Då och då dyker religiösa bilder upp på utställningar och framförallt på Facebook men bilden av religion är inte positiv. Undantag finns dock framförallt bland troende konstnärer som jag själv men överlag är min erfarenhet att samtidskonstnären känner avsky för religioners inverkan på demokrati och rättvisa och medmänsklighet. Jag finner att det kan vara intressant för er att ta del eller rättare sagt fortsätta ta del av min vandring i samtidskonsten. Att vara negativ mot religioner är inte detsamma som att vara negativ mot G-d och det andliga och det för katoliker så förkastliga privatreligiösa. Om man överlag ser på exempelvis FB så finner man att djur och växtrikets skönhet intar en stor plats i folks hjärtan och det är även det ett uttryck för innerlighet och medkännande som i vissa fall kan verka högst religiöst. Här följer nu några fynd från samtidskonsten.
”Religion and Art in the 21 century” Aaron Rosen
”Modern” religion by Nicola Samori
”St. Mary Magdalene Church in Lille exhibits trash art
St. Mary Magdalene Church in Lille, France, suspended its sacred services and handed over the church to host modern art expositions. The exposition made in April 2004, above, shows a cascade of cans pouring down from the arches of the church. The thought that immediately comes to mind is that what comes from the Catholic Church is trash… This ”work of art” was made by Subodh Gupta, an artist from India.
It is not clear who is behind these expositions – the Archbishop of Lille Laurent Ulrich or the city Department of Culture. Even if it were the latter, the Archbishop could have demanded that the Church never host any exposition that was irreverent.”
Churchtank av Kris Kuksi
”Väktare” av Manfred Kili Kriehofer
Frågan är om inte dessa väktare kan ses som ett försvar för en andlig verklighet men religion?
Underrubriken är ”tidlösa väktare genom tid”. Vågar man påstå att religioner komma och gå men den andliga verkligheten består? Vågar man säga att religioner komma och gå men G-d består? Flertusenåriga religioner har förr försvunnit under planetens miljonårslånga historia. Vad blir framtiden? Allt snurrar fortare och det känns lite löjeväckande att under jordens historia och inför dess framtid … kan katoliker inte ens dela nattvard med lutheraner. Vilken styrka ger detta inför framtiden?
Tanken slår mig när nu Steven Hawkings har gått ut med en varning gällande AI Artificiell Intelligens och att robotar blir intelligentare än människor vilket ställer religion och religionsutövning inför en mycket märklig situation. Ska då katolska teologer fortfarande hävda att de inte kan dela nattvard med lutheraner…i en värld styrd av artificiell intelligens?
Världens anonyme gigant till konstnär: Banksy!
Några tankar?
Agneta
Agneta,
kan man kanske säga att religiositet är andlighet på burk? Innehållet är konserverat och försett med föreskriven innehållsförteckning, exempelvis: ”Denna burks innehåll är fritt från feminism och oväntade smakupplevelser …”
Skämt åsido, när vår kyrka lägger sitt krut på att diskriminera kvinnor och hålla protestanter borta från Gud (sakramenten är vad jag förstår mötesplatser mellan Gud och människa) då förtjänar hen inte att bli tagen helt på allvar.
Gert
Gert,
Jo, eller hur (som ungdomarna säger)….
Det jag saknar idag i det sekulariserade mänskliga vardagliga livet o kulturen är de gamla orden, det gamla bibelspråket. Jag har tänkt en hel del på det idag. Det är samma språk som i de äldre psalmerna och jag förmodar att det var ett språk som man kunde använda i brev. Definitivt förr … med tanke på dagens twitterspråk och symboler som dyker upp när folk ibland inte orkar svara.
Vad gick inte förlorat när ord som ”trösterikt” ”försonande” ”stilla nåd” ”stor nåd” ”barmhärtighet” ”rättfärdig” ”stilla sig” försvann och ersattes ”high five” ”schyssta bananer” ”helsjukt” ”sjukt bra” ”reko kille”…dök upp.
Detta var innerlighetens språk och kanske är det så att när kyrkan uppenbarades inte vara innerlig gled orden och betydelserna iväg och förbyttes till det kranka. De avskalade ganska innehållslösa orden. De ord som inte är fyllda av liv på samma sätt. Eller nyanser. Nu är de ganska ofta motsatspar som sätts ihop. På sätt och vi en spegling av ett mer svart-vitt samhälle. Polariserat. Det slår mig att det kanske hände under samma tid Strindberg och Heidenstams”kriget” …att psalmspråket försvann. Då även arbetarrörelsens var på frammarsch.
Men även arbetarrörelsen hade vårdat språk eller innehållsrikt språk.
Bildkonsten tog samma väg men till och med lite före ordens förändrade värld. Tack vare de fria galningarna de begåvade fria. Jag förenklar, jag vet. Visst finns goda rika ord och god fri konst idag…självklart.
Jag låter som en gammal grinig kärring … hoppla!
Ville bara säga något som jag saknar som var sprunget ur ett religiöst liv o gemenskap (kultur) och som samhället fick en positiv del av …något positivt.
Agneta
Hej igen
Vet inte varför jag börja blurra om ovan. Dvs språk. Det var ju bildkonst som gällde. Och kyrkan och religion har en rik kulturskatt som den sekulariserade människan får gratis …s.a.s. Att konstnärer (framförallt i pk-Sverige) tycker så illa om kyrka kanske mer beror på att 68-rörelsen var starkt antikyrklig och det satt sig bland konstnärer. Dessutom hur ska konstnärer med sitt frihetsideal kunna rymmas i några burkar? Det blir ju bara obehagligt för dem.
Agneta
Agneta,
hmm, är inte bildkonst en del av språket? Jag hävdar att vårt språk består av allt vi använder för att kommunicera med varandra. ”En bild säger mer än tusen ord”. Musik kan på några minuter förmedla mer känslor än ett helt bibliotek.
Ser vi till det religiösa språket har bilder och musik fördelen av att undfly varje försök till exakt definition. Av ord blir det lätt paragrafer.
Gert
Gert
Va bra sagt! Det där med ord som paragrafer. Jag ska grunna på det medan jag hör olika sakrala arias i mina öronlurar och skissar på ett noli me tangeremotiv i stort format som ska ställas ut i Lunds domkyrka under påsken. Det är sant … det är precis det jag gör just nu!!! Så jag återkommer om jag kom fram till något!
Agneta
”Ser vi till det religiösa språket har bilder och musik fördelen av att undfly varje försök till exakt definition. Av ord blir det lätt paragrafer.”
Jag grunnade. Undfly varje försök till exakt definition…
Det är inte ofta vi hör talas om galna författare eller galna musiker. Poeten däremot är nära målaren men det tycks mig som jag mest hört talas om poeters depressioner.
Men konstnärer hör vi ofta som varande nära de verkligt galna ickemålande…. ”undfly varje försök till exakt definition??? Kanske även poeten… men som sällan blir galen på samma sätt.
Fattar du vilket djup du förmedlade härmed, Gert?