Det är så sant som det är sagt.
Bra diskussionsunderlag här på bloggen är Signum nr 8 2006 artikel ”Efter andra Vatikankonciliet – från kris till klarhet” av Philip Geister SJ.
Låt mig strö några tänkvärda tankar som smakprov:
Konciliets anda var att njuta av den friska luften. Fönstren skulle hållas öppna för den helige Ande. Få tänkte då på alla förkylningar som brukar gå hand i hand med öppna fönster och som snart skulle bryta ut.
Världen” , det som blev ett av de viktigaste begreppen i konciliets tolkningshistoria,blev aldrig definierad av konciliefäderna
Om Opus Dei med särskild eloge till Philip Geister
Men skulle man lägga en checklista bredvid rörelsen skulle den på de flesta punkter uppfylla de kriterier som konciliet hade som önskemål på en modern kyrklig rörelse i världen.
Men vem hade trott att en lekmannarörelse skulle växa fram som inte arbetar för en öppning av kyrkan mot världen utan för en integration av världen i en kyrka med prekonciliära ansiktsdrag?
Om socialt arbete
Evangelisation är inte bara att förkunna evangeliet utan också att praktisera dess sociala budskap.
Moder Teresa har varit ett liknande fenomen som har hjälpt kyrkan att förnya sitt engagement för de fattiga på ett provocerande opolitiskt sätt. Hennes respekt för fattiga och sjuka människors integritet har slagit igenom kraftigare än befrielseteologins mera politiska förändringsarbete och därmed -beroende på teologisk smak-bekräftat eller låst in kyrkan i ett mera traditionellt bemötande av fattigdom.
Här saknade jag lite mer strålkastarljus på orsakerna till varför befrielseteologin ”inte slagit igenom kraftigare” och en distinktion mellanförebyggande fattigdomsarbete och ”bemötande” av befintlig fattigdom och varför kyrkan hittills koncentrerat sig enbart på det senare.
Som medlem i Katolsk Vision blev jag särskilt lycklig att läsa Philip Geisters avslutande ord
Med fyllda fyrtio år blir det ofta dags att skaffa nya glasögon för att förebygga långsynthet. Det må också gälla för kyrkan.
