Efter ca en och en halv månad efter Memorandums publicering i Süddeutsche Zeitung finns i senaste numret av Signum en artikel om detta Memorandum skriven av stiftets ”chefsteolog” Anders Piltz.
Sakframställningen i första hälften av artikeln är oklanderlig.
Anders Piltz använder sig sedan i sin kommentar av Signums väl beprövade metod att slippa undan att själv stå för sina åsikter i kontroversiella frågor.
Metoden går ut på att man bemödar sig att leta upp någon känd UTRIKES teolog alternativt känd journalist eller skribent som i tal eller skrift pläderar för åsikter som sammanfaller med ens egna.
I det här fallet har Anders Piltz funnit en vapendragare i kuriekardinalen Walter Kasper som i sin tur lutar sig mot teologen Johann Baptist Metz.
”En kraftig motröst har inlagts av av den pensionerade kuriekardinalen Walter Kasper osv”
”Med 30 års erfarenhet som akademisk lärare säger han (dvs Kasper) sig dock vara besviken på uppropet och kallar det substanslöst. ” Osv.
Att det i Tyskland varit en het debatt i media mellan olika biskopar anser inte Anders Piltz är intressant att förmedla till Signums läsare.
Anders Piltz håller sig konsekvenst till Walter Kasper. Och bara denne. Förutom naturligtvis att AP inte vill missa att nämna motuppropet Pro Ecclesia.
Den kände Vatikankommentatorn John L Allen beskriver biskopskonferensen och dess sekreterare Hans Langendörfers svar på Memorandum så här
”Om inte innehållet överraskar så är det relativt öppna svar som kommit från de tyska biskoparna överraskande. När deklarationer skrivits förr så har biskoparna snabbt fördömt dem. I det här fallet säger de att de är redo att samtala omkring teologernas förslag. Det visar att det finns ett nytt klimat i varje fall i Tyskland.”
Anders Piltz å sin sida ser inte alls till helhetsintrycket som John L Allen utan tar fasta på några konkreta citat från Hans Langendörfer som ger honom anledning att skriva att denne ”yttrat sig i återhållsamma ordalag.”
I Signum brukar också skribenterna garanteras att få stå helt oemotsagda. ”Signum ingen debattidning” heter det.
Signum har talat. Causa finita.
// Irène
Anders Piltz skriver ”Slutligen bör det inte vara förbjudet för teologer att betona vikten av bön och ett glädjefyllt personligt trosvittnesbörd. ”
Här ger AP intryck av att ha en åsiktsfrände i dominikanpater herr professor Wolfgang Ockenfels på teologiska fakulteten i Trier som skrivit på Pro Ecclesia uppropet.
Denne är inne på samma spår som AP och framhåller i sin tur den kände tyske journalisten Matussek – som också skrivit under Pro Ecclesia- och vars ”glädjefyllda personliga trosvittnesbörd” säkert får Anders Piltz att hoppa högt av glädje och som låter så här
”Hur vore det om politiker och teologiprofessorer åter skulle börja förstå sig själva som vanliga, enkla katoliker? Om de skulle sysselsätta sig mindre med politik och istället böja sina knän och sänka sina huvuden, be rosenkransen och bönfalla om gudomlig nåd och insikt? Om de skulle tala mindre om rättigheter än om skyldigheter, till vilka också lydnadsplikten hör. Och hur vore det om de framhävde det som det egentligen handlar om, nämligen liturgin, sakramenten, bikten, allt det som utgör katolsk tros kärna?”
// Irène
När jag läser Anders Piltz artikel igen slår det mig att Memorandum egentligen är svaret på vad Kasper/Piltz och även Pro Ecclesia efterfrågar.
Guds- tros- och församlingskrisen har gjort att så många teologer har börjat tänka i nya banor. Hur kan Katolska kyrkan utvecklas och förnyas?
Vikten av bön nämner Kasper/Piltz också, i bönen ingår ett ansvar att bejaka bönesvaret. Jag utgår från att det är precis vad teologerna som skrivit Memorandum och de stödjande lekmännen gjort. Bett och därefter varit Herrens ödmjuka tjänare, i slutänden är det lydnaden mot Gud som är det enda väsentliga.
/Anneli
Anneli
Något jag upplever som mycket problematiskt inom vår kyrka är uppfostrartonen inom hierarkin såväl på central som lokal nivå.
Du sätter fingret på vad jag menar. Som om teologerna bakom Memorandum
och de idag 63000 stödjande lekmännen har skrivit ett upprop ISTÄLLET för att be. Eller att de har bett för lite.
Hierarkin har en benägenhet att underkänna alla åsikter hos katoliker som inte överensstämmer med de gängse vedertagna. Dvs alla katoliker ska uppfostras i att tänka som sin samtids påve. Underförstått – gör de inte det har de inte bett tillräckligt mycket.
Å ena sidan framhäver kyrkans läroämbete samvetets överhöghet. Å andra sidan griper hierarkin in och straffar teologer, ordensfolk och lekmän som lyder sitt samvete och förkunnar sitt samvetes röst i olika spörsmål i tex frågor som har med sex och moral att göra. De som här har avvikande uppfattning har inte ett ”upplyst samvete”.
Ty ett upplyst samvete är ett samvete som säger samma sak som samvetet hos den samtide påven -i vårt fall den 83-årige celibatären B16 samvete- och hans ”småpåvars” samveten runt om i den världsvida kyrkan.
Före boktryckarkonsten var vuxna människor för sin kunskapsinhämtning hänvisade till kyrkans MÄN. Ett desperat försök från dessa kyrkans män att behålla sin auktoritära makt var införandet av Index i samband med att den bokliga bildnigen ökade i den vanliga befolkningen.
Påven och Vatikanmännen vägrar likt auktoritära föräldrar släppa greppet och inse att barnen inte bara växt upp och lärt sig att läsa och skriva själva utan också har tllgång till internet och dessutom kräver att bli respekterade som egna individer. Dvs vuxna barns läsförståelse och uppfattningsförmåga av utifrån kommande information blir till slut fullt jämförbar med föräldrarnas.
// Irène
Det är viktigt att varje katoliks åsikter och värderingar överensstämmer med den samtida påvens.
Hur den samtida påven ser på sin samtid måste vara normen för alla lekmäns och kyrkliga företrädares åsikter och tyckanden.
Ve den katolik som ligger före påven i synen på tingens ordning ! Han / hon får det inte kul under sin livstid.
Det är nu ingen risk när det gäller Ulf Jonsson som skriver en ledare i senaste numret av Signum 2011 under rubrik
”Till den sekulära statens lov. ”
”Ur ett samtida katolskt perspektiv är idén om den sekulära staten en självklarhet. Andra Vatikankonciliets konstitution Kyrkan i världen av idag fastslår otvetydigt att kyrkans mission är av religiöst slag och att det politiska livet ska vara självständigt och oberoende av kyrkan. ”
Det gäller som sagt att hålla reda vad den samtida påven tycker. 1864 hette påven Pius IX som var ansvarig för Syllabus – en uppräkning av irrläror och där irrlära nr 55 var
”the Church ought to be separated from the State, and the State from the Church.”
Om Ulf Jonsson hade levt under Pius IX och skrivit ledare.
Undrar vad rubriken skulle blivit om temat var ”The church and the state .”
// Irène