Vänner,
saligförklaringen av Johannes Paulus II borde vara en anledning till odelad glädje, men är det inte.
Dels därför att den hastiga saligförklaringen är kyrkopolitik – eller snarare konservativ maktpolitik. Det hade varit klokt att vänta. När i stället ett under stressas fram leder det till att trovärdigheten ifrågasätts.
Dels därför att själva idén med under på helgons förböner är så märklig. Om Gud botar någon på helgons förböner innebär det att han låter bli att bota andra som inte har några förebedjare. Vad blir det för gudsbild?
Jo att Gud är en mäktig konung som lever i sitt stora slott omgiven av hovmän. Vill man nå fram till Gud med sin petition måste man stå väl till hos någon av hovmännen som i sin tur har tillträde till Gud. Kanske vid levén.
Vi kan varken tala om eller till Gud utan att först göra oss en föreställning om Gud. Helgonteologin i dess populära form hör hemma i en feodal värld som vi sedan länge lämnat. Om jag försöker föreställa mig Gud utifrån min egen tid och värld får jag inte ihop en saligförklaring med under som bevis.
Är det över huvudtaget meningsfullt att bevisa Gud eller att bevisa något med Gud? Begår vi inte då misstaget att göra Gud begriplig? Eller som i fallet med JP II:s saligförklaring. Att använda Gud som medel för att stärka den konservativa saken inom kyrkan?
Gert Gelotte
Gert
”Dels därför att den hastiga saligförklaringen är kyrkopolitik – eller snarare konservativ maktpolitik. ”
Tack för dessa ord. Jag instämmer till fullo.
Påvedömet vill stärka sin MAKTPOSITION och använda det blivande helgonet Johannes Paulus som alibi för sin konservativa kyrkopolitik.
Det är vad den välregiserade, spektakulära och framforcerade saligprisningstillställningen ytterst handlar om.
VM i helgonförklaring. Johannes Paulus II leder utifrån senaste 500 åren.
// Irène
Nej, när det gäller salig- och helgonförklaringar borde RKK:s ledning låta det ta tid. Det behövs helt enkelt distans för att kunna bedöma en person och de mirakel som är avgörande för saligförklarade och helgon.
Jag håller med om att idén med helgon hör hemma i en annan tid och jag tror inte att vi längre förstår vad den går ut på. Risken är därför att helgon bara blir en postum hederstitel för lång och trogen (och konservativ) tjänst inom Katolska kyrkans hierarki.
Det vore synd om utvecklingen gick åt det hållet, för tanken att det finns människor som levt tidigare som ber med och för oss tycker jag om. Sedan behöver dessa med all sannolikhet inte vara salig- eller helgonförklarade av Katolska kyrkan. Det är där potentialen till modernisering av helgonbegreppet finns snarare än i att helt avskaffa det som jag ser på saken.
/Anneli
Anneli
”Nej, när det gäller salig- och helgonförklaringar borde RKK:s ledning låta det ta tid. Det behövs helt enkelt distans för att kunna bedöma en person och de mirakel som är avgörande för saligförklarade och helgon.”
Så sant som det är sagt.
Just när det gäller katolska kyrkan som alltid ANNARS har EFTERTÄNKSAMHET som ideal och som hyllar principen skynda långsamt blir denna saligförklaring en manifestation av ett AKUT behov av något annat än det som synes.
// Irène
Vänner,
jag tycker traditionen med helgon är meningsfull och vacker – i den meningen att kyrkan är en gemenskap genom tid och rum där vi alltid kan hjälpa varandra. Vad det ytterst innebär är ett mysterium.
Men de heligas gemenskap kan också användas som ett medel för att fånga in Gud i våra förväntningar och behov.
JP II:s saligförklaring kommer, direkt och indirekt, att användas som ett argument för att Gud är konservativ.
Gert Gelotte
Gert
”JP II:s saligförklaring kommer, direkt och indirekt, att användas som ett argument för att Gud är konservativ. ”
I klartext. Nu har vi fått kvitto på att Gud är mot kvinnliga präster och homosexuellas likaberättigande.
Nu vet vi att av alla kristna präster i världens alla kyrkor och samfund är just romersk-katolska präster S P E C I A L U T V A L D A av Gud att OBLIGATORISKT leva ett prästliv i celibat.
Enbart en romersk- katolsk präst erbjuds av Gud GÅVAN att leva i OBLIGATORISKT celibat.
En protestantisk eller ortodox präst kan be hur mycket som helst till Gud för att obligatoriskt få leva i celibat.
Gud säger konsekvent NEJ till sådana böner från präster i alla andra kyrkor och samfund.
Det måste bli på frivillig basis. Kommer inte på frågan att obligatoriskt celibat får utövas av andra präster än de som tillhör den romersk-katolska delen av den kristna kyrkan.
// Irène