Ingen börjar från början

Anneli Magnusson skriver:

Läser man Katolska kyrkans katekes är författarna till de olika avsnitten noga med att redovisa det judiska arvets betydelse för kristendomen. Den stora roll som den hellenistiska kulturen spelat slarvas däremot bort.
Lika illa är det på andra håll, ett exempel är sajten Christian Iconography http://www.aug.edu/augusta/iconography/. Den presenterar pedagogiskt, lättillgängligt och så vitt jag kunnat se korrekt  bibliska gestalters och helgons attribut, men nämner inte något om dessas spännande historia.
Jag har skrivit om det tidigare och även om jag förstås inte kan råda bot på alla kunskapsluckor, tänker jag då och då återkomma till ämnet.

Vindruvan är ett exempel på lån från antikens kult. Vindruvorna hade länge hört till vinguden Dionysos/Bacchus attribut och var en begravningssymbol hos romarna. Druvorna stod där för hopp om ett liv efter detta, eftersom Dionysos/Bacchus enligt myten dött, blivit begraven och uppstått igen. En symbolik som givetvis passade de tidiga kristna som hand i handsken.

Vinet var en andlig dryck i hela det bibliska närområdet och i allmänhet inte till för att berusa sig. Det blandades oftast med vatten, vilket alltså inte är något specifikt kristet bruk och sågs som en vätska fylld av den vitala elden. Detta druvornas blod hade också ett symboliskt samband med blod, inte heller det är ett specifikt kristet sätt att tänka, och gavs i stället för blodsoffer till de döda. Man hällde då ut det på marken.
I hela kulturområdet var det viktigt att vin fanns i rikliga mängder vid fester, NT:s berättelse om Bröllopet i Kana och vinundret ska ses mot den bakgrunden.

För att lära sig mer om de kristna och förstås andra symbolers historia är ett symbollexikon, t.ex. Hans Biedermanns Symbollexikonet en bra början.
Jag tror att den som förstår hur de olika religionerna påverkat varandra blir mer ödmjuk och förhoppningsvis mindre benägen att hävda att man själv tror mest och bäst.
/Anneli Magnusson