kirche Tyskland 12 jan 2018.
Pastoralt överseende är inte tillräckligt då det signalerar att homosexualitet i praktiken inte är ok. Kyrkans principiella lära (KK § 2357-2359) att homosexualitet är en svår synd måste upphävas då denna lära stöds av bibliska argument som inte håller för en exegetisk granskning. Inte förrän kyrkan erkänner att också homosexualitet är Gudagiven kommer inställningen till samkönade relationer att förändras och välsignelse bli något självklart.
Enligt romersk-katolska kyrkans lära är äktenskapet ett sakrament -en avbild av förbundet mellan Kristus och kyrkan. Som om det vore en självklarhet betecknas enbart relationen mellan man och kvinna som ett sakrament. Men varför skulle inte kärleksrelationen också mellan samkönade par kunna ses som en avbild av förbundet mellan Kristus och kyrkan.
Wir sind Kirche refererar till Davids klagan när Jonathan dör
”Jag sörjer dig, min broder Jonatan,
du var mig mycket kär,
din kärlek mer för mig än kvinnors.” 2 Sam 1:26
Vidare uppmanar Wir Sind Kirche alla kristna att utifrån kraften av sina andliga erfarenheter, kraften utifrån sitt världsliga uppdrag och kristna liv att engagera sig i diskussionen och gå i dialog med sina biskopar för deras lärande.
https://www.wir-sind-kirche.de/?id=128&id_entry=6873
// Irène
PS Häruppe vid Norra Ishavet känns avståndet långt och skillnaden stor mellan vad som inomkatolskt försiggår på kontinenten och vad som försiggår i Stockholms katolska Stift.
Oerhört viktigt påpekande av Wir sind Kirche att det inte räcker med pastoralt överseende och undantag. Det ska inte räcka med undantag varken i synen på samkönade par eller möjlighet för frånskilda och omgifta par att gå till kommunion eller för flickor att få ministrera. Det ska inte vara avgörande för dessa grupper vilken typ av kyrkoherde som råkar inneha tjänsten i en församling då detta bäddar för inomkatolsk godtycklighet, vilket tyvärr inte är ovanligt inom Stockholms katolska Stift.
Irène, tack för spännande länkar och inte minst för din egen analys. Jag håller här helt med dig, det kan i längden inte räcka med ”pastoralt överseende och undantag” som bäddar för just dagens inomkatolska godtycklighet. En godtycklighet som med tiden också krymper då den s.k. ”prästbristen” gör katolska församlingar i praktiken helt kongregationalistiska med självutnämnda läroämbeten ute i buskarna.
Å andra sidan är det en mycket stor atlantångare som ska vändas i hög sjö. Wir Sind Kirche uppmaning är naturligtvis också lika viktig utanför tysktalande regioner, här behövs vår antropologiska och andliga erfarenhet mer än någonsin. Vi behöver vittna om att ”Guds ära är den levande människan”. Ett vittnesbörd som behövs inte minst för att bemöta de traditionella förskjutningarna och projektionerna som öppet samkönade förhållanden alltid utlöser i homosociala klerikala kretsar.
Samtidigt kan jag inte låta bli att se ordföranden och vice-ordförandens utspel som ett nödvändigt om än inte tillräckligt steg på vägen. Ett första och irreversibelt steg mot ett erkännande av den urgamla Skärtorsdagshymnens sanning; ”där barmhärtighet och kärlek råder, där är Gud”. Kanske ett första steg bort från normalitetsdiskurserna och allmänbegreppen kring sexualitetens löfte som alltid är nåd och inte natur. Möjligheten att vårt kaotiska begär kan härbärgera ömhet…
Erik
Läser man kommentarer på sociala media från motståndare till kardinal Marx får man lätt känslan av att Jesus har kommit till jorden för att se till att homosexuella på inga villkors vis får ha sex.
En som verkligen vet allt om Guds vilja är kardinal Cordes som ondgör sig över att Marx inte ens nämner att homosexualitet alltid är mot Guds vilja.
http://kath.net/news/59585
// Irène
Vänner,
kanske inser Marx och Bode att katolska kyrkans uppfattning om homosexualitet har blivit irrelevant i västvärlden. Och att denna irrelevans hotar att drabba kyrkan som helhet. I Sverige uppfattar flertalet katoliker inte detta som ett problem. De vill leva i en sekt utanför samhället. Men i länder som Tyskland där katolska kyrkan traditionellt har stort inflytande måste omvärldens tilltagande likgiltighet få alla röda lampor att blinka.
Gert