Newsmill 4 jan
Maria Hasselgren skriver i sitt inlägg “Ett ovärdigt drev mot oss katoliker” att hävandet av exkommuniceringen i praktiken betyder “nada” och underförstått varför då denna uppståndelse.
Så kanske man är tvingad att uttrycka sig om man är pressansvarig för katolska kyrkan i Sverige, men då betyder det ju också ”nada” när en pressansvarig gör anspråk på att beskriva sanning och verklighet.
Ingen seriös kritiker har på allvar varken misstänkt eller anklagat påven för att personligen vara antisemit. Men Maria Hasselgren vill gärna skylla på “journalistdrevet” och göra ett nummer av vad någon oseriös “expert fått säga oemotsagd” för att slippa befatta sig med vad det hela egentligen handlar om.
Katolsk Observatör var den som uttryckte det tydligast och bäst några dagar INNAN Vatikanen hävde exkommuniceringen
“En biskop i katolska kyrkan som använder sin ställning att sprida konspirationsteorier är förkastligt. Det saknar betydelse att han är förklarad exkommunicerad, utesluten ur kyrkans fulla gemenskap – han har ändå sin vigning att leva upp till. Det må vara privatuppfattningar. Men beteendet skapar en förtroendekris som sprider sig överallt – inte minst bland alla dem som i goda avsikter söker sig till den rörelse han företräder, ja också till katolska kyrkan generellt. Dessutom kan denna typ av uttalanden dra till sig personer av helt andra intressen än andliga, vilket orsakar skandaler och drar in kyrkan i en försvarsposition. Så har ju redan skett.”
Maria Hasselgren ger inte ett ljud ifrån sig om den massiva katolska INOMKYRKLIGA kritiken med kardinal Lehman i spetsen som talar om “katastrof”.
Inte ett ljud om pinsamheten att påven inte kollegialt i tid konsulterat kardinal Kasper, chef för påvliga rådet för kristen enhet och huvudansvarig för katolska kyrkans religiösa relationer till judendomen.
Inte ett ljud om vad detta fått för konsekvenser i relationen med judendomen som var en av Johannes Paulus II hjärtefrågor.
Inte ett ljud om alla de inomkyrkliga namninsamlingar som nu pågår i protest runt om i världen.
Inte ett ljud om påvens ensidighet vad beträffar enhetssträvanden bara från “höger.”
Den obarmhärtighet som Vatikanen nyligen visat i fallet Roy Bourgeois eller i fallet Roger Haight för att bara nämna de senaste behandlingarna av oliktänkande från andra hållet aktar sig Maria Hasselgren mycket noga för att nämna.
Att Vatikanen i fallet SSPX vädjar om barmhärtighet för att uppnå enhet och försoning ekar hur falskt som helst också mot bakgrund av Vatikanens totalt obarmhärtiga behandling av befrielseteologer som tex Jon Sobrino i Latinamerika.
Richard Williamson är huvudansvarig för prästutbildnigen i hela Latinamerika !
Hur kan Maria Hasselgren tro att hennes selektiva beskrivning av nuläget i framtiden skulle inbjuda till att ringa till henne om man är ute efter sanningen ? Det finns inget som talar för att den alltid skulle sammafalla med vad Maria Hasselgren och Biskopsämbetet tycker eller av påvelojalitet tvingas tycka.
Men är man intresserad att veta vad påven i kontroversiella spörsmål påtvingar sina undersåtar att tycka då ska man absolut ringa till Maria Hasselgren.
// Irène
Att vådan av en teokrati nu synliggörs i hela världen kanske kan leda till att en demokratiseringsprocess äntligen börjar också inom katolska kyrkan .
// Irène
I förgår intervjuades M.Hasselgren i radions block efter 5 i P1.
Hon var föredömligt klar och koncis.
Jag tycker du är både orättvis och tendensiös i dina bedömningar av henne. Det är svårt att inte uppfatta dina skriverier som att du har en personlig hang-up , för sakliga kan man nte säga att dina kommentare är och det är inte första gången hon få klä skott för dina sarkasmer.
Thoby
Det är fritt fram att ha olika föredömen här i livet.
Jag tänker inte på något sätt ta Maria Hasselgren ifrån dig.
// Irène
Hjärtefråga? För Johannes Paulus II? Men… var inte kampen mot abort och ”dödens kultur” också en av förre påven h-frågor, Irene? Liksom Ordinatio sacerdotalis? Och prästcelibatet? Och i princip allt som Gerts och din vision är emot?
Calle B
Du verkar tycka det är egendomligt att man kan dela vissa värderingar med Johannes Paulus II utan att för den skull svälja allt han stod för.
Johannes Paulus II fredsmöten i Assisi var något som jag tyckte var det bästa han åstadkommit liksom hans besök vid klagomuren. Det var starkt.
Observera att kardinal Ratzinger bojkottade Assisi.
Aborter ska förebyggas så långt det bara är möjligt men inte kriminaliseras.
Men att acceptera Ordinatio sacerdotalis. Never.
Och inte heller obligatoriskt prästcelibat. Celibat värt namnet måste alltid vara frivilligt.
Men framför allt önskar jag en demokratisering inom kyrkan.
Det är den hierarkiska kyrkostrukturen som jag upplever mest strider mot Evangeliets innersta anda.
// Irène
Obs! Detta anonyma osakliga inlägg är raderat av bloggens Skribenter.
Sådan radering kommer vid behov upprepas; till slut spärras aktuell e-postavsändare.
Min poäng var, och det tror jag du vet: du åberopade den förre påven som ett slags auktoritetsargument. Men så godtar du ju inga auktoriteter utom dig själv, Gert och DN… Därav det jag skrev.
(Assisi är som bekant ingen läropunkt, utan en handling – som kan tolkas olika, och som lätt kunde misstolkas.)
Calle B
Jag säger det en gång för alla.
Så länge påven inte utövar sitt ämbete i kollegialitet med övriga biskopar inom katolska kyrkan så länge är han inte högsta auktoritet för mig.
Detta gäller rent generellt men i synnerhet efter påvens senaste KLAVERTRAMP.
Jag tycker inte att katoliker runt om i världen ska behöva bevittna hur deras biskopar blir tagna på sängen av ett så pass viktigt beslut som hävandet av exkommuniceringen av SSPX.
Det var så pinsamt att se och höra den lojale biskop Anders Arborelius i Uppdrag Granskning yrvaket försöka förklara situationen med SSPX.
Jag förstår inte hur man som biskop runt om i världen går med på att spela med i detta av påven KRÄNKANDE sätt mot sina medarbetare.
Det är förfärligt att katolska biskopar finner sig i att kränkas av en maktfullkomlig påve som ständigt gör sig till den främste men tyvärr inte bland likar.
// Irène
Calle B
Hävandet av exkommuniceringen av 4 SSPX biskopar varav en är Richard Williamson – för att använda din terminologi – är det enligt dig en läropunkt eller en handling som kan ”tolkas olika och lätt misstolkas” ?
// Irène
Intressant att på ännu en punkt få bekräftat att du inte delar kyrkans tro. Du tycks t ex ha missat vad Andra Vatikankonciliet säger om påvens ämbete.
Om bara biskop Anders hört med Rom innan han lät Maria H uttala allt möjligt egendomligt, så hade han inte behövt stå där inför Uppdrag grankning och skämmas. Stiftet kan antingen samarbeta med katoliker eller samarbeta med massmedier som hatar kyrkan. jag vet vad du helst ser men jag delar inte de känslorna.
Svaret på din fråga är väl uppenbar? En handling. Närmare bestämt (till skillnad från Assisi) en juridisk handling. På samma sätt som en domare.
Ett sista ord. Om maktfullkomlighet. Att som tyska biskopskonferensens ordförande kräva bannlysning för något som inte rör kyrkans lära, det är vad jag kallar för maktfullkomligt. Klerikalism i sin prydno.
Calle B
Vad är det du säger ?
”Om bara biskop Anders hört med Rom ”
Du har fått det hela GRUNDLIGT om bakfoten. Det är inte biskop Anders som ska ”höra” med Rom.
Det är i sin roll som BISKOP i Rom som Benedikt XVI inte bara ska ”höra” utan han ska KOLLEGIALT SAMARBETA med samtliga biskopar / biskopskonferenser i hela världen.
// Irène
Jo, jag vet att det är vad du menar. Men det är inte vad kyrkan lär.
Alldeles oavsett hade det varit klokast ifall biskopsämbetet hört med Rom om SSPX kyrkorättsliga ställning. Som ju avgörs i Rom och inte på olika pressekreterares kammare. Så hade stiftet sluppit ändra sig och göra bort sig.
Även här har mitt inlägg försvunnit… Censur? På KV? Det vill jag inte tro.