Lyssna på P1 Nordegren & Epstein
Dominik Terstriep, jesuitpater och kyrkoherde, pratar om nattvarden i Nordegren & Epstein i P1.
”Om lite mindre än två veckor kommer påve Franciskus till Sverige och kort efter han landat kommer det att hållas en ekumenisk gudstjänst i Lunds domkyrka. Katoliker och protestanter är överens om mycket, men fortfarande är det inte möjligt att fira nattvarden tillsammans. Vi fördjupar oss i varför det är så här och om ett gemensamt nattvardsfirande är värt att sträva efter. Dominik Terstriep, jesuitpater och kyrkoherde i S:ta Eugenia katolska församling medverkar tillsammans med Joel Halldorf, kyrkohistoriker och ledarskribent på tidningen Dagen.”
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4058&artikel=6544068
// Irène
PS Joel Halldorf – pingstkyrkan – svarade som om han vore katolik. Jag gillar Joel Halldorf, men anser att han var alldeles för tillagsinställd mot Dominik Terstriep SJ.
Håller inte med Dominik Terstriep SJ i hans syn på nattvard som målet. Vi kommer aldrig att komma i mål. Idag har man hittat nya orsaker till att inte fira nattvard tillsammans. Idag hörs inte ett ljud om det katolska omkvädet från hela min uppväxttid : präster i svenska kyrkan har inte apostolisk succession.
Dominik Terstriep SJ talar som om alla katoliker tycker samma sak om nattvard vilket ju inte är fallet.
”Nattvard ett uttryck för den gemenskap som finns” underförstått katoliker känner bara gemenskap med katoliker. Nu är det ju så att mängder av katoliker känner gemenskap / communio inte bara till katoliker utan även till troende kristna från andra kyrkor och samfund. Dominik Terstriep jämförelse med nattvard och familjemåltid haltar betänkligt. Inom en kärleksfull kristen familj äter man måltider med alla familjemedlemmar oavsett familjemedlemmarnas åsikter om ditt och datt. Inom en kärleksfull kristen familj låter man inte en familjemedlem – som har avvikande åsikt i en sakfråga – under en måltid sitta med höger arm på axeln och titta på medan de andra familjemedlemmarna äter sin måltid.
Dominik Terstriep SJ talar om gemenskap. I dessa tider av tvärkyrkliga förbindelser är min känsla att det främst är frågor som rör synen på kvinnor, homosexuella och interkommunion som skapar gemenskap alternativt distans mellan kristna.
Varken Dominik Terstriep eller Joel Halldorf nämnde dopet som utgångspunkt för all form för enhet. Vi erkänner varandras dop mellan lutheraner och katoliker. Det innebär att vi alla ÄR Kristi kropp, EN kropp. Det är en skandal att denna kropp är splittrad och att vi inte kan dela varandras nattvardsbord. Vi är alltså en gemenskap redan genom dopet men denna befintliga gemenskap vägrar vi att fira. Men det här handlar inte i första hand om teologiskt finlir utan om vilja och makt. Vill vi dela nattvarden så kan vi göra det. Men maktanspråken gör att öppenheten blir farlig. Då har inte ämbetsbärarna koll på flocken längre. Påven vill att kyrkan ska vara ute i rännstenen, bli sårad och smutsig, vara ett fältsjukhus – där blir nattvarden till medicin, till ett hopp om helande, helhet och enhet i mångfald. Vad återstår i arbetet för enhet? God vilja och att ge upp maktanspråk och revir.
En liten påminnelse till Dominik som påstod att ekumeniken började från noll för femtio år sen. Det fanns god ekumenisk teologi redan före Andra Vatikankonciliet med Yves Congar OP som en av de främsta företrädarna, man deltog redan i kongresser av olika slag och i Sverige hade Sr Catharina Broomé OP redan börjat ett medvetandegörande om ekumenik innan konciliet var över.
När jag var student under sjuttiotalet firade vi mässa tillsammans katoliker och lutheraner i Frescati, varannan gång katolsk varannan gång luthersk. Och ja, vi gick till varandras nattvardsbord. I dag går jag inte till nattvarden i lutherska kyrkan eftersom jag som ordenssyster i viss mån representerar katolska kyrkan. Men jag ber Gud om förlåtelse varje gång jag måste tacka nej till en måltidsinbjudan av Kristus själv. Det är en större skandal att ställa sig utanför en inbjudan än att tacka ja.
Nattvarden är tillvarons mest revolutionära måltid där vi respekterar varandras olikheter och mångfald. Här finns ingen hierarki och det är heller inte ett pris för ett perfekt liv. Här är vi verkligen bröder och systrar, Kristi medsyskon, alldeles oavsett vilka etiketter vissa maktutövare har klistrat på oss. Här är vi alla jämbördiga. Läs Paulus dopformulering i Gal 3:28.
Vänner
jag hade tänkt skriva en instämmande kommentar till Irènes text. Men så upptäckte jag sr Madeleines kommentar och kan avstå. Det Madeleine skriver är också min uppfattning – med ett undantag.
Jag vägrar stå till förfogande för revirstrider om vem som har rätt Gudsbild och vem som har rätt att förfoga över Gud. Alltså går jag till nattvarden i andra kyrkor där jag är välkommen. Och jag gör det inte i hemlighet. För mig är detta både en manifestation av och en demonstration för trons gemenskap.
Gert
Tack bästaste sr Madeleine
Jag kan bara säga AMEN och tillägga att lika olycklig som jag som katolik blir av att lyssna på Dominik Terstriep SJ lika lycklig och dessutom oerhört stolt blir jag som katolik att lyssna på dig sr Madeleine !
// Irène