”Möt Agneta Sofiadotter på KONSTEN i mars”
”Agneta Sofiadotter tar språng i konsthistorien, man finner referenser från ikonmåleriet och från de eviga existensiella frågorna. Ändå känns det så nytt. Måleriet utstrålar liv och ömhet där olika väsen, både mänskliga och andra, möter och berör varandra själsligt och kroppsligt. Måleriet blir en berättelse som lockar till ”läsning”.”
Vernissage med Agneta Sofiadotter
Ann Lingebrandt recenserar 6 mars i Helsingsborgs Dagblad
Ömheten för en strandad fisk
”En kvinna håller ett barn i famnen. Eller är det verkligen ett barn? Ur både huvud och kropp växer fiskfenor fram. Varelsen ligger där i knät som, just det, en strandad fisk, medan kvinnan böjer sitt huvud bekymrat och vakande. Motivet leder tankarna till konsthistoriens alla Pietà-framställningar: jungfru Maria sörjande sin döde son.
Sorgen är inskriven i de grönbleka penseldragen, men hoppet får ändå större utrymme hos Agneta Sofiadotter, som är mars månads utställare på konstföreningens Galleri Konsten.
Verken heter sådant som ”Omsorg om en fågel”, ”Kvinna med lejon”, ”Jungfru med björn”, och ömma föreningar mellan människa och djur återkommer gång på gång i utställningen. I en madonnebild klamrar sig en lejonunge fast vid bröstet precis som ett spädbarn, andra får än mer fabelaktiga uttryck, som när en björnkropp med ett mänskligt kvinnoansikte vandrar iväg med en bebis på ryggen.
Förutom ett par oljemålningar är verken tecknade i tusch på plexiglas med målade inslag, ett tillvägagångssätt där den blanka ytan framhäver det på samma gång spontant uttrycksfulla och gammeldags gedigna hantverket.
Konstnären knyter an till såväl ikonmåleriets traditioner som till högmodernismens frontfigurer; den klassicistiske Picasso och Matisses elegant nonchalanta linjeföring, omsatt i en kvinnlig, kärleksfullt vårdande sfär.
Dessa moderliga omfamningar, innerligt och sårbart skildrade, utstrålar ett budskap om samhörigheten mellan naturens alla varelser – och om hur vårt ansvar sträcker sig utöver det mänskliga.”
http://www.hd.se/kultur/2016/03/06/innerlig-omsorg/
// Irène
PS Varmt grattis Agneta ! Somliga har kallelse att predika i ord och somliga i bilder…….
Agneta,
jag instämmer. Stort grattis till en fin recension! Och recensenten har rätt. När du tecknar Maria så är det med samma lätta, asketiska linjeföring som hos Matisse. När jag ser dina bilder kommer jag ihåg en affisch jag en gång hade på väggen. Det var en kolteckning av Matisse med Maria och barnet i en enda elegant linje. Tyvärr försvann affischen i någon flytt.
Gert
Tack.
Det är inte bara Matisse, man ser tydliga influenser från Chagall (Hadassafönstren) och från, Häpp;) Dardel och Grunewald (Matisseelev, så kanske inte så konstigt…) Det skulle vara en glädje att få se fler bilder från utställningen, Gratulerar till fin recension!
Agneta
För tydlighetens skull vill jag påpeka att du har fler beundrare som heter som jag.
// Irène
Tack både anonyme Irene och dig Irene!
Jag fattar dock inte ”Häpp”…. Dardel minns man mest för Dandymålningen men jag kan se att det finns en koppling. Oanat från min sida. Kunnigt o skickligt av dig anonyme Irene!
Agneta