”Därför väljer unga svenskar att bli katoliker” ”Inför påvens besök talas det om Sverige i den katolska världen. Vad är det som får unga människor i ett av världens minst religiösa samhällen att konvertera? DN:s Matilda Gustavsson undersöker vår tids längtan till korset, som runt om i Europa börjar förvandlas till ett vapen.”
Bla intervjuas KV Agneta Sofiadotter
Foto: Anders Hansson
”Agneta Sofiadotters ateljé ligger på Gråbrödersgatan i Lund med utsikt mot Domkyrkan. Över ena väggen hänger en av hennes målningar som föreställer påven Franciskus, och hans blick är trött.
Hon är djupt oroad över den unga generationen.
– Det går en konservativ våg över världen, en längtan efter djupare sammanhang. Och den blir aldrig större än inom religionen. I dag dras ungdomarna till islam, och katolska kyrkan, där det finns ramar och auktoriteter.
Många som liksom Agneta Sofiadotter växte upp på 60- och 70-talet var präglade av den upproriska tidsandan, men också av Andra Vatikankonciliet som hölls i Rom. Där formulerades en ny vilja att öppna sig mot världen, som inspirerade en global reformrörelse. We Are Church kallas den, och vill liberalisera kyrkan.
Men den är minimal i Sverige, menar Agneta Sofiadotter.
– Vilket beror på att konvertiterna är vår mest röststarka grupp. De upplever sig komma från en lutherdom som är trist, utan en troende gemenskap. Och så möter de den svårintagliga katolska kyrkan och blir förälskade. Och är man kär blir man ofta romantiserande och fanatisk.
I länder som Österrike, där de flesta föds som katoliker, tar man snarare kyrkan för given, säger hon. Och är mer benägen att ifrågasätta.
Tillsammans med katolikerna Gert Gelotte och Irene Nordgren har hon i elva år drivit gruppen och sajten Katolsk Vision. Deras manifest, som utgår från den internationella reformrörelsen, vill att kyrkan blir mer demokratiskt styrd, öppnar upp för kvinnliga präster och välsignar homosexuell kärlek, vilket har fått biskop Anders Arborelius att offentligt kommentera att sajten inte återspeglar kyrkans tro och därför ”inte har något bemyndigande att kalla sig katolsk”.
– Varför jag vill vara kvar i kyrkan? Det kan tyckas konstigt men är enkelt. När man kommer in i ett katolskt rum ser man att folk ber. Jag lever i Gud varje sekund, och så har jag helgonen som förbedjare, som bär fram mig när jag inte orkar.
– Men det värsta med biskopens uttalande är att det sedan dess har varit fritt fram att trakassera oss. Vi har ständigt kämpat mot katolska näthatare. Och det är otäckt att se hur kommentarerna förändras. Allt oftare dyker det upp fientlighet mot våra trosbröder inom islam, säger Agneta Sofiadotter.”
http://www.dn.se/nyheter/sverige/darfor-valjer-unga-svenskar-att-bli-katoliker/
// Irène
PS Bravo Agneta !
Agneta
”……vilket har fått biskop Anders Arborelius att offentligt kommentera att sajten inte återspeglar kyrkans tro och därför ”inte har något bemyndigande att kalla sig katolsk”.
Det är alltid högste ledaren inom en organisation som anger ton, attityd och klimat.
När biskop Anders skrev som han gjorde var Benediktus XVI den tongivande ledaren inom katolska kyrkan. Denne påve hade innan han upphöjdes till påve varit prefekt för katolska kyrkans inkvisition -numera omdöpt till Troskongregation- där han i 24 år fick utlopp för ett patologiskt kontrollbehov av katolikers tankevärld. Hur han trakasserade, bestraffade och förföljde oliktänkade har skadat katolska kyrkan enormt mycket. I åtta år därefter
styrdes vår kyrka på 1,3 miljarder medlemmar av en ledare som själv erkänt att han saknar ledaregenskaper ! Kardinal Ratzingers kontrollbehov höll i sig även under B16 pontifikat.
Med Franciskus har klimatet förändrats radikalt ! Det ska råda PARRHESIA dvs yttrandefrihet förkunnar Franciskus, vilket i mina ögon är Franciskus hittills viktigaste bidrag som påve då yttrandefrihet är den viktigaste faktorn för framtida reformer och demokratisering av vår kyrka.
// Irène
Vänner,
då skulle man önska att biskop Anders ändrar sig och blir lite mindre konservativt ensidig. Men av artikeln att döma har han inte det. Och jag tror inte vi har något att hoppas på från det hållet.
För övrigt tycker jag att reportaget i DN är utomordentligt väl skrivet och fångar situationen i Stockholms katolska stift så exakt som man gärna kan begära. Och Agneta, du gjorde bra ifrån dig.
Gert