Sr Madeleine OP om att läsa och förstå bibliska berättelser

Vänner,

det är svårt att läsa bibeln. Ofta därför att vi läser texter på ett sätt som författaren inte avsett att läsarna skall läsa den. Om vi exempelvis läser en midrash som om den vore ett nyhetstelegram från TT hamnar vi fel. En midrash är en teologisk berättelse. Berättare/författaren förklarar något väsentligt, inte genom att analysera kända fakta, utan genom att berätta en historia. Jesus förklarar för oss hur vi skall förhålla oss till varandra, inte genom att ge oss en regelbok, utan geom att berätta liknelsen om den barmhärtige samariern. Kanske kan man också se våra folksagor som ett slags midrash. De är inte sanna, i bokstavlig mening, men de innehåller sann information om livet.

Varför skriver jag detta? Jo, därför att jag läst sr Madeleine Fredells OP briljant analys av jungfrufödelsen och fått hennes tillstånd att återpublicera texten från facebook här på KV:s blogg.

Gert Gelotte

Här lämnar jag ordet till sr Madeleine:

”Jag är och förblir katolik men är och förblir även feministteolog. Jag bygger heller inte min tro på katekesen utan det är fråga om en levande tradering från olika människor som spelat en avgörande roll i mitt trosliv.

1. De traditionsskikt vi har i bibeln om Maria uttrycker olika saker men inte alltid det man kan läsa på ytan. Berättelserna är ofta symboliska och vill förklara Jesus-händelsen utifrån den hebreiska traditionen. I Nya Testamentet är vi fortfarande i en judisk kontext.
2. De kristologiska dogmerna från de första koncilierna samt de som berör Maria syftade till att förklara den tro som stora delar av den kristna gemenskapen omfattade just då. Det var fråga om en självförståelse då och den är inte densamma nu även om vi givetvis inte ska avhända oss det som tidigare generationer kommit fram till. Men vi måste samtidigt alltid återvända till källorna – bibeln – för att formulera vår självförståelse i dag.
3. Aktuell lära är en sak, teologi en annan. När vi ber, firar, utövar och reflekterar över vår tro förändras också denna tros innehåll. En levande teologi är alltid nyskapande i relation till den omgivande verkligheten. Teologin går längre än rådande officiell lära och behöver inte överensstämma med densamma. Teologen hör till en kyrklig tradition men är inte bunden av den.
4. Min personliga tro handlar om en tillit till livet som sådant, ett hopp om en ständigt expanderande tillvaro och om en omsorgsfullhet om mina medmänniskor. När jag tolkar bibeln använder jag mig av såväl den historisk-kritiska metoden, språkvetenskap, och litteraturvetenskap. Jag inspireras av modern exegetik och anser att vi måste dekonstruera den traditionella kristna läran i alla sina delar för att sedan också rekonstruera den för vår tid. Det är fråga om en pågående reflektion.

Byggt på ovan vill jag säga följande:

1. Det centrala i kristen troslära är att den historiska personen Jesus är Messias, Kristus, och att de kristna tror att Kristus har besegrat döden och har uppstått från de döda. Kristus är något vida mer än Jesus, Kristus är den uppståndna människan. I dopet döps vi till Kristus, döps att vara likformiga med Kristus, man som kvinna.

1. I katolsk traditionell lära sägs att Maria är evig jungfru, att hon är jungfru före, under och efter Jesu födelse. Vad menar man då? Att hennes ”mödomshinna”, hymen, aldrig skulle ha rubbats av att ha burit Jesus som foster, fött honom och sedan levt som ”oskuld” resten av sitt liv. Det är förstås helt ovetenskapligt att påstå något sådant eftersom det inte finns någon ”mödomshinna” som kan rubbas över huvud taget. Om man begränsar uttalandet till att mena att Maria aldrig, vare sig före eller efter Jesu födelse, haft sexuellt förhållande så är det förstås fritt att tro så, men har inget med det centrala i själva trosläran att göra.

1. Paulus är den förste författaren som försöker förklara en gryende judisk – kristen tro. Han säger två viktiga saker om Jesus och indirekt om Maria. Gal 4:4-5: ”Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt.” För Paulus är Jesu födelse viktig endast i så motto att han fötts på ett normalt sätt av en kvinna in i vår värld. Paulus understryker att Jesus är en förgänglig människa som måste stå under lagen, det vill säga underkasta sig en specifik kultur. Detta sker för att vi ska bli arvtagare till Guds rike och allt vad det innebär. Om Jesus blivit befruktad på ett övernaturligt sätt skulle nog Paulus ha sagt något om det.

1. Paulus visar också tydligt att det inte är en övernaturlig biologisk tillkomst som skulle vara grundläggande för tron på Jesus Kristus som Guds son. Rom 1:3-4: ”evangeliet om hans son, som till sin mänskliga härkomst var av Davids ätt och genom sin andes helighet blev insatt som Guds son i makt och välde vid sin uppståndelse från de döda: Jesus Kristus, vår herre.” Observera att vi inte kan säga något om Jesus som Kristus och Guds son förutom på grund av uppståndelsen från de döda.

1. När vi kommer till evangeliernas tillkomsthistoria och traditionsstoff måste vi betrakta dem som teologiska utläggningar om denne Jesus Kristus utifrån olika perspektiv. Markus säger inget alls om Jesu tillkomst eller ursprung. I Mark 6:3 får vi veta att Jesu bröder heter Jakob, Joses, Judas och Simon och att han också har systrar. Inom exegetiken, som inte låter sig formas av kyrkans lära, anses det i dag vedertaget att detta inte är fråga om ”kusiner” utan just biologiska syskon. Vi får väl då förmoda att Maria var mor till dem?

1. Johannesevangeliet gör en fantastisk teologi om Gud – Jesus – Kristus – Ordet – evigheten – Visheten. Prologen är en midrash, tolkning / utläggning, av bibelns första skapelseberättelse. Ungefär så här: ”Den kvinnliga visheten var i ”faderns sköte” från det ögonblick som Guds andning börjar tala fram skapelsen ur dunkelheten. Det är hon som är i Faderns sköte i Joh 1:18, som sett Gud, och sedan blir kött i Jesus Kristus. I Johannesprologen vandrar vi mellan tid och evighet, mellan en abstrakt symbol i ordet, och ett konkret förkroppsligande i köttet, mellan Vishetens kvinna och den enfödde sonen, mellan det uttalade ordet självt, Gud, och det förklarade, tolkade ordet, människosonen och Shekina, Guds kvinnliga härlighet och utstrålning som vi nu kan skåda och som förkroppsligas i ett tält, ett förbundstält, mitt ibland oss. Gudsuppenbarelsen sker i en dialog, genom ordet. När det tar form, låter det sig i hängiven plasticitet formas på nytt och på nytt.”

1. Lukasevangeliets bebådelsetext är en midrash över ytterligare ett förbund. Det finns ju flera i den hebreiska traditionen. Den centrala meningen är ”Ty Guds ord är inte utan kraft.” Den hänvisar till Sara och Abraham och de tre männens / änglarnas besök hos dem där samma mening uttalas. Gud ger inte upp om människan. Sara var för gammal för att bli gravid. Maria hade inte haft sexuellt umgänge med någon man (”känt någon man”). Om Sara och Maria haft samlag eller inte är ointressant i en midrash. Poängen är att ”Guds ord inte är utan kraft”, att allt är möjligt för den som tror. Detta kommer sedan som en röd tråd i de synoptiska evangelierna.

1. Jesu mirakulösa tillkomst i Matteusevangeliet är också det en midrash, nu med utgångspunkt hos profeterna. Den inledande släkttavlan spelar också en avgörande roll. En rad kvinnor har så att säga ”räddat” släktlinjen bakåt till Abraham. Men Jesus är också inordnad i en mänsklig släkt, jämför Paulus ”född av kvinna och ställd under lagen”.

1. Maria, Jesu mor, har en kallelse: att bli lärjunge. För att bli det måste hon separeras från sin son, jfr Mark 3:31 ff och Luk 11:27-28. Hon kan inte bli unik som biologisk mor till Jesus. Hon måste gå samma väg som alla andra som kallas till lärjungaskap. Jesus bryter starkt med familjebindningen. Han kan inte heller bli den han är kallad till utan att bryta med den biologiska familjen.

Bibeln är full av underbara och livgivande berättelser. De vill få oss att gå vidare, att tänka, att representera Gud själv i skapelsen. Det är vi som ska föra DIA – LOGEN, genom ordet, vidare och vidga meningen med livet i skapelsen.”

Sr Madeleine Fredell OP

Publicerat på Facebook 6 februari 2017