Här sitter spanska dominikansystern Lucia Caram i TV programmet ”Chester in Love” och talar om sex och samlevnad och kommer då också in på äkta paret Maria och Josef.
”Jag tror att Maria var kär i Josef och att de var ett normalt par – och att ha sex är normalt.”
Sex är något mänskligt normalt menar sr Lucia som dock frivilligt avstår från sex och beskriver sig själv som jungfru.
http://vertele.eldiario.es/noticias/indiscreta-espectadora-Sor-Lucia-Chester_0_1871512835.html
Inte nog med att syster Lucia mordhotats för sitt uttalande om Maria och Josef utan hon anklagas även för hädelse av Vatikanen.
https://infovaticana.com/2017/01/30/la-dominica-lucia-caram-blasfema-la-virgen-maria/
// Irène
PS Jag säger som Franciskus “I believe in God, not in a Catholic God. There is no Catholic God, there is God and I believe in Jesus Christ, his incarnation,”
http://www.ibtimes.com/pope-francis-i-believe-god-not-catholic-god-1415620</strong
Faktum är att inte alla personer har rätten att yttra sig i vissa trosfrågor.
I över tusen år så var det så att endast biskopen, och de han delegerade ansvaret till hade rätt att uttala sig i trosfrågor.
Många av dessa problem vi ser här med heresi och liknande som drar folk till helvetet snabbare än en kvarnsten till havets botten grundar sig i detta.
En vägran att acceptera den plats Herren givit och att verka därifrån.
Man får inte glömma att man aldrig kan bli helig någon annanstans än där Gud vill,
”Ske inte min vilja, utan Din”
Jonas,
the times they are a-changing.
Det finns mycket som varit men som inte längre är. Till exempel trostvång. Och det finns mycket som är men som inte alltid varit. Till exempel yttrande- och samvetsfrihet.
Tro är ett ställningstagande i frihet. Den förutsätter frihet att tänka själv att att utbyta tankar med andra. En tro som delges uppifrån är inte tro utan maktmissbruk.
Gert
Hmm, jag kan förvisso förlika mig med det resonemanget!
Dock har en förälder (katolsk) uppgiften att uppfostra sitt barn t.ex. inom tron och ge de allra bästa förutsättningarna för att densamme ska kunna göra rätt val.
Ett viktigt element i det är att tron proklameras ren och utan motsägelse, samt att man vet vem man ska lyssna på (än viktigare i vårt stormiga samhälle av idag)
Allt gott
Jonas,
ditt inlägg är intressant. Det illustrerar ett hermeneutiskt problem.
Jag kan instämma i det du skriver. Ändå är vi knappast överens eftersom jag misstänker att vi drar olika slutsatser av dina formuleringar.
Vad som är rätt val, en ren tro utan motsägelser och vem man skall lyssna på har inget entydigt svar. Har aldrig haft det och kommer aldrig att få det. Till sist och ytterst är vi alltid ensamma med vårt samvete inför Gud.
Då menar jag att det är bättre att leva i ömsesidig tolerans med denna oenighet än att försöka tvinga sin tolkning på andra.
Naturligtvis finns det en hake i mitt resonemang. Jag menar att toleransen upphör vid intoleransen. Exempelvis kan vi inte på en och samma gång ha kvinnliga präster och förbud mot kvinnliga präster. Där måste man välja.
Allt gott!
Gert
Jonas
Jag tycker mig i vuxen ålder för första gången bli vittne till hur OLIKA auktoriteter inom katolska kyrkan offentligt är oense. Olika alliansbildningar profilerar sig alltmer. Jag tycker inte detta i sig är negativt.
Lite förenklat Franciskus mot Müller, Burke (med världens längsta Cappa Maxima) mfl. Traditionalisterna har förlorat sin främste talesman fd storinkvisitorn Ratzinger – påve B16 (med röda skor) som mer intresserade sig för kyrkans form (liturgi /latin osv) än för dess innehåll – sociala rättvisefrågor, fattigdom osv.
”tron proklameras ren och utan motsägelse”
Que ?
Sann tro utmärks av motsägelser dvs ovisshet.
Visshet är motsatsen till tro !
Shalom
// Irène