Vänner,
när ett politisk parti förlorar ett val brukar partiets företrädare förklara nederlaget med att man misslyckats med att föra ut partiets budskap. Slutsatsen att det kan vara motsatsen, att väljarna inte gett partiet sina röster därför att de förstått vilken politik partiet vill föra, är det sällan någon för fram.
Kyrkans prästerskap reagerar ofta på samma sätt. Gör kyrkfolket inte som de blir tillsagda har de inte förstått budskapet. Slutsatsen blir att det behövs mer och bättre undervisning.
Nu senast är det påven Franciskus som förklarar de många skilsmässorna med bristande kunskap om äktenskapets oupplöslighet:
http://ncronline.org/news/vatican/too-many-couples-do-not-understand-marriage-life-pope-says
http://signum.se/paven-franciskus-de-flesta-aktenskap-ar-ogiltiga/
Jag tror påven i huvudsak har fel. Att det katolska äktenskapet är för livet torde näst intill alla som gifter sig känna till. Näst intill alla hyser säkert också avsikten att det skall vara för evigt. Vem vill inte att kärleken skall vara?
Påven har däremot rätt i att många inte förstår vad ”för hela livet” innebär. Fast jag skulle vilja skärpa till det. Ingen förstår vad ”för hela livet” innebär. Det kan man inte utan att ha upplevt det och livet kan inte levas baklänges.
Det är med äktenskapet som med andra höga ideal. Ibland håller det inte, trots goda kunskaper och de bästa avsikter. Det är inte konstigare än att det högsta av alla gudagivna ideal, ”du skall icke dräpa” inte alltid fungerar trots de bästa avsikter och trots att det inte finns några som helst svårigheter att förstå budordet.
Livet är helt enkelt för komplicerat för svartvita resonemang. Därför måste vi lära oss att leva i gråskalan. Det har kyrkans präster och makthavare aldrig haft några problem med när de berör dem själva. Men när det gäller äktenskapet kan de sitta bekvämt tillbakalutade på höga hästar och uttala sig med absolut säkerhet om något de inte har den blekaste praktiska erfarenhet av.
Det vore befriande om påven och andra dogmatiskt tvärsäkra i stället för att sammanbitet försvara en bokstavlig tillämpning av ideal valde att utgå från verkligheten och fråga sig hur vi lever med ideal i livets gråskala.
Tror påven verkligen att mer utbildning skulle minska antalet skilsmässor så kommer han, om han hinner, att bli grymt besviken. Inget par som vill gifta sig kommer att avstå därför att de får en extra duvning i katolsk äktenskapsteologi. Att äktenskap havererar beror inte på bristande kunskaper inför vigseln utan på att livet därefter inte alltid blir som vi tänkte oss och det är inget konstigt med det.
Gert Gelotte
Jag kan i och för sig inte se att påven säger att mer utbildning är boten. Han får en fråga om utbildning inför äktenskap och ”svarar” genom att själv beskriva en massa exempel av problemet, och att han inte vet hur problemet ska lösas. Ungefär så.
http://w2.vatican.va/content/francesco/it/speeches/2016/june/documents/papa-francesco_20160616_convegno-diocesi-roma.html
I slutet, ”Terza domanda” vilket väl betyder Tredje frågan.
Sen har diverse kommentatorer i olika katolska tidningar raskt fyllt i med standardsvaret, det vill säga mer utbildning inför äktenskap. Men när folk kommer till de kurserna har de ju redan bestämt sig. Det kan väl inte göra mycket till eller från (mer än om det möjligen får någon att avstå från kyrklig vigsel, och nöja sig med en borgerlig. Franciskus verkar inte tycka man ska avskräcka folk utan låta dem gifta sig).
Jag kan förvisso inte italienska och Google translate är ett farligt verktyg. Google translate tillsammans med diverse tidningsartiklar tycker jag ändå ger en tydlig bild.
I viss mån måste jag hålla med påven. Idag vet folk att ett äktenskap som inte blev bra kan upplösas. Visst kan den medvetenheten påverka inställningen till det hela – på både bra och dåliga sätt, antar jag. ”För evigt, eftersom vi älskar varandra och tror att kärleken ska vara för evigt – men slutar vi älska varandra har ’för evigt’ upphört att existera” är nog en vanlig inställning. Även om man inte alltid är medveten om tankegångens sista halva. Den finns ju inte här och nu.
Själv är jag ganska tilltalad av tankegången att vår föreställning om äktenskapet, härstammande från romantiken, även utan katolska krav på det är en orimlighet. Alain de Botton har en del att säga om det. Har sett en jättebra liten youtube-film, som jag tyvärr inte hittar igen.
Själv tycker jag att konsekvensen av tankegången att de flesta katolska äktenskap faktiskt rent sakramentalt är ogiltiga, är mycket spännande.
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/06/18/paven-som-talade-sanning-om-aktenskapen/
Rebella,
nej, det säger inte påven och det skriver jag inte heller. 🙂
Jag tror inte antalet skilsmässor ökat på grund av bristande kunskap eller tilltagande sekularisering. Jag tror antalet skilsmässor speglar ett samhälle där det inte är vare sig socialt och ekonomiskt nödvändigt eller försett med legalt tvång att hålla ihop.
Jo konsekvensen av att flertalet katolska äktenskap skulle vara ogiltiga är intressant. Att vara exkommunicerad blir i så fall en katolsk massrörelse.
Gert