Vänner,
Biskop Anders Arborelius har som seden bjuder publicerat sitt herdabrev inför fastan. Kanske ser han det inte som en uppmaning till diskussion, men jag vill ändå ta upp ett avsnitt som är betydelsefullt inför påvens ekumeniska besök i Lund.
Så här skriver biskopen:
För det första är det en dålig utgångspunkt för ekumeniska samtal att hävda att katolska kyrkan är det fulla uttrycket för den djupa enheten mellan alla döpta. Katolska kyrkan gör anspråk på att inneha trons fullhet, men det är inte det samma som att katolska kyrkan skulle vara det fulla uttrycket för den djupa enheten mellan alla döpta. Kyrkan som den djupa enheten är, som jag uppfattar katolsk teologi, alla döpta, uttryckt som Kristi kropp. Kyrkans splittring drabbar därför katolska kyrkan lika mycket som den drabbar alla andra kyrkor. Vi är alla sårade.
För det andra undrar jag var och när ”kyrkan som är vår moder”, fick Jesu uppdrag att bevara hans budskap oförvanskat. När Jesus predikade i Palestina fanns ingen kyrka. Jesus var jude och i evangelierna finns ingenting som innebär att han grundade någon kyrka så som vi menar när vi säger kyrkan. Jesu budskap har utvecklats och anpassats genom två tusen år. Det är svårt att använda ordet oförvanskat i detta sammanhang. Är eken ett oförvanskat ekollon?
Till sist. Ekumenik med utgångspunkten att vi har helt rätt och ni har fel, varav följer målet att omvända, är dömd att misslyckas. Det behövs en annan utgångspunkt där målet inte är organisatorisk enhet och teologisk enhetlighet. Vi kan uppnå enhet men bara i mångfald och ömsesidig respekt. Se det som en familj. Bröder och systrar är sällan överens om allt. Syskongemenskap bygger på kärlek, inte på åsiktsgemenskap.
Gert ”Vi kan uppnå enhet men bara i mångfald och respekt.” Att det ska vara så svårt att förstå…….det förstår inte jag…… // Irene