På Tatis (ateljeförening för Konst och Vetenskap) under Konstkvällen i Lund diskuterades det andliga i konsten och i vetenskapen. Förutom min medverkan med min syn på en andlig verklighet i själva den konstnärliga akten så sjöng sopran Ellinor Schüller en Ave Maria och improviserade till min konst. Därefter utvecklade Per Östborn som är teoretisk fysiker och har sitt kontor på Tatis sina funderingar kring huruvida det finns en andlig aspekt av den kreativitet som ligger till grund för många vetenskapliga verk
Här ett intresseväckande citat :
”Men de flesta matematiker verkar inte tro att de bilder som visar sig för deras inre blick, de begrepp de definierar, de samband de ser, att de är godtyckliga uppfinningar. Snarare än att uppfinna har de flesta matematiker en känsla av att de upptäcker något, en abstrakt idévärld som finns någonstans därute, utanför dem själva, en värld som de måste öppna sig för och som de trevar sig fram i som man trevar sig fram i ett mörkt rum tills man till slut får en uppfattning för hur det är möblerat. De flesta matematiker verkar alltså vara Platoniker. Om man så vill tror de på rationalitetens Gud och försöker teckna hans konturer så exakt som möjligt (inte världens konturer, det är vetenskapsmännens uppgift)”.
För er som är intresserade besök gärna hans mycket färska blogg där hans tankar finns utvecklade. Det är värt ett besök. I samråd med Per fick jag lov att presentera hans tankar på KVs blogg.
http://www.blogg.perostborn.com/#home
Agneta
