”Hur länge ska vi tolerera de intoleranta?” lyder rubriken på dagens Understreckare i SvD skriven av Ervin Rosenberg och inleds med orden
”Tolerans mot oliktänkande är en av det demokratiska samhällets grundpelare, men betyder det att toleransen även behöver omfatta de intoleranta? I ”Det öppna samhället och dess fiender” varnade filosofen Karl Popper för konsekvenserna av att inte fördöma och bekämpa samhällelig intolerans.”
”När kristendomen blivit statsreligion i Rom och de kristna förvandlats från lamm till lejon förändrades situationen i grunden och toleransen avlöstes av intolerans mot all form av heterodoxi. Donatister och priscillanier var den kristna ofördragsamhetens första offer. När väl praktiskt taget hela den europeiska kontinenten hade kristnats, den dittills mest utbredda rivaliserande riktningen inom kristendomen (arianismen) besegrats och läran stadfästs, intensifierades förföljelserna mot dem som kom att kallas kättare, hädare och satans anhang. Under århundradena från år 1000 fram till slutet av 1700-talet har katolska kyrkan framgångsrikt förföljt minoriteter med ett från det påbjudna avvikande religiöst och socialt program och de fasansfulla krigen (veritabla korståg) mot bogomilerna, patarenerna, katarerna, valdenserna och husiterna har förts med avsikt att utrota. Krigen har varit framgångsrika. I Frankrike mördades 3 000 män, kvinnor och barn i Mérindol, Cabrière och ytterligare 22 byar i Provence (670 andra dömdes till galärstraff) 17 år före det år som räknas som religionskrigens början (1562).”
Understreckaren avslutas med följande ord.
”Är utsikterna goda att nå enighet i denna fråga? I alla händelser vore det ett steg i rätt riktning om man kunde stå upp för och enas kring den ståndpunkt som Julien Benda intog 1942: ”Demokratin är inte en himlakropp utan ett jordiskt ting som måste försvara sig mot dem som vill förgöra den.”
Svåra frågor lider vi sällan brist på. Bra svar är det ont om.”
https://www.svd.se/hur-lange-ska-vi-tolerera-de-intoleranta/om/kultur:under-strecket
// Irène
PS För kristna i allmänhet och katoliker i synnerhet är denna understreckare särskilt viktig på grund av att författaren kommer in på förhållandena i urkristendomen som ju kan sägas vara synonymt med förhållandena i katolska kyrkan – som ju när det passar – alltid påpekar att hon är den ursprungliga kyrkan.
Kristna tycks illustrera det bästa i sin religions väsen så länge de är förtryckta…..Men det gäller nog för andra religioner också typ judendom, islam.
Så länge de första kristna i det kejserliga romerska imperiet var en förföljd undergroundrörelse var de nog som mest kristna. Så fort kristendomen kom upp ur katakomberna och legaliserades började inomkristna förföljelser av oliktänkande. Katolska kyrkan blev själv ett förtryckande kejserligt imperium och övertog sin fd förtryckares titel Pontifex Maximus ……
Så länge katolska kyrkan (och andra kristna och icke-kristna religioner) lever i en demokratisk kontext går religion och religiösa konflikter att hantera någorlunda……värre blir det i auktoritära diktaturer av olika slag.
Just därför är värnandet och försvaret av demokratin så oerhört viktigt. Ja det viktigaste som finns…..
