Läs i veckans nr av America artikeln ”His Universe Was Infinite” om Giordano Bruno med anledning av en ny biografi skriven av prof Ingrid D Rowland ”Giordano Bruno Philosopher/Heretic”
”While Bruno’s forays into astronomy were radical enough to raise ecclesiastical hackles, he was ultimately condemned for refusing to recant his doctrinal errors and accept the authority of the cardinal-investigators, among whom was Robert Bellarmine, the first Jesuit appointed to the Roman Inquisition. On a cold Ash Wednesday, after seven years languishing in Venetian and Roman prisons, Giordano Bruno was led naked to the pyre awaiting him. If, as Rowland asserts, he came into this world to light a fire, this rogue Renaissance character did just that, and in the end it consumed him. Likewise, she would contend that the “generation he foresaw, here where the pyre burned” has yet to appear. While Galileo has been rehabilitated by the church that silenced him, Bruno still broods, manacled and unpardoned, over the field of flowers where his last journey ended. ”
http://www.americamagazine.org/content/article.cfm?article_id=11344&comments=1#readcomments
När det gäller Galilei har kyrkan bett om förlåtelse men inte när det gäller Giordano Bruno, som brändes på bål på Campo de Fiori i Rom 17 febr 1600.
Det vore hög tid att katolska kyrkan, som stolt förkunnar hur hon värnar om livet i alla sammanhang, bad om förlåtelse för att hon lät den ”rätta tron” gå före vördnaden för livet i fallet Giordano Bruno.
// Irène
Man kan möjligen be om förlåtelse för att man överlämnade Bruno – men det var ju den tidens straff för högförräderi. Att hävda att Bibeln är ett människoverk och att bara dårar kan tro på Gud och jaga katoliker för deras påvevördnad , kasta helgonbilder i elden, kalla Jesus för en magiker och bedragare och förutspå att den onde själv kommer att bli frälst för att återkomma i härlighet —det är väl knappast något som tjänar kyrkan att lyfta fram som en god förebild.
Mot hans vetenskapliga teorier hade kyrkan intet att invända. Bellarmino var den tidens supermoderne vetenskapskännare, inkvisitorn som själv hade definierat påvens begränsade makt gentemot den heliga traditionen och han var en stor vän av förnuft och sanning.
Jonas B
Du och jag använder oss av helt olika källor, lyssnar till helt olika auktoriteter och ”silar” info genom helt olika erfarenheter och kommer följdaktligen fram till helt olika slutsatser, inte bara när det gäller Bruno utan det mesta här i världen.
// Irène
http://en.wikipedia.org/wiki/Giordano_Bruno bland andra. Det finns en hel del att inhämta. Om Galilei är det mesta som vi lärt oss i skolan också fel. Man har så lätt att döma – särskilt i vår tid…jag tror faktiskt vår inkvisition är värre. Ty den tillåter ingen rättegång. Bara dom.
Jonas B,
det spelar i detta sammanhang ingen som helst roll vad Giordano Bruno trodde eller inte trodde. Och tiden ursäktar inte det han och andra utsattes för. Evangelierna fanns att läsa då också.
Det är den synnerligen brutala och överlagda avrättningen av Bruno som borde föranleda en kyrklig bön om förlåtelse i säck och aska.
Gert Gelotte
DÅ spelade det extremt stor roll vad man trodde. Liv eller död!
Kyrkan avrättade ingen. Den vädjade alltid om att liv skulle sparas. Se protokollen från Jan Huss-processen!
Bruno var själv inkvisitorisk. Han sökte sin dom. Utmanade. Exkommunicerad av lutheraner, utkörd från varje stad, reste han runt. Till och med de mest reformvänliga häcklade han.
Visst spelar tiden roll. Den förlåter inte, men förklarar. Kyrkan var ju en del av rättsstaten. Brott mot Gud var förräderi. En annan syn – inte på Gud men på det mänskliga livets värde i förhållande till Gud. Var man dessutom ordensman tillhörde man kyrkan.
Så – åter – varför skulle kyrkan idag be om förlåtelse? För att lyfta fram Bruno? Nej. För att visa hon blivit god när hon tidigare var ond? Tja – också en dubbelmoral. Idag skulle en Bruno inte fängslas eller avrättas. Möjligen sövas ner och stängas in på ett gruppboende. Också idag skulle det vara staten som ombesörjde det. Vad kyrkan skulle göra med Bruno idag vet jag inte. Kanske bara låta honom vara. Men knappast skulle han vara ett namn att minnas. En dominikan som tappat tron och förståndet och gör sig omöjlig med allt och alla. Klarar kyrkan sånt idag? Eller kastar de bara ut honom till psykvård? En inte orelevant fråga om man nu skulle krypa till korset för 1600-talets synder (en bisarr tanke bara det).
Idag avrättas också många av staten – vad gör vi för att hindra detta?
Jonas B,
jag konstaterar att vi lever i olika verkligheter – och nöjer mig med det.
vänligen
Gert Gelotte