”Ingen lättköpt enhet mellan kristna”
Läs Per Beskow i dagens Dagen i debatten om Katolska kyrkan och Pingstkyrkan och Livets ord
”Det finns alltså olika kriterier för att avgöra vad vi tror och vad vi avvisar. För protestanter i allmänhet är det Bibeln som anger gränserna, för katoliker och ortodoxa är det kyrkans tradition. Här kan man inte komma vidare om man inte tar itu med grundfrågorna och se efter vad vi menar på var sitt håll. ”
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161715
Läs också S-E Daniel Nilsons inlägg i Dagen 8 jan
”Enhet med katoliker skapar splittring”
” Det är något mycket anmärkningsvärt som hänt när kristna ledare i Sverige på ett uttalat och målmedvetet sätt närmat sig Katolska kyrkan. Det motiverar i högsta grad både positiv och negativ uppmärksamhet i bloggar och tidningar. ”
”Den observante kan inte annat än bli orolig för vart man syftar, och över att slutresultatet i praktiken kan bli splittring i stället för enhet.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161625
// Irène
Problemet, som jag ser det, är Per Beskows ”vi” tänkande när han säger ”vad vi menar på var sitt håll.”
Inom alla samfund finns olika grupperingar. Och frågan idag tycks alltmer bli vilka grupperingar som ska ges tolkningsföreträde inom olika kyrkor och samfund. ”Vi tänkandet” tenderar idag att variera mer beroende på aktuell frågeställning än på samfundstillhörighet.
// Irène
Irène,
Beskow generaliserar. Men i princip tycker jag han gör en bra analys. Min erfarenhet är också att katoliker och protestanter inte bara är oeniga på vissa teologiska punkter utan framför allt oeniga i sina respektive sätt att tänka.
Vad jag saknar hos Beskow är nya infallsvinklar.
Det är förvisso viktigt att analysera vari våra meningsskiljaktligheter består, hur de har uppstått och varför det är så svårt att övervinna dem. Men hur övervinner vi dem?
Jag tror vi måste våga tänka friare och använda oss av hermeneutikens möjligheter.
Inser vi att språkets symbolvärld alltid ligger mellan oss och verkligheten/sanningen, så inser vi snart också att det inte finns någon sanning om sanningen, bara sanningar om sanningen.
Denna insikt öppnar helt andra möjligheter att utan oro leva i mångfaldens enhet. Och det tror jag är den enda enhet som är möjlig – och önskvärd.
Observera att när jag skriver att det bara finns sanningar om sanningen, så innebär det inte att jag menar att varje påstående med sanningsanspråk är likvärdigt med varje annat påstående med sanningsanspråk. För snus är snus och strunt är strunt om än i gyllne dosor, eller hur det nu var Fröding skrev.
Gert Gelotte
Gert
Jag noterar Per Beskows slutkläm
”Detta är ett gemensamt sökande efter enhet och sanning som alla kan bidra till. Det viktiga är att det sker i kärlek också när vi möter sådant som kan tyckas svårt att förstå och acceptera. ”
Jag upplever att jag som medlem i Katolsk Vision – och en som skrivit på KV Manifest – för många konservativa katoliker nog uppfattas höra till personkretsen som bejakar sådant ”som kan tyckas svårt att förstå och acceptera. ”
Jag undrar vilka Per Beskow syftar på som ska ”mötas i kärlek”. Om hans rekommendation också innefattar egna trosfränder som Katolsk Visions medlemmar ?
Det många av oss ofta möts av är ju allt annat ”ett möte i kärlek” utan en undran varför vi är kvar i katolska kyrkan och en rekommendation om att ”gå över till Svenska Kyrkan som redan har allt vi önskar”.
// Irène
Irène,
Vars och ens upplevelse är ju hennes; min upplevelse/erfarenhet är att det trots allt endast är ett fåtal personer som uttryckt sådana frågor eller uppmaningar som du nämner. Ett ännu mindre antal personer har uttryckt riktiga kraftiga grovheter, som inte bör citeras här. Men sådant förekommer ju alltid och är aldrig roligt att utsättas för, visst!
Jag ser det som mycket positivt att nu t ex Per Beskow skriver ett ”inkluderande” inlägg till de berättigade funderingar som nu personer som Daniel inom Pingst vill ställa till sina ledningar.
Såsom vi i KV inom katolska kyrkan vill ställa frågor och uttrycka förändringsbehov till vår ledning, dvs biskoparna förende under biskopen av Rom. Förenade, ej likriktade, jag vill tro att det för väldigt många katoliker är uppenbart att denna kollegialitet mellan biskoparna har kraftigt förvanskats sedan visioner och beslut vid andra Vatikankonciliet 1962-65. Alla dessa miljoner katoliker som aktivt lämnade katolska kyrkan i Österrike för ca 15 år sedan! Efter självkorrigeringar från Rom och bildandet av förändringsrörelsen Wir sind Kirche, så återkom en hel del av dessa troende till kyrkan.
Krister Janzon
Krister
Min avsikt var inte att anordna en tävling i svenskt mästerskap i lidande med mig överst på prispallen.
Jag hade haft betydligt lättare att ta till mig Per Beskows inlägg “Ingen lättköpt enhet mellan kristna” om jag någon gång någonstans läst att Per Beskow åtminstone i en bisats nämnt att det inom den världsvida katolska kyrkan faktiskt OCKSÅ existerar något som kallas ”Wir sind Kirche ”.
Men icke.
Så länge Per Beskow ihärdigt i massmedia vill undervisa svenska folket om ETT katolskt tänkande, om DET katolska tänkandet, så länge känner jag mig varje gång manad att nyansera hans endimensionella bild.
Vi lever i en tid då tvärkyrkliga förbindelser hör till vardagen och jag vidhåller att ”vi-tänkandet” inte längre på samma sätt är samfundsbundet utan mer är knutet till olika frågeställningar.
Frågan om homosexuellas likaberättigande och kvinnoprästfrågan tycks vara de 2 mest intressanta ”testfrågorna”. Att få känna samhörighet i dessa frågor har bland konservativa katoliker visat sig kunna överbrygga mycket känsliga ”doktrinära” skillnader hos andra samfund.
Ett intressant nutida fenomen tycker jag.
// Irène
Apropå det jag skrev ovan och Jesusmanifestationen som åter planeras inför 2009 och där Åke Bonnier hoppat av ledningsgruppen.
För att låna Per Beskows formulering kring Jesusmanifestet ”som visade att det finns behov av att ibland uttrycka sin gemensamma tro ”
Efter Åke Bonniers avhopp skulle man kunna säga att ”Jesusmanifestationen visar att det finns behov av att ibland uttrycka sin gemensamma tro på att homosexuella inte ska ha likaberättigande. ”
Igår skrev Åke Bonnier som hoppat av på sin blogg
”Stanley, jag respekterar naturligtvis, och kan tycka att det är berikande, att det finns många olika tolkningsalternativ. Som Du vet värnar jag om en ekumenik som inte handlar om att alla måste tro på samma sätt utan om en ekumenik som bejakar att vi är olika men där vi strävar efter att leva enheten utifrån allt det som förenar oss. Det som sannerligen förenar oss är tron på Gud treenig och mycket, mycket annat. Att de olika trossamfunden har olika uppfattningar i frågor kring sexualmoral och om välsignelse av homosexuella par som ingått registrerat partnerskap, det vet vi. Det är inget nytt! Men det hade varit fantastiskt med en så bred representation som möjligt kring en gemensam manifestation för Jesus Kristus. Det hade kunnat bli ett starkt ekumeniskt vittnesbörd från de kristna i Sverige där olikhet finns men där Jesus Kristus själv överbryggar i en ömsesidig syskonkärlek.
Det, Stanley Sjöberg, borde vara något att stå upp för – hand i hand!”
http://akebonnier.blogspot.com/2009/01/ppet-brev-till-stanley-sjberg.html
// Irène