Vänner,
här på KV:s blogg stretar vi på i många frågor. Men den viktigaste är och förblir att vi motsätter oss den katolska kyrkans systematiska diskriminering av kvinnor. Det är en diskriminering som går på djupet och bredden, som genomsyrar allt och sammantaget förtjänar beteckningen apartheid. Jag vet, apartheid är ett provocerande ordval. Men ideologin bakom diskrimineringen av kvinnor i kyrkan är densamma som ideologin bakom apartheid i Sydafrika, nämligen: Inför Gud är alla människor lika mycket värda, men Gud har skapat oss med olika uppgifter, några till att bestämma och leda, andra till att lyda och tjäna.
Förespråkarna för fortsatt diskriminering av kvinnor i kyrkan värjer sig naturligtvis mot så belastade ord som apartheid och diskriminering. I stället använder de ordet komplementaritet. Könen är komplementära, de kompletterar varandra. Det låter bättre, men resultatet blir i praktiken detsamma. Män anses skapade till att bestämma och leda, kvinnor till att lyda och tjäna.
Att kräva samma rätt och samma möjligheter för kvinnor som för män i kyrkan, exempelvis till prästämbete är för förespråkarna en fråga om rättvisa och rättfärdighet, men för motståndarna ett uppror mot naturens ordning och Guds vilja.
Att övertyga människor som mot förnuftsresonemang hänvisar till Guds vilja är extremt svårt. Men med utgångspunkten att kvinnor i princip inte hade några rättigheter alls utanför hemmet har vi nått långt på två hundra år och väldigt långt de senaste 50 åren. På punkt efter punkt, i yrke efter yrke och uppgift efter uppgift har praktiken visat att argumentet, kvinnors uppgift är en annan, inte håller.
I dag står kvinnoprästmotståndarna inför uppgiften att förklara varför Gud i synen på män och kvinnor är en helt annan Gud än den vi tror på och predikar om i alla andra sammanhang. Könsapartheid är bjälken i kyrkans öga. Om aktuella konsekvenser av detta skriver Jamie Manson insiktsfullt i NCR:
” … men den djupare orsaken till att kvinnor kommer att nekas prästvigning ligger i den katolska kyrkans radikala motstånd mot att ge kvinnor och män lika makt vad gäller kyrklig och sakramental auktoritet.
Enligt påven och hierarkin kan kvinnor inte ha jämställd makt i kyrkan eftersom det skulle strida mot naturen. Detta eftersom de tror att Gud skapade män till att bli ledare, auktoriteter och beslutsfattare, medan kvinnor skapade för att bli tjänare, hjälpare och livgivare.
Det är därför påven upprepade gånger sagt att kvinnor har rätt till lika värdighet, men inte att de har rätt till lika makt. Han vill att kvinnors röster skall höras i debatten, men det innebär inte nödvändigtvis att han vill anförtro dem makt att besluta.” (min översättning)
https://www.ncronline.org/blogs/grace-margins/stop-shaming-women-seeking-equal-power-church
Gert Gelotte
