Foto: Barbro Matzols
I Kyrkans Tidning under rubrik Stanna kvar – fly inte skriver idag Anders Nyberg ett helt strålande debattinlägg om Berget.
”Tanken att kyrkans enande, och i förlängningen mänsklighetens, skulle kunna uppnås genom att alla återvänder till katolicismen är inte bara en naiv och oframkomlig väg, den är passé. Det är som att söka sitt ursprung genom att försöka kravla upp i sin moders sköte igen.”
”Enandet sker när vi alla utifrån våra egna perspektiv och traditioner ser och bejakar att vi alla är ett, oavsett religiös, etnisk, social, klass eller könsidentitet.”
”Det viktiga är inte vilken kategori vi tillhör – det är det som är poängen att vi är OK som vi är – utan det viktiga är att vi blir fria att vara de vi är när vi bejakar den andres tillhörighet fullt ut. Mångfald som enhetens förutsättning och enhet som mångfaldens mål.”
// Irène
PS Jag känner igen samma katoliker som jublar över att Peder Bergqvist ska konvertera och Berget ”katoliceras” som samma katoliker som med jämna mellanrum anser att jag som katolik borde konvertera till svenska kyrkan…….”dom har ju redan allt som du vill ha” får jag ständigt höra……..
Som romersk-katolik anser jag dessutom inte att romersk-katolska kyrkan ens är kristendomens sköte ……..
1054 brukar räknas som slutet på ”den odelade kyrkans tid ” då den stora schismen mellan öst-och västkyrkan skedde och ”romersk-katolska” kyrkan gick sin egen väg, men redan dessförinnan och även därefter har uppsplittring skett…….
Men ändå fortsätter romerska katoliker ständigt sätta sig på höga hästar som jag tycker på ett bra sätt kan illustreras så här….….där påven tycks ha påfallande drag av B16 under vars pontifikat Jesus ofta fick finna sig i att komma till korta……..
Irene
Mycket bra skrivet av Anders Nyberg.
Sedan kan man väl ifrågasätta om katolska kyrkan är kristendomens sköte ur en annan synvinkel nämligen att det blev den största trosrörelsen efter 325 i Nicea men vad fanns innan? Vem har beviset på vad och vem som egentligen var skötet? Det är bara en skillnad i storlek och vilka som segrade över vilka. När man började förfölja oliktänkande kristna så uppstod den synliga kyrkan och det osynliga kyrkan. Inte som katoliker o lutheraner menar med den ”osynliga kyrkan” utan helt enkelt att G-ds närvaro fanns i var människa oavsett intellektuella tankekonstruktioner typ religion ….som sökte fred på jorden.
Skötet kan bara vara innerlighetens solidaritet …i vetskap om G-ds existens.
Agneta
Agneta
Romersk-katolska kyrkan bortser gärna ifrån att ha kommit till först efter den ”odelade kyrkans tid”. Romersk-katolska kyrkan talar ofta om sig själv som om det inte finns någon östkyrka, som om ”den odelade kyrkans tid” fortfarande råder.
Katolska företrädare i Sverige med Signumkillarna i spetsen är supernoga med hur Svenska Kyrkan räknar sitt ursprung. Vilket liv det blev när Antje Jackelén som ärkebiskop i svenska kyrkan firade 1000 årsjubileum förra året. Hur kan svenska kyrkan ha mage att fira 1000 årsjubileum i Sverige ? Har man glömt reformationen ? På äktkatolskt översittarmanér protesterade katolska företrädare i landet.
Men fråga någon på Signum vad romersk-katolska kyrkans förste påve heter och jag slår vad om att du får Petrus som svar.
Då är det inte till att vara så petnoga minsann. Då är det helt ok att bortse från ”den stora schismen 1054” som var början till romersk-katolska kyrkan och vars första helt egna påve hette Viktor II.
// Irène
Vänner,
jag fäster mig vid följande citat ur Anders Nybergs artikel:
”Enandet sker när vi alla utifrån våra egna perspektiv och traditioner ser och bejakar att vi alla är ett, oavsett religiös, etnisk, social, klass eller könsidentitet.
Det viktiga är inte vilken kategori vi tillhör – det är det som är poängen att vi är OK som vi är – utan det viktiga är att vi blir fria att vara de vi är när vi bejakar den andres tillhörighet fullt ut. Mångfald som enhetens förutsättning och enhet som mångfaldens mål.”
Slutsatsen av detta, för mig, är att vi är eniga om vi vill vara eniga. Är vi oeniga beror det på att vi inte vill vara eniga, att vi innerst inne trivs med att vara oeniga. Detta kan var och en av oss ändra på. Det finns ingen anledning att vänta på teologer och kyrkoledare som alltid kommer att finna nya anledningar till oenighet om de gamla känns förbrukade.
Gert
”Slutsatsen av detta, för mig, är att vi är eniga om vi vill vara eniga. Är vi oeniga beror det på att vi inte vill vara eniga, att vi innerst inne trivs med att vara oeniga. Detta kan var och en av oss ändra på. Det finns ingen anledning att vänta på teologer och kyrkoledare som alltid kommer att finna nya anledningar till oenighet om de gamla känns förbrukade”.
Gert, mycket bra men ändå knepigt. En människa som vill vara oenig och trivs i sin oenighet är samma människa som är rädd och omedvetet knipgränsar sin rädsla gentemot det hen är rädd för. Oenighet tror jag är relaterat till rädsla för det okända eller det av någon auktoritet (för den rädde) oacceptabelt. Så frågan blir för mig: hur får man den rädde orädd?
Du är optimist och det är Anders Nyberg och Irene också. Jag däremot fattar inte hur det ska gå till om nu de rädda kyrkoledarna väljs om o om igen av det rädda folket och de välsignar o magasinerar varandra med sin gruppsyn på enighet.
Det enda som kan få mig att hoppas är ett gigantiskt mirakel …troligen en upptäckt av utomjordingar eller ett rön från den nya fysiken.
Agneta
Irene,
Du har helt rätt (som vanligt).
Äkt-katolskt
Äkt-pingströrelse
Äkt-lutherskt
Äkt-ryskortodoxi
Äkt-grekiskortodoxi
Äkt-anglikanskt
Äkt-koptiskt
Äkt-missionare
Äkt-Livets Ordare
Sankte Per har det inte lätt med rumsfördelningen i himlen. Vissa lär ju slåss för att bo på Öfre Östermalm.
Agneta
Agneta,
jag vet ingen metod att göra den rädda orädd. Det är därför jag förespråkar att var och en utnyttjar möjligheten att förverkliga de kristnas enhet i sitt eget liv. Blir vi tillräckligt många kan vi förändra verkligheten, men aldrig helt. Splittring i kyrkan har alltid funnits och kommer alltid att finnas därför att det alltid kommer att finnas kristna som behöver splittring.
Gert
Käre Gert
Jag skulle verkligen vilja vara en som vågar hoppas. Både du och jag vet att man inte behöver vara kyrklig eller kristen för att lyckas med den innerlighetens solidaritet jag talade om. Saken är den att du älskar din kyrka och hoppas på att det går väl med kristenheten en dag. Det liknar ett äktenskap man kämpar för. Jag är skild från detta ” äktenskap” och befinner mig i skilsmässans nyktra eftertanke. Jag ifrågasätter helt enkelt partners ärliga o Sanna intentioner med mig som människa när jag ingick i detta ”äktenskap”. Min värld som människa är viktigare än äktenskapet.
Jag tror på vårt manifest endast på grund av en sak : det är rakaste vägen till frid för alla människor och det tror jag var Jesu vilja. Trots ett helt liv i tro, en teol.kand och varande katolik fortfarande…Gert… Jag fattar fortfarande inte vad kyrka är! Däremot känner jag G-ds närhet.
Agneta
Gert och Agneta
Lika bra som Anders Nybergs artikel i Kyrkans Tidning är lika dum och genomkorkad är gårdagens debattinlägg i Kyrkans Tidning av prästen ”ännu så länge i svenska kyrkan ” Sven Esselius
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/dags-att-stilla-vagorna-pa-berget
Hur enfaldig får man vara ? Sven Esselius tror Peder Berqqvists syn på ekumenik och interkommunion kan göra Berget till ett svenskt Taizé.
Berget och Taizé har ju diametralt motsatt syn på eukaristi som enhetens sakrament.
Bergqvist upprepar (i DAGEN) som en papegoja Müllers syn på eukaristi som MÅL för enhet medan Taizé ser eukaristi som MEDEL för enhet.
http://www.dagen.se/debatt/f%C3%B6rsonas-med-katolska-kyrkan-1.401791
Peder Berqvist och sr Veronica – som båda gjort sig till Müllers marionetter – kan se sig om i stjärnorna att kunna bidra till att göra Berget i dess nuvarande tappning och med sig själva som tongivande personal till ett svenskt Taizé. Never ever !
// Irène