’ Konstnär Kjartan Slettermark intager Sverige som pudel
Det finns konservativa präster som även de framhåller sig vara feminister, hur går det ihop? Jo, se, det är lite fiffigt… man för fram akademiskt lagda damer som tycker precis som prästerna i alla frågor och vips så kan man kalla sig katolsk feminist om man är någon som hjälper kvinnor att ta plats i ”ledningen”. Kvinnor finns i många ledande funktioner i katolska kyrkan. De sitter som tidningsredaktörer, för Respektrörelsen, ledare för olika lekmannaordnar och de skriver i ex. Signum och säkert är det en jämlik fördelning i församlingsråd. Det är faktiskt inte dåligt eftersom kvinnor kan vara mer representerade på så vis inom katolska kyrkans ”ledning” än i samhället i stort.
Men låt oss titta lite närmare på förutsättningarna för att dessa kvinnor ska få ledande positioner. Jag radar upp som vanligt enligt följande:
1. Får kvinnor tycka annorlunda än männen? Och om de så skulle göra får de då en plats i ”ledningen”?
2. Uttrycker sig dessa kvinnor annorlunda än männen?
3. Om de ex. vill föra fram en sådan förhållandevis snäll uppfattning att flickor borde få vara korflickor i alla svenska församlingar…gör de detta?
4. Har någon framfört över åren en uppfattning som strider mot läroämbetet dvs inte KV o inte syster Madde eller någon jag här glömmer som är reformsinnad?
Min version i plexi: Kjartan sitter som hund i handen på sin pudelkvinna i himlen
Om svaret på dessa frågor är nej hur kan en konservativ präst då säga sig vara feminist? Är det inte enbart ett falskt utspel från mäns sida … på männens villkor? Det syns mig oerhört lätt att kalla sig feminist via dessa spelregler. Likaså kan man undra över dessa kvinnor som tycker sig bli behandlade rättvist när allt vilar på ett scenario som är regisserat av män.
Ett övertydligt exempel är väl alla systrar i kloster som sprungit benen av sig för att serva präster och manliga diakoner (lägre rang obs o följaktligen inte så mkt vurmande) med kaffe och mat emedan de själva inte ens har predikorätt. Jag har undrat över detta fenomen speciellt när präster har varit kvinnligt fjolliga men ändå fått emottaga denna utomordentliga tjänstvillighet (smile ….jag är inte emot homosexuella …bör sägas…men faktum är att en hel del präster är fjolliga ).
Varför går kvinnor med på sånt i långa loppet?
Och varför i hela friden öppnar inte kvinnor sina munnar och pratar åtminstone med varandra om att …. allt är på männens villkor. Likaså tycker jag att de präster som kallar sig feminister men inte vågar erkänna att det är på männens villkor denna feminism har sin existentiella rätt … är oärliga präster.
Den himmelska pudelkvinnan
Agneta
