Söndag 18 oktober 2015 Högmässa i Storkyrkan. Domprost Hans Ulfvebrand predikar och syster Madeleine Fredell OP reflekterar.
En högtidsdag att höra domprosten tala om ”oss trossyskon” samtidigt som han bjudit in en äkta katolsk predikarsyster att reflektera över dagens mässtexter.
En oförglömlig, starkt berörande och hoppingivande upplevelse var det att höra Storkyrkans domprost Hans Ulfvebrand förkunna att ”KYRKA står för universellt syskonskap” och därefter anbefalla klockorna ringa i Storkyrkan ”som ett tecken på att Gud är mitt ibland oss” och därefter höra sr Madeleine mitt i Storkyrkan reflektera över familj och gemenskap.
I Rom satt biskopssynoden och talade om mamma-pappa-barn familjen, men som ett tecken från ovan handlade just dagens mässtexter om okonventionella familjekonstellationer. Sr Madeleine fick anledning att i Storkyrkan reflektera över Rut och hennes svärmor Noomi och över Markusevangeliets text om Jesu familj.
”31 Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom. 32 Folket som satt omkring honom sade: ”Se! Din mor och dina bröder är här utanför och frågar efter dig.” 33 Han svarade: ”Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?” 34 Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ”Här är min mor och mina bröder. 35 Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”
Hans Ulfvebrand : ”Vad menar Jesus med familj ?”
Sr Madeleine : ”En samling bara män diskuterar just nu denna fråga i Rom.”
Så kom samtalet mellan domprosten och predikarsystern att också handla om gemenskap och Guds stora familj i vilken vi alla är bröder och systrar.
Och jag kände att om KYRKA innebär KOINONIA så vill jag vara KYRKA med predikarsystern OCH domprosten !
Sr Madeleiene har skrivit ett kapitel i boken Catholic women speak under rubrik ”The apostle to the apostles” – Women preaching the good news.”
Jag citerar
”The homily however is the principal locus where most faithful christians hear the gospel message translated into their own context. In our time, we need convincing interpretations of the texts. To achieve this we need both men and women to be preachers. It is from the pulpit we ought to be reminded of the gospel as a subversive memory in and for our own time. men’s and women’s experiences are equally important here. As a member of the order of Preachers, i am an heir to the first community of women that st. dominic founded, called “The Holy Preaching.” Preaching is our fundamental vocation as dominicans. One of our primary role models is st. Catherine of Siena, who was listened to by laypeople, priests, bishops, and popes. She was a forerunner of a theology based on lived experiences and that is why she is relevant even today, but she and her contemporaries were never given the opportunity to preach during mass. Still today, we are only listening to priests’ interpretations of the good news and their views of the situations we face. It is time to ask ourselves if the homily really has to be related to the ordained ministry in the church. According to canon Law 762–64 only deacons and priests have the right to give the homily. This calls for a review of canon law in order to give the baptized the right to listen to laywomen’s and -men’s interpretation of the good news today.”
”The swedish Lutheran church has an institution called venia, which authorizes a layperson, woman or man, to give a homily during the main religious service on sundays. Venia is given by the local bishop for the diocese or by the parish priest for the parish to a competent person. This kind of institution could be a way forward also in the catholic church to allow women with suitable formation to give a homily at sunday masses and Holy days and expound the mysteries of faith.
This is one way to avoid the pure functionalism that Pope Francis has warned us of.”
// Irène
PS ”Att predika är vår främsta kallelse inom dominikanorden” säger dominikansyster Madeleine Fredell.
Till biskop Anders
Ta vara på Din fantastiska predikarsyster och låt henne förkunna DET GLADA BUDSKAPET. Ge henne venia !
Irène,
predikoförbudet för kvinnor i vår kyrka är något av det mest bisarra som finns. Män som knappt kan göra sig förstådda på svenska eller som trots goda språkkunskaper saknar varje förmåga att säga något väsentligt från predikstolen tillåts predika medan kvinnor oavsett talanger är beordrade att hålla tyst.
Självklart är det en skandal att syster Madeleine inte får predika liksom det var en skandal att hennes äldre medsyster Catharina Broomé aldrig tilläts predika. Båda är/var lysande predikanter, men bara i andra kyrkor.
Tänk om några av stiftets manliga präster, som tycker som du och jag men som väljer att tiga för att inte få problem, kunde mobilisera en smula mod och ge syster Madeleine lite offentligt stöd.
Det kommer att blåsa lite, men än sen då?
Gert