Angående själv-exkommunicering:
Vår biskop samt utrikes biskopar har talat om för oss katoliker att vi bör granska vårt tyckande i vissa frågor (viss fråga) och sas självrannsaka oss själva om det vi tycker är emot den katolska läran/tron. Och om vi kommer fram till att vi inte tycker som katolska kyrkan i vissa frågor (viss fråga) (egentligen ointressant vilka-vilken) bör vi ex. inte ta kommunion.
Är människan en sådan statisk tankevarelse? Kan hon inte skifta över tid (tidslängd ointressant) i misstro resp tro på en av kyrkan given doktrin/regel? Är människan fri till att tänka själv?
Jag anser självklart att det är en mänsklig och kristelig frihet: ATT TÄNKA FRITT.
När kyrkan syndar, för det gör Hon, är det i mina ögon en synd att inte tänka ”vad tänker jag…vad upplever jag…vad känner jag”. Ecclesia ex eukaristi och inte tvärtom. Det är Kristus vi har att rätta oss efter och det gentemot Honom vi syndar i tankar, ord, gärningar och underlåtelser. Gör kyrkan fel, tex som vid pedofilhärvan, är det mitt ansvar att inte falla för underlåtelsens ”tankesynd” och tänka bort det som jag vet är fel. Jag felar mot Herren och inte mot kyrkan om jag underlåter mig att inte tänka om (fundera över) det jag får kännedom om. Det finns många präster och biskopar ute i världen som borde själv-exkommunicera sig själva då de visste att barn för illa men sa inte muck! En underlåtelsens synd i värsta format. Begär kyrkan att den enskilde ska exkommunicera sig själv borde den som sade det och som inte har rent mjöl i påsen sas: göra detsamma!
Vem är det som kastar den första stenen?
Det vore en ljuvlig läkande akt om en lokal präst på ex. Irland valde att ingen fick ta nattvard inklusive han själv om han förstått att de alla visste att ett fel hade begåtts mot ett barn. Be kollektivt om förlåtelse. Offentlig kollektiv bikt!
När kyrkans högsta distansare alltså förordar en typ av själv-exkommunicering tycks det mig som om vansinnet har spridit sig i deras sinnen.
En annan sidotanke: Var börjar synden? Vem är konstant i sin tanke? Vem har rätten att kräva själv-exkommunicering?
Jag säger som jag gör som svar på ett inlägg på bloggen:
Om Kristus sagt till mig ”Du bör exkommunicera dig själv” då hade jag vettskrämd flytt över bergen. Till djuren. Till naturen. Till vanligt hederligt folk som liksom jag har många olika tankar och som är ödmjuka nog till att erkänna det.
Men framförallt hade jag aldrig mer trott på Kärleken.
