Utanför Vatikanens ”ambassad” (dvs nuntiaturen) i Washington DC igår fredag 8 april förklarade Roy Bourgeois offentligt i ett brev till sina överordnade varför han inte kan ta tillbaka sitt stöd för kvinnliga präster.
Bla åberopar sig Roy Bourgeois på kardinal Ratzingers kommentar till andra Vatikankonciliets dokument Gaudium et Spes
“Over the pope … there still stands one’s own conscience, which must be obeyed before all else, if necessary, even against the requirement of ecclesiastical authority,”
http://ncronline.org/news/bourgeois-tells-maryknoll-i-cannot-lie-i-cannot-recant
Brevet inleds med följande
“April 8, 2011
Dear Father Dougherty and General Council,
Maryknoll has been my community, my family, for 44 years, so it is with great sadness that I received your letter of March 18, 2011 stating I must recant my belief and public statements that support the ordination of women, or I will be dismissed from Maryknoll.”
Brevet avslutas med orden
“What you are requiring of me is not possible without betraying my conscience. In essence, you are telling me to lie and say I do not believe that God calls both men and women to the priesthood. This I cannot do, therefore I will not recant.
Like the abolition of slavery, the civil rights movement and the right of women to vote, the ordination of women is inevitable because it is rooted in justice. Wherever there is an injustice, silence is the voice of consent. I respectfully ask that my fellow priests, bishops, Church leaders in the Vatican and Catholics in the pews speak out and affirm God’s call of women to the priesthood.”
Läs brevet i sin helhet
http://www.womensordination.org/content/view/345/
// Irène
Irène.
Fr. Roy anger fem skäl för sin position, men det räcker gott och väl med det första:
(1) As Catholics, we believe that we were created in the image and likeness of God and that men and women are equal before God. Excluding women from the priesthood implies that men are superior to women.
Saken framstår som oerhört enkel. Att utesluta kvinnor från prästämbetet är att säga att kvinnor inte är Guds avbilder i lika hög grad som män. Vilket är den grövsta form av sexism, vilket fr. Roy visar är förbjudet av Andra Vatikankonciliet och samvetets överhöghet.
All form av gradering av människovärdet är synd, för att inte säga fascism. Antikens fascistoida misogyni, som urkyrkan var tvungen att ta hänsyn till, har i vår upplysta tid visat sig vara grundlös. Varats Grund är naturligtvis könlöst.
Vatikanens antikvinnliga position framstår som helt obegriplig. Att kompensera genom att lägga allt mer vikt vid ”Jungfru Maria” är cyniskt.
Samuel.
Samuel
”Excluding women from the priesthood implies that men are superior to women.”
Och detta faktum att män ser sig som förmer än kvinnor är en viktig drivkraft till våra dagars tvärkyrkliga förbindelser.
Strider om påvens primat och den Helige Andes härkomst är som bortblåsta mellan ”rättrogna” katoliker och ortodoxa.
Apostolisk succesion är ingen big deal längre mellan ”rättrogna” katoliker och protestanter.
Inte heller någon dogm om Maria.
Allt går att komma över och överse med för påven och Vatikanmännen och deras supporters världen över inför den överskuggande faran i 2 frågor.
Frågor om kvinnliga präster och homosexuellas likaberättigande.
Ty att diskriminera kvinnor och homosexuella anses höra till klassisk kristendom.
Detta trots att kristendomes grundare är den främste jämställdhetsombudsmannen genom alla tider.
// Irène
Irène.
Eva Winiarski skriver: ”… som fader Bourgeois sa; när vi följer vårt samvetes röst, kärlekens väg – går vi i Jesu fotspår och när det leder till korset så omfamnar vi det.”
Du skriver: ”Ty att diskriminera kvinnor och homosexuella anses höra till klassisk kristendom. Detta trots att kristendomes grundare är den främste jämställdhetsombudsmannen genom alla tider.”
Med dessa enkla men betydelsetunga meningar har ni fångat mitt hjärta och fått mig att associera till såväl universalismen broder Roger av Taizé förkunnade som till den hjärtevarma andliga auktoritet min kära mormor utövade i min barndoms sommarförsamling. Utan att ha någon formell ställning var hon en Herrens tjänarinna, vars ord alla lyssnade till och respekterade, eftersom alla visste, kände, att hon hade med Gud att göra. Hennes kön var egalt.
Hos oss, det andligen pånyttfödda gudsfolket, är kvinnor och mäns jämställdhet inför Gud självklar.
Härmed ansluter jag mig reservationslöst till Katolsk Visions linje.
Samuel.
Samuel
Hela den kristna kyrkohistorien kantas av stider pro et contra i olika frågor.
Kristna har förföljt, torterat och till och med dödat varandra om man som kristen inte tänkt och tolkat tingens ordning på exakt samma sätt som det SAMTIDA ledningsskiktet.
Ta alla (tex kristologiska) strider och blodbad INOM kyrkan som satte igång så snart kristendomen blev legal. Ta bålbränning och häxförföljelse.
I vår samtid är det genderfrågor som är avgörande för ”renlärighet” och ger mandat att förfölja, plåga, straffa, brännmärka och EXKLUDERA oliktänkande.
Kristna förfasar sig unisont över de förföljelser de utsattes för UTIFRÅN under de första 3 århundradena
Det som det kejserliga påvedömet ägnat sig åt av förföljelser INIFRÅN sedan kyrkan kommit upp ovan jord är värre tycker jag än den förföljelse hedniska kejsare ägnade sig åt under kristendomens tidigaste historia.
Dagens Pontifex Maximus är precis lika stor kontrollfreak och lika maktgalen som de kejsare han är uppkallad efter.
För den som inte har förhandskunskap är det omöjligt att se något samband mellan påven i sin kejserliga utstyrsel och mannen som bar törnekrona
och särskilt stod upp för sin samtids utstötta och exkluderade kvinnor och män.
Roy Bourgeois står närmare Jesus än påven.
// Irène
Vi får inte glömma bort att frågan om prästkallelser ytterst är en fråga om vem som är auktoriteten i kyrkan. Är det Gud eller människorna som styr den?
Bestraffningen av Roy Bourgeois visar, så vitt jag kan se, att påven inte anser att Gud ska få bestämma. Man kan undra hur länge Guds tålamod räcker…
/Anneli
Irène.
Om det finns något sådant som intellektuella omfamningar så är det vad vi just givit varandra. Våra ideologiska linjer hör ihop och befruktar varandra.
Störtandet av ett synkretistiskt patriarkat och upprättandet av den gudomligt givna och därför mänskligt värdiga jämställdheten mellan man och kvinna går hand i hand.
Enligt aposteln Petrus utgör vi som är Guds söner och döttrar en sorts aristokrati som ”kungar och präster” i Guds församling eftersom vi alla är iklädda Kristus. Det är så långt från ovärdig sexism och det diminutiva ”lekfolk” man kan komma.
Den inomkyrkliga förföljelsen, som nu prästvigda kvinnor och martyrer som fr. Roy utsätts för, är värre än den yttre eftersom den är ett förräderi mot Kristi korslidande för att ge oss gudomlig natur och därmed upprättelse som Guds avbilder med ett levande och känsligt samvete.
En svala gör ingen sommar men ett martyrium föder en djupare övertygelse hos många om vad som är det rätta.
Samuel.