”På grund av de ständiga attackerna mot påve Franciskus och den eftersynodala skriften ”Amoris laetitia” har de två prästerna pastoralteologen prof Paul Zulehner i Wien och den tjeckiske sociologen och religionsfilosfen Tomas Halik tagit ett internationellt intitiativ och startat ”Pro Pope Francis” i syfte att stödja påve Franciskus pastorala inriktning.”
https://www.wir-sind-kirche.de/?id=125&id_entry=6793
Den som – liksom jag – vill att barmhärtighet ska råda över obarmhärtighet kan underteckna här
http://www.pro-pope-francis.com/site/english
// Irène
PS En kort sammanfattning av bakgrunden.
Det hela handlar om en maktkamp mellan olika progressiva och konservativa katolska grupperingar. Vem ska ha tolkningsföreträde ?
Maktkampen bland katolska teologer och företrädare har blossat upp med anledning av Franciskus apostoliska uppmaning Kärlekens glädje Amoris Laetitia från mars 1916 – som kan sägas vara en sammanfattning av de 2 familjesynoderna i oktober 2014 och okt 2015.
Året därpå i september 2016 kräver 4 kardinaler från den ultrakonservativa falangen ett klargörande. Walter Brandmüller, Raymond Burke, Carlo Caffarra och Joachim Meisner kan bla inte acceptera ett pastoralt förhållningssätt till att frånskilda och omgifta katoliker ska kunna tillåtas att gå till kommunion.
https://www.catholicnewsagency.com/news/these-four-cardinals-asked-pope-francis-to-clarify-amoris-laetitia-43614
I juli 2017 skriver ett gäng teologer och präster – också från den konservativa falangen – ett brev till Franciskus i vilket han tillrättavisas för olika heretiska uppfattningar.
http://www.correctiofilialis.org/wp-content/uploads/2017/08/Correctio-filialis_English_1.pdf
Den konservativa falangen gör nu också en namninsamling på internet för sin sak.
Så här går det alltså till i katolska kyrkan 2017. Istället för att införa ett demokratiskt styrelsesätt där konservativa och progressiva krafter, där män och kvinnor, lekmän och klerker på ett demokratiskt vis får samsas om tolkningsföreträdet så har hittills en auktoritär och strikt patriarkal envåldsmakt fritt fått härska. Det nya med påve Franciskus är att han till många konservativas förtret anbefaller att det ska råda PARRHESIA dvs ett öppet, ärligt och frimodigt samtalsklimat dvs att ingen ska straffas för sina åsikter och uppfattningar. Detta har förändrat det inomkatolska samtalsklimatet till den progressiva falangens fördel och därför triggat den konservativa falangen att på olika sätt protestera.
Ombytta roller med andra ord. Idag är progressiva katoliker mer påvefan än konservativa katoliker som drömmer sig tillbaka till B16 dagar då Troskongregationen och B16 älsklingskardinal Müller såg till att det var ordning och reda på det katolska torpet och då kardinal Burke upprätthöll katolsk vett och etikett.
Franciskus senaste biskopsutnämning är ytterst oroväckande för den konservativa falangen som skyr kvinnliga präster mer än något annat i den katolska världen. http://www.katolskvision.se/blog/?p=24245
Intriger och konflikter går aldrig att komma undan -inte ens i demokratiska strukturer. Men demokrati har ändå hittills visat sig vara det minst skadliga styrelsesättet här på jorden dvs det bästa skyddet mot maktmissbruk och korruption. Så trots att påve Franciskus genom sin envåldsmakt fn kan gynna den progressiva falangen så krävs att katolska kyrkan genomgår en radikal maktfördelning dvs blir en demokratisk kyrka där ingen påve behärskar den styrande, dömande och verkställande makten. Katolska kyrkans ”fadersvälde” måste få ett slut.
Jag citerar i min egen översättning en passus av Elizabeth Johnson som redan 1922 i sin bok ”She who is” skriver
”Patriarkat är en form av social organisation i vilken makten alltid ligger hos den man eller de män som dominerar och med de andra i gradvis underordad rangordning ända ner till de som har minst makt och som utgör den breda basen. Denna klassiskt aristoteliska politiska filosofi, detta system innebär inte bara det naturliga härskandet av män över kvinnor utan för att vara mer exakt den frie mannen som det absoluta överhuvudet över hela hushållet med kvinnor, barn, manliga och kvinnliga slavar och annan icke-mänsklig egendom. Detta var en hörnsten i statens hela struktur. Detta traditionella mönster av en pyramid av olika sociala relationer inom stat, kyrka och familj har sedimenterat de härskande männens dominans så till den grad att det verkar helt naturligt. Religiöst patriarkat är en av de starkaste formerna för denna struktur då detta patriarkat ser sig själv som gudomligt grundat och som en konsekvens av detta säger de härskande männen att deras makt har delegerats till dem av Gud (som undantagslöst benämns i manliga termer) och som utövas genom ett gudomligt mandat.”
Tuppfäktningen i Vatikanen på senare år skett offentligt
Mars 2015
http://www.katolskvision.se/blog/?p=16016
En vacker dag kommer omvärlden att småle lika mycket åt de sk heresierna som Franciskus nu anklagas för som vi idag småler åt de irrläror som fördömdes på 1800-talet under påve Pius IX pontifikat……men av vilka många har blivit rumsrena läror. Typ irrlära nr 55 ”The Church ought to be separated from the .State, and the State from the Church.”
Irène,
jag skriver inte under. Jag har aldrig tyckt om metaforen fältlasarett för kyrkan. Lika lite som jag vill bli betraktad som barn vill jag bli betraktad som ett offer i behov av prästerlig krigssjukvård.Jag vänder mig mot rollfördelningen där jag som lekman alltid förutsätts vara objekt.
Gert
Det är viktigt att var och en avgör för sin egen del vad som känns mest angeläget. Jag resonerar i det här fallet att jag vill stödja Franciskus för att han proklamerat Parrhesia och som om Franciskus får leva ett tag till kan bli början till annan syn på vem som passar till att utnämnas till biskop vilket på sikt kan leda till mer demokratisk biskopsutnämningsprocedur som i sin tur kan leda till total strukturomvandling dvs inomkatolsk kyrkodemokrati. För detta är jag beredd att svälja ett och annat av typ det du nämner….Men först och främst vill jag markera att jag anser det vara en skandal inom katolska kyrkan att vissa kardinaler och biskopar och präster har mage att anklaga en påve som anbefaller en barmhärtig pastoralsyn för att förkunna heretisk lära.
// Irène
Mycket skickligt och klokt, säkert helt medvetet av Franciscus att släppa loss det breda spektret av åsikter i RKK om den återstående smärtpunkten i katolska kyrkans möte med moderniteten – synen på sex, familj, äktenskap. Unfinished business från konciliet. Fascinerande att läsa konciliedokumenten och se hur språkbruket om maskulinitet och femininitet redan börjar vackla.
Katolska feministteologer som Elizabeth Johnson och Margaret Farley, och Tina Beattie också har i mina ögon ungefär samma position idag som Congar, de Lubac, Rahner hade på 1950-talet då de var utfrysta. Och sen vet vi ju hur det gick.
Burke har ju nyligen återfått en post i Vatikanen – kan ses som uttryck för Fs inklusivitet och parrhesia, men också på slug klokskap: bättre att ha fiender på nära håll så man kan ha dem under uppsikt…