Läs Gert Gelottes artikel
”Vem är terrorist och vem är motståndsman ?”
i veckans nr av Kyrkans Tidning 04/09.
KRIGET I GAZA. Israel måste häva blockaden av Gaza, utrymma Västbanken och erkänna dessa 22 procent av det forna brittiska mandatet Palestina som den självständiga staten Palestina.
Protester mot kriget. Palestinier i staden Ramallah på Västbanken ger uttryck för sin vrede och förtvivlan över anfallet på Gaza.
Foto: Foto: Muhammed Muheisen/ScanpixSmaka på ordet terrorist! Det är ett otäckt ord som beskriver otäcka människor, som vill det onda, som dödar för att döda. Man förhandlar inte med terrorister. Man dödar terrorister eller sätter dem i fängelse. Och eftersom de är terrorister får de alltid skylla sig själva.
Smaka på ordet motståndsman. Det är ett vackert ord som beskriver goda människor, idealister redo att dö för rättvisa och frihet. Det kan hända att motståndsmän dödar, men då är syftet gott. Kring stupade motståndsmän vävs legender. De som överlever och segrar får medaljer och allas vår beundran.
Ordet terrorist är ett mäktigt vapen. Israelerna har lyckats klistra det på den palestinska motståndsrörelsen. Visserligen har en hel del palestinska motståndsmän hjälpt till genom att utöva terrorism, alltså urskillningslöst våld mot civila. Men israeler som gjort samma sak kallas sällan terrorister utan hedras med premiärministerposter och Nobels fredspris.
Smaka på ordet självförsvar. Israels ständigt pågående våld mot palestinierna brukar ursäktas med Israels rätt till självförsvar.
Israel bildades genom ett beslut i FN som bara kan beskrivas som kolonialt. Minst 700 000 palestinier fördrevs från sina hem för att lämna plats åt sionistiska invandrare. Detta var säkert inte FN:s avsikt, men det var ingen slump ”Plan Dalet”, iscensatt av den israeliska ledningen under David Ben Gurion, är väl dokumenterad.
Har inte palestinierna rätt till självförsvar? Är de mindre motståndsmän än norrmän och fransmän under andra världskriget eller för den del de judar som gjorde uppror i Warzawas getto?
Smaka på ordet erkänna, och dess bittra motsats – förneka. Analogt med ordet terrorist, som gör offret fredlöst, ursäktar Israel sin terror mot palestinierna med att Hamas inte erkänner Israel. Palestinierna har då sig själva att skylla. Men är det inte tvärtom märkligt att större delen av den palestinska motståndsrörelsen erkänner Israel?
Orden påverkar oss. Vem vill inte bli erkänd, vem vill bli förnekad? Men problemet är inte att delar av den palestinska motståndsrörelsen inte erkänner Israel. Problemet är att den israeliska staten varken tillåter eller erkänner en palestinsk stat.
Visst pratar israeliska politiker om en tvåstatslösning. Men parallellt med pratet fortgår koloniseringen av västbanken. 11 procent av den palestinska marken har ”hamnat” bakom Israels mur. Sammanlagt 40 procent av palestiniernas land är de facto konfiskerat av israelerna. Den israeliska bosättarbefolkningen på Västbanken är en halv miljon och växer med fem procent varje år.
Betänk då att Palestiniernas Palestina bara är 22 procent av det forna brittiska mandatet Palestina. Israel bakom 1967 års gränser utgör 78 procent. Och låt oss inte glömma att utöver de 78 procenten som utgör Israel, så ockuperar Israel 40 procent av de 22 procent som palestinierna sagt sig acceptera som sin stat.
Smaka på ordet eldupphör. Israelerna säger att det blir eldupphör så fort Hamas slutar skjuta. Det är inte märkligare än att den tyska ockupationsmakten gärna hade infört eldupphör i det ockuperade Frankrike så fort motståndsrörelsen slutat skjuta och accepterat ockupationen. Och Gaza liksom Västbanken är ockuperat område.
Ett eldupphör värt namnet kan inte bara innebära skyldigheter för Hamas. Varför skulle palestinierna acceptera en återgång till status quo där Israel i lugn och ro under internationell tystnad sakta men säkert tuggar i sig vad som är kvar av Palestina?
Den palestinska motståndsrörelsen är mångfasetterad. Hamas tillhör den mera obehagliga delen. Men ska de krafter som vill nå fred och försoning ha en chans att hävda sig måste det finnas någonting som påminner om fred inom synhåll. Någonting för palestinier att leva för. Ett land att bygga, välstånd att vinna.
Vad vore då rimligare än att Israel häver blockaden av Gaza, utrymmer Västbanken samt erkänner dessa 22 procent av det forna brittiska mandatet Palestina som den självständiga staten Palestina?
Ett fritt Palestina är inte sista steget i en fredsprocess. Ett fritt Palestina är första steget. Utan det är ingen fred möjlig. Utan ett fritt Palestina finns det allt färre anledningar för unga palestinier att leva, men desto fler att dö.
Gert Gelotte
journalist
