Anneli Magnusson skriver
Häromdagen hittade jag Signum nr 8 2010 som jag inte ens hann öppna när den kom i december. Rubriken för ledaren är, ”Laglydig till varje pris?”
Anders Piltz behandlar där vikten av att följa sitt samvete, med anledning av Europarådets resolution om samvetsfrihet. Han skriver i slutet ”Många gånger har en ensam profet stått upp mot kollektivet och dess anda och kanske fått rätt först av eftervärlden”.
Ett påstående som bör kunna tillämpas även på den rad av katoliker som de senaste åren protesterat mot den rådande situationen i kyrkan.
Nu senast Roy Bourgeois vilken hotas med avsättning som präst och uteslutning ur sin orden för att han anser att även kvinnor ska kunna få sin prästkallelse prövad.
I Jamie L. Mansons artikel framgår att Roy Bourgeois bokstavligen riskerar sin försörjning, men uppenbarligen är mer bekymrad över att han inte sagt ifrån tidigare, än för risken att få köa vid ett soppkök: ”But if you listened to Bourgeois during the panel, the only scandal he seems to experience is his embarrassment over not speaking out sooner on the issue of women’s ordination. “I just feel bad it took me so long,” Bourgeois admitted sheepishly.”
http://ncronline.org/blogs/grace-margins/roy-bourgeois-priesthood-can-never-truly-end
Roy Bourgeois och många andra katoliker som följer sitt samvete på ett sätt som inte passar kyrkans ledning drabbas av smutskastning och bestraffningar. Trots detta förmedlar de ofta en frid som först kan förvåna en. Men jag undrar om inte denna inre harmoni beror på att de tagit beslutet att följa sitt samvete och lagt sin framtid i Guds händer.
Kanske har riskerna med att kritisera Katolska kyrkan offentligt betonats för mycket. Det man vinner på att följa sitt samvete har inte fått så stort utrymme, vilket är synd eftersom just det kan ge oss andra mod och tillförsikt.
/Anneli Magnusson
Anneli
Anders Piltz artikel om samvetet – skriven med fokus på abortproblematik – passar som handen i handsken för att illustrera när samvetet resp Vatikanen har överhöghet.
I de fall samvetet överensstämmer med vad Vatikanen säger har samvetet överhöghet.
Men endast i dessa fall.
I alla andra fall heter det tex ”obstinate disobedience” eller “grave scandal given to the people of God”
Ty i alla andra fall har Vatikanen överhöghet över samvetet.
Anders Piltz saluför alltid Vatikanens åsikter och eftersom Vatikanen är inkonsekvent när det gäller samvetet och dess överhöghet så anpassar sig AP lydigt till denna inkonsekvens.
Ty om Anders Piltz vore mer självständig och konsekvent så skulle vi ju nu ha fått läsa hans nedanstående rader som ett OFFENTLIGT försvar för Roy Bourgeois rätt att lyssna på sitt samvete.
”Men vill någon verkligen att folk kopplar bort sitt samvete i tjänsten? Hur skulle det se ut om människor aldrig fick hänvisa till sitt samvete utan var blint förpliktade att handla efter lagar och förordningar, ordergivning och instruktioner? Miljontals männi¬skoliv har offrats därför att samvetet inte har erkänts som legitim handlingsnorm eller ens uppskattats som en mänsklig tillgång.”
http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=4088
Signums främsta samvetsförsvarare – Anders Piltz en svensk tiger.
// Irène
Irène,
Jag tycker att Anders Piltz, biskop Anders m.fl. som försvarar samvetsfriheten i princip har rätt. Den som av någon anledning inte följer sitt samvete skulle jag säga förminskas som människa.
Men som du påpekar går det inte att hävda att människor ska ha samvetsfrihet ibland och ibland inte. Det är antingen eller om det ska vara någon form av logik i argumentationen.
Så visst kan även de rader av Anders Piltz du citerar läsas som försvar för vilken människa som helst som vill följa sitt samvete, även Roy Bourgeois.
Det leder vidare till den intressanta frågan om människor utifrån sina samveten kan finna olika svar på en fråga och att alla ändå har rätt?
Roy Bourgeois följer sitt samvete och kommer fram till att alla prästkallelser måste kunna prövas. Kan en annan person som tycker motsatsen också ha följt sitt samvete? Eller måste alla samveten kollektivt ha samma åsikt?
/Anneli
Anneli
”om människor utifrån sina samveten kan finna olika svar på en fråga och att alla ändå har rätt?”
Frågar du mig så svarar jag att så är det. Därför oerhört känsligt hur människor i maktposition i känsliga lägen hanterar underställda och deras samveten.
Oerhört känsligt.
Påven och Vatikanmännen begår enligt mitt sätt att se en kollektiv synd när de bestraffar Roy Bourgeois på det mest grymma sätt för att han på olika sätt visar sitt stöd för kvinnliga präster.
Påven och Vatikanmännen sätter sig respektlöst upp mot Gud som skapat människan med ett samvete som inte får kränkas medan Roy Bourgeois bara sätter sig upp mot ett mänskligt påfund kamouflerat i en kyrklig kanonisk paragraf som inte skulle existera om kyrkan vore demokratiskt uppbyggd utan som vidmakthålls genom påvens envålds- och utnämningsmakt möjliggör att påven kan klona sina värderingar och åsikter.
// Irène
Anneli och Irène.
Om Kyrkan vore demokratiskt uppbyggd skulle den kanoniska lagen med all säkerhet vara annorlunda på en stor mängd punkter. Inte minst vad gäller kvinnans ställning. Men för att en fundamental förändring i kvinnosynen ska ske krävs upplysning om varför patriarkat och patriarkalism genomsyrar Bibeln och Kyrkan.
Ni är säkert mer upplysta än vad jag är, så jag vill bara nämna några faktorer för ev. läsare.
Som jägare och samlare hade man och kvinna en mera jämlik ställning för försörjningen och spontan rollfördelning inom hushållet än i bondestenålderns stratifierade samhälle. Då föds såväl jordägaren/krigaren som husbonden/beskyddaren. Kvinnan retirerar in till barnens skötsel och hemmets sysslor. Nya genusföreställningar såg dagens ljus.
Det är i bondesamhällets termer Bibelns portalgestalter Adam och Eva definierar vad man och kvinna är. Patriarkatet är fött, så ock Gud fader som yttersta ursprung, vilket ännu reproduceras i trosbekännelsen där Sonen är ”född och icke skapad”. Född av Fadern. Ingen Moder i sikte.
Mannen är inte bara föreståndare och yttersta garant för hushållet utan också den som besitter den magiska säden med vilken han befruktar kvinnans sköte, i vars jord/blod han planterar de frön som ska bli hans avbilder. Mannen äger jorden, säden och dess avkastning liksom han äger kvinnan, sin säd och all avkomma.
Ordstammarna för mannens säd och kvinnans avkomma är desamma på både hebreiska (zera) och grekiska (sperma) och visar deras intima samhörighet med mannens primat. Kvinnans ägg och arvsmassa var inte kända, så någon avbild av sig kunde hon inte få.
Såningsmannen har huvudrollen som aktiv initiativtagare till och genomförare av befruktningen; kvinnan har birollen som passiv mottagare och bärare av mannens säd/avkomma.
Den semitiska patriarkalismen har sin direkta parallell i romarkulturens uttryck ”pater familias” vilket ger mannen makt över liv och död inom familjen. Hustrumisshandel och våldtäkt inom familjen var okända begrepp. Misogynin även i filosofins och demokratins Aten är välkänd.
Trots att både Jesus och Paulus inser att könsbestämningar är obsoleta i Guds rike, så är rollfördelningen mellan könen, ”genustänkandet”, så djupt kulturellt ingrott att de för evangeliets framgångs skull låter alla bisaker underordnas huvudsaken, försoningen med Gud.
Jesus mission gällde alla människor, kvinnor likaväl som män, men i Kyrkan slår den förhärskande kulturella mentaliteten igenom fullt ut med få undantag, exv diakonissan Foibe.
Eftersom allt detta nu är känt finns det inte längre någon grund för den fascistoida könsmaktsordningen. Här borde Kyrkan varit en föregångare, men det är ju tvärtom. Hon är hopplöst akterseglad.
Eftersom Jesus gjorde upp med renhetslagarna blir inte brödet och vinet orent av att en kvinna rör vid altaret. Eftersom kvinnan är lika bildbar som mannen – vilket Jesus insåg – finns inga skäl för artificiella gränssättningar för feminin ambition och vision.
Låt oss befrukta varandra med våra olikheter såsom skaparen uppenbarligen har avsett.
Samuel.
Samuel
Det finns profeter även i vår tid. Roy Bourgeois är en sådan profet.
Han ”offrar” sig för att synliggöra 2000 års patriarkat som han önskar ska brytas så att Jesu ursprungliga tanke ska kunna förverkligas som den uttrycks av Paulus
”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus. …”
Genom att Roy Bourgeois frivilligt avsäger sig sitt manliga privilegium som präst hotar han
påvens och Vatikanmännens manliga privilegier som de krampaktigt håller fast vid med hjälp av teologiska floskler.
// Irène
Irène.
”Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor.” Matteus 12:50.
”Vid uppståndelsen gifter man sig inte eller blir bortgift, utan alla är som änglarna i himlen.” Mt 22:30. Med sådana ord avslöjar Jesus, med samma tydlighet som Paulus, sin insikt att Gud inte gör skillnad på män och kvinnor. Att kvinnor har del i himmelriket på samma villkor som män.
Sätt samman utsagorna ovan med hur oreserverat Jesus bemöter kvinnor i alla möjliga situationer och förmedlar sitt budskap till dem – slösar sin kärlek över dem – varje gång det ges tillfälle, exv vid de teologiska samtal han för med Martas syster Maria eller samariskan vid Sykars brunn, så inser man att i vår tid saknas all grund för någon som helst diskriminering av kvinnor i Guds kyrka. Alla teologiska och sociologiska argument har fallit bort.
Roy Bourgeois är på väg att bli en av vår tids martyrer, sanningsvittnen, för evangeliets framgångs skull. Med livet som insats. Hierarkin saknar såväl andlig insikt som kristet hjärta.
Samuel.