Lillemor Hallin i dagens Dagen i debatten om gemensam nattvard.
”Vi har inte på allvar gjort upp med vår historia”
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162062
// Irène
-
4 svar till ”Gemensam nattvard ?”
-
Lillemor Hallin,
den som inväntar enheten kommer aldrig att nå den. Vi ser hela tiden hur gamla motsättningar lever vidare ständigt kompletterade med nya. Kanske blir det så därför att vi börjar i teorin för att nå praktiken.
Hur vore det om vi gjorde tvärtom? Alltså började i praktiken för att nå något slags teori så småningom. Det kräver förstås att vi lär oss leva med att tron kan uttryckas på många olika sätt och att det inte är någon katastrof.
Detta att vi för enhet ständigt kräver att tron skall uttryckas enhetligt tror jag mest bottnar i vårt mänskliga revirtänkande med sitt behov av makt och kontroll.Gert Gelotte
-
Ja, Gert, jag tror också på att börja i praktiken. Som Gandhi sa om vägen till fred: det finns ingen väg till fred, fred är vägen. – Det finns ingen väg till enhet. Enhet är vägen. Delandet av bröd och vin kan väl få vara symbolen för att vi alla hänger ohjälpligt samman med varandra och med allt. Och mottagandet visar vår vilja att ta konsekvenserna därav.
Tack för möjligheten att få uttrycka denna syn på denna blogg.
Berit Bylund i Umeå
-
Berit,
”det finns ingen väg till enhet. Enhet är vägen.”
Tack för den formuleringen. Den uttrycker precis vad jag menar. Och jag tror att det först och främst är vi lekmän som har ansvaret. Inget hindrar oss från att vägra splittring. Så låt oss då göra det.
För vad skall alla dessa Guds vaktmästare anklaga oss för på den yttersta dagen? För mycket god vilja?
Gert Gelotte
-
Tack Berit och Gert!
Ni säger just vad jag gått och tänkt på i dag, fast inte kommit åt att skriva: Det finns ingen väg till fred – fred är vägen.
Vad fint att kunna använda den insikten i många sammanhang. Utan fred, ingen enhet. Utan enhet, ingen fred.
Vi önskar ju inte splittring. Vad vi gärna vill är att ”Kyrkan välkomnar alla som hungrar och törstar efter Kristus till kommunionen”.Elisabet
-
Bloggrulle
Lillemor Hallin,
den som inväntar enheten kommer aldrig att nå den. Vi ser hela tiden hur gamla motsättningar lever vidare ständigt kompletterade med nya. Kanske blir det så därför att vi börjar i teorin för att nå praktiken.
Hur vore det om vi gjorde tvärtom? Alltså började i praktiken för att nå något slags teori så småningom. Det kräver förstås att vi lär oss leva med att tron kan uttryckas på många olika sätt och att det inte är någon katastrof.
Detta att vi för enhet ständigt kräver att tron skall uttryckas enhetligt tror jag mest bottnar i vårt mänskliga revirtänkande med sitt behov av makt och kontroll.
Gert Gelotte
Ja, Gert, jag tror också på att börja i praktiken. Som Gandhi sa om vägen till fred: det finns ingen väg till fred, fred är vägen. – Det finns ingen väg till enhet. Enhet är vägen. Delandet av bröd och vin kan väl få vara symbolen för att vi alla hänger ohjälpligt samman med varandra och med allt. Och mottagandet visar vår vilja att ta konsekvenserna därav.
Tack för möjligheten att få uttrycka denna syn på denna blogg.
Berit Bylund i Umeå
Berit,
”det finns ingen väg till enhet. Enhet är vägen.”
Tack för den formuleringen. Den uttrycker precis vad jag menar. Och jag tror att det först och främst är vi lekmän som har ansvaret. Inget hindrar oss från att vägra splittring. Så låt oss då göra det.
För vad skall alla dessa Guds vaktmästare anklaga oss för på den yttersta dagen? För mycket god vilja?
Gert Gelotte
Tack Berit och Gert!
Ni säger just vad jag gått och tänkt på i dag, fast inte kommit åt att skriva: Det finns ingen väg till fred – fred är vägen.
Vad fint att kunna använda den insikten i många sammanhang. Utan fred, ingen enhet. Utan enhet, ingen fred.
Vi önskar ju inte splittring. Vad vi gärna vill är att ”Kyrkan välkomnar alla som hungrar och törstar efter Kristus till kommunionen”.
Elisabet