Jag brukar se Filmrecensioner om torsdagsmorgnar. Det gör jag även denna morgon men först tar jag mig en titt på datorn och nyheterna där för att senare slå på nyheterna. På datorn informeras jag om 300.000 människors eventuella svält i Aleppo och den svenska nyheten att man diskuterar huruvida Alfons Åberg ska förbjudas för barn för att ett barn blivit rädd. Jag i min tur undrar hur länge bröderna Grimms sagor får läsas och då framförallt Rödluvan och Vargen. Å andra sidan hur många barn läser detta nu när de tillåts skjuta huvuden av animerade människor digitalt. Med knappar att styra med ungefär som piloterna styr bomber över civila i Syrien.
Alltså ser jag på Aktuellt för att höra att svenska barn drabbas av utbrändhet. Kusligt!
Nå, tänker jag…nu kommer ju CG Karlsson och någon trevlig film måste väl kunna ge hopp, eller hur?
Film 1 Spotlight
En film om journalisternas kamp mot kardinaler och kyrkans mörkläggning av pedofiloffren i Boston. Fyra starka klappar av CG som tillägger (lite så där apropå …smart drag av återhållen avsky) att man bör sitta kvar i salongen efter filmens slut eftersom filmskaparna bjuder på en mycket lång lista som de vaskat fram som ger publiken alla namn på situationer världen över där katolska kyrkan mörklagt offer. En väldigt lång lista. Förbannat kusligt!
Film 2. Sauls son
En film om en judisk fånge under förintelsen som har till uppgift att städa gaskamrarna. På rester. Och bära lik. Till dess att hans egen son som ligger där. Saul vill begrava sin son genom en rabbi. Han vill ge sonen en hederlig begravning. 4 starka klappar av CG men CG är nog okunnig om symboliken i titeln. Saul uppfostraren av David …den framtida….Messias… det judiska kriget—världskriget.
Film 3. en animerad film för vuxna. Då stänger jag av. Antingen handlar det om sex eller krig, tänker jag.
Jag ber. För barnen. Inte längre för kyrkan. Eller religioner. För änglarnas barn. Mina och andras. Att de bör öppna sina hjärtan, lita på G-d och aldrig ljuga.
Agneta
