/
http://www.dn.se/kultur-noje/kyrkan-som-blev-en-publikdragare/
-
Ett svar till ”Gläds…”
-
Agneta
Helt lysande !
”Överallt pubar där undermåliga engelska fotbollsmatcher pågår på sju olika storbildsskärmar samtidigt; frisörer där en vanlig klippning kostar tusenlappen; kaféer omgjorda till konferensrum – coffices – där milt autistiska hipsterskägg i timmar ägnar sig åt skypesamtal med andra hipsterskägg posterade i nästan identiska lokaler två gator längre bort. Härom året såldes en bostadsrätt här för 13,5 miljoner och alla tyckte det var rimligt. De som gillar läget, och de är många, kämpar för att kvarteret ska döpas om till NoFo.
Men på söndagarna, strax före elva, intas gatorna av en stillsam motrörelse. Dess representanter kommer till fots, det är unga och äldre om vartannat, blanka kostymer i samspråk med foträta skogsmullemunderingar, och en söndag när löven i mjuka virvlar faller från de knotiga kastanjerna på Katarina kyrkogård följer jag efter dem.
In i helgedomen.
När orgeln börjar spela och församlingen stämmer upp psalm 681, ”Herre, hör min bön”, är Katarina kyrka fullsatt.”
”Folk kommer hit, för att det just här verkar finnas något så unikt som en garanti att prästerna verkligen tror på Gud. Och att kristendomens centrala budskap inte kan omtolkas eller bortförhandlas. Som om andakten härinne vuxit fram ur en insikt att det i en helgarderad tid måste finnas ett fredat rum där ingenting relativeras och där ord som ”kärlek” och ”nåd” fortfarande bevarar sin ursprungliga lyster.”
”Eller som prästen nyss formulerade det, ge efter för Guds längtan att ”dra in oss i gemenskapen”.”
// Irène
PS Med andra ord KOINONIA ! Den känsla vi får när vi känner oss bekräftade precis sådana vi ÄR.
Inte konstigt att många kvinnor, homosexuella, frånskilda och omgifta har svårt att känna KOINONIA i sin egen kyrka.
-
Bloggrulle
Agneta
Helt lysande !
”Överallt pubar där undermåliga engelska fotbollsmatcher pågår på sju olika storbildsskärmar samtidigt; frisörer där en vanlig klippning kostar tusenlappen; kaféer omgjorda till konferensrum – coffices – där milt autistiska hipsterskägg i timmar ägnar sig åt skypesamtal med andra hipsterskägg posterade i nästan identiska lokaler två gator längre bort. Härom året såldes en bostadsrätt här för 13,5 miljoner och alla tyckte det var rimligt. De som gillar läget, och de är många, kämpar för att kvarteret ska döpas om till NoFo.
Men på söndagarna, strax före elva, intas gatorna av en stillsam motrörelse. Dess representanter kommer till fots, det är unga och äldre om vartannat, blanka kostymer i samspråk med foträta skogsmullemunderingar, och en söndag när löven i mjuka virvlar faller från de knotiga kastanjerna på Katarina kyrkogård följer jag efter dem.
In i helgedomen.
När orgeln börjar spela och församlingen stämmer upp psalm 681, ”Herre, hör min bön”, är Katarina kyrka fullsatt.”
”Folk kommer hit, för att det just här verkar finnas något så unikt som en garanti att prästerna verkligen tror på Gud. Och att kristendomens centrala budskap inte kan omtolkas eller bortförhandlas. Som om andakten härinne vuxit fram ur en insikt att det i en helgarderad tid måste finnas ett fredat rum där ingenting relativeras och där ord som ”kärlek” och ”nåd” fortfarande bevarar sin ursprungliga lyster.”
”Eller som prästen nyss formulerade det, ge efter för Guds längtan att ”dra in oss i gemenskapen”.”
// Irène
PS Med andra ord KOINONIA ! Den känsla vi får när vi känner oss bekräftade precis sådana vi ÄR.
Inte konstigt att många kvinnor, homosexuella, frånskilda och omgifta har svårt att känna KOINONIA i sin egen kyrka.