Jag hoppas inte Universitetet eller Anton Geels blir arga för att jag publiserar sidan här, det gäller ju en sådan viktig sak i såna fall om det blir åtal hamnar jag hos kronofogden och det är ju inte bra. Bra urbra Anton Geels!
Laga världen – redskapen finns i våra religioner
Det går att laga världen och att leva i mer frihet och harmoni om man söker svaren i religionerna på jorden. Kunskapen och verktygen i att uppnå balans har alltid funnits om man letar och vill lära eftersom de universella budskapen i de stora världsreligionerna är att vi är en enda mänsklighet.
Antoon Geels, professor i religionshistoria med religionspsykologi, reflekterar i sin bok ” Laga världen med ickevåld, medkänsla och andra verktyg” om en tillvaro där vi människor med nio verktyg hämtade från visdomstraditioner, världens religioner och modern forskning inom psykologi, neurovetenskap och evolutionsbiologi kan leva sida vid sida och förvalta vår gemensamma planet på ett optimalt sätt.
För trång världssyn med auktoritära gudsbilder kan vara farlig för människan. Hur kan bokstavstron fortfarande leva kvar i vår komplexa värld som kräver flera förklaringsmodeller för att kunna tolkas och förstås?
Det finns många svar på denna fråga. Här är några av dem. Många människor är auktoritetsberoende. Det i sin tur hänger förmodligen samman med ett behov av att göra världen begriplig, att få klara besked. Sådana människor har låg tolerans för ambiguitet, tvetydighet. De föredrar att underkasta sig en auktoritet, vare sig det är en religiös eller sekulär text eller en idealiserad person som man lyder. De inser säkert att världen är komplex, men det är just denna komplexitet som leder till att de följer en auktoritet. Det är enklare att följa en person och/eller en ideologi.
Vad är det allvarligaste hindret för fred mellan människor?
Enligt den amerikanske psykologen V.K. Kool är det att vi tänker i termer av vi och dem. Det i sin tur betyder att vi identifierar oss med en grupp, t.ex. en fotbollsförening, ett politiskt parti, eller en hel nation. Om man är palestinier kan man utveckla en fientlig hållning till israeler, och vice versa. Tillhör man Malmö FF kan man gå omkring och skrika ”hata, hata, hata Helsingborg”, när det är dags för derby mellan dessa två fotbollsklubbar i Sverige. Och tvärtom. När amerikanerna drabbades av vad som kallas 9/11 traumat blev de påminda om sin egen dödlighet. En följd av denna chockerande händelse blev att polariseringen amerikaner – icke-amerikaner tilltog. Man reagerade mer negativt på allt som innebar kritik mot Amerika, medan man reagerade positivt på allt och alla som markerade en positiv hållning till landet. Identiteten kan förstärkas ytterligare om man säger sig tillhöra en utvald grupp. Polariseringen blir då ännu starkare.
Kan vägen att välja ickevåld göra oss lyckligare?
Ja, det tror jag man kan säga. Under de senaste decennierna har psykologer intresserat sig mer för positiva upplevelser. Vad är det som gör oss glada? Vad mår vi bra av? Att hjälpa andra, att visa omsorg och att undvika våld är sådant vi mår bra av. Här ett nyligen upplevt exempel. Jag kör bil till ett köpcentrum, byter fil lite oförsiktigt, bilen bakom mig måste bromsa in. I backspegeln ser jag att den manlige chauffören gör fingret åt mig och gestikulerar att jag ska stanna. Jag kör in på en stor parkering, lämnar bilen och möter den aggressiva mannen. Innan han hinner göra någonting säger jag: ”Jag gjorde fel, jag ber om ursäkt”. Mannen blev paff, sa ingenting. Hans hustru kom också fram och sa att de har tre barn i bilen. ”Jag förstår”, sa jag. ”Men ingenting hände och det ska vi vara glada för”. Det unga paret gick sin väg. Själv kände jag mig nöjd att det inte blev något bråk.
Vad hindrar folk att välja ickevåld?
Det är svårt att ge ett enkelt svar. Det är många faktorer som samverkar. Att vara bokstavstroende till exempel kan leda till att vederbörande anser att världen måste renas. Man tänker sig att det pågår en kamp mellan onda och goda krafter. Mänskligheten delas upp i två läger – man demoniserar den andre och upphöjer sig själv. Ledaren för den japanska giftmördarsekten Aum Shinrikyo sa: ”vi borde snart aktivt engagera oss i Harmagedon”, som enligt Uppenbarelseboken (16: 16) är den plats där just slutstriden mellan onda och goda makter ska äga rum. Nästa steg är att man går från ord till handling. Världen måste renas och därför måste vi göra ett offer. De tamilska tigrarna beskrev självmordsattacker som ”att ge sig själv”. Självmordsbombare blir martyrer som gör ”heroiska offer” eftersom Gud kräver det av oss. Handlingen rättfärdigas av den grupp man tillhör.
Ur ett individualpsykologiskt perspektiv har forskare pekat på att en våldsbenägen människa brister i självkontroll. Att kunna kontrollera sina impulser är ytterligare en faktor som hindrar människor från att praktisera ickevåld. Ytterligare en faktor är vad jag redan varit inne på: att underkasta sig en auktoritet och lyda vederbörande. De välkända lydnad-underkastelse experimenten av Stanley Milgram från slutet av 60-talet visar tydligt att många människor är beredda att gå långt när det gäller att utsätta försökspersonerna för en dödlig dos elektrisk ström när försöksledaren säger att det är dags. Försökspersonen visste dock inte att en skådespelare engagerades för att spela en lidande människa.
På vilket sätt påverkas vi av vårt evolutionära arv och av vår omgivning?
På senare tid har vi blivit alltmer uppmärksamma på vårt evolutionära arv, när vi var jägare-samlare och levde i grupper om kanske 100-200 personer. Våra förfäder flyttade ofta på sig och träffade på andra grupper. Här finns rötterna till vi och dem-tänkandet, till konflikter mellan grupper konflikter. Det tidigare derbyt mellan två fotbollsklubbar kan i detta ljus tolkas som en kulturell regression, en tillbakagång till en tidigare utvecklingsfas. Till detta kommer hjärnans utveckling. Den så kallade reptilhjärnan och det limbiska systemet, som sammanställer information från kroppen, minnen och känslor, kompletterades av hjärnbarken. Det är hjärnbarken som är tänkt att ”övervaka” det äldre systemet. Tyvärr tycks det vara så att hjärnbarken har blivit avskedad i många människors hjärnor. Följden är snabba, känslomässiga och generaliserande omdömen. Många våldssituationer uppstår just därför att vi reagerar utifrån detta äldre system. Bäst är att dessa system samverkar.
Världen är i gungning och aldrig förr har det varit så klart och tydligt att vi är beroende av varandra i ekonomiska och miljörelaterade frågor. Du tror på en utökad global andlighet där man ska älska sin nästa så som sig själv. Men vem är den nästa i denna universella syn på världen?
Vem är min nästa? Svaret är: hela mänskligheten. Jag skulle vilja inkludera djurens värld också. Ett sådant universalistiskt perspektiv är vanligt förekommande bland visdomstraditionernas representanter.
Med nio verktyg skulle vi alla må bättre; att bruka ickevåld, ha medkänsla, kunna tolka sin religion och inte vara bokstavstroende, att tänka vi och inte vi och dem, söka ny kunskap om hur det är att vara människa, samarbeta mer och konkurrera mindre, reflektera över våra gudsbilder, fråga om vår identitet, integrera mer – inte separera. Vilket verktyg tror du är svårast för mänskligheten att använda?
Ickevåld och medkänsla bedömer jag vara de viktigaste och samtidigt svåraste verktygen. Forskning har på ett övertygande sätt visat att dessa förmågor går att öva upp. Ickevåld och medkänsla är som en muskel. Övar man inte, förtvinar den.
Du skulle vilja ha ett nytt ämne i skolan; människokunskap. Varför?
Den grekiske filosofen Sokrates sa redan för så där 2400 år sedan att människan ska lära känna sig själv. Vi kan i dag ge ett bättre svar på denna ”eviga fråga”. Och det svaret kommer från bl.a. evolutionspsykologi, neurovetenskap och psykologi. Det är en kunskap som behöver integreras. För att kunna överleva på vår illa tilltygade planet behöver de nya generationerna rustas med ny kunskap om hur människan fungerar och beter sig. De behöver inse att vi befinner oss på den vassa eggen mellan våld och ickevåld, grymhet och omsorg. Det är viktigt att veta att det finns risker med att vara människa. Å ena sidan är det naturligt att tillhöra en grupp och uppleva vi-känsla; å andra sidan finns det en risk för att vi känner oss för mer än andra för att vi tillhör just den gruppen. Det är bara ett exempel. Om vi övar oss i att använda de verktyg som beskrivs i min bok så ökar vår självkännedom och därmed är vi bättre rustade för att klara av mellanmänskliga relationer.
