Vill gärna kommentera Klaus Misgelds artikel i dagens Signum
Om öppenheten för andra religioner
Ärligt talat förstår jag mig inte på hur Misgeld tänker. Först är Misgeld angelägen att visa att han stödjer Signums kritiska hållning till de 5 domkyrkoprästernas debattartikel ”Vår kyrka måste vara öppen för andra religioner”
Misgeld har dock läst i Die Zeit om Padre Paolo Dall’Oglio i klostret Mar Musa i Syrien och så vet han inte hur han riktigt ska få ihop tingens katolska ordning.
Det gäller ju att Signumbröderna håller ihop. Till varje pris.
Misgeld löser problemet genom att skriva den besynnerliga meningen
”Men det finns ändå en mening i de protestantiska prästernas text som är värd att begrunda ytterligare, utifrån en annan kontext än den svenska.”
Jag läser om meningen ”en annan kontext än den svenska.” Jaha tänker jag….. i en annan tid och på en annan plats är det OK att visa kärlek till muslimer …….bara inte i svensk kontext……
Misgeld citerar och översätter från Die Zeit
”Kärleken i Padre Paolos mening är något som överstiger vårt förstånd och vår tolerans”
Jag saxar från Misgelds artikel
” den italienske jesuiten Padre Paolo Dall’Oglio som var verksam i klostret Deir Mar Musa i Syrien men kidnappades 2013 av Islamska staten och befaras vara död. Pater Paolo var ”förälskad i Islam” (jesuitens egna ord) trots att han aldrig lämnade någon i tvivelsmål om att han var och skulle förbli katolik. Han strävade inte alls efter att göra skillnaderna osynliga. Och så säger författaren i intervjun: ”Detta moderna kristna helgonets kärlek omfattade även muslimerna som besökte munkarna och nunnorna dag för dag [i klostret där jesuiten var verksam], samtalade med dem och var tysta med dem, och själva bad de i ett hörn av hans kyrka, där inga bilder fanns. Kärleken i Padre Paolos mening är något som överstiger vårt förstånd och vår tolerans.”
// Irène
PS Jag blir åter oerhört besviken på katolska företrädare och skribenter typ nu senast Misgeld.
Kanske är det så att Paolo Dall’Oglio är död. I så fall är han en människa som i Jesu efterföljd gett sitt liv för att visa vad kärlek är. I detta fall specifikt kärlek till muslimer.
Hur kommer det sig att katolsk hierarki är så TRÖG ? Varför tar det alltid så lång tid tills poletten trillar ned hos just Vatikanmän ? Så tänkte jag redan för 15 år sedan då jag besökte klostret Mar Musa och mötte Paolo Dall´Oglio och hörde honom berätta att Vatikanen i början inte alls varit så förtjust över hans arbete tillsammans med muslimer. Han hade kallats hem till Rom för förhör, hamnat i onåd osv.
”Munken som utmanar Syriens stridande parter”
Dagens påve Franciskus vädjar idag om frigivandet av Paolo Dall’Oglio SJ mfl
Misgeld vill visa sin sympati för Paolo Dall´Oglio genom att citera Die Zeit. Underförstått – det anser Misgeld att han kan få unna sig då Paolo Dall´Oglio befinner sig ” i en annan kontext än den svenska.”
Så tragiskt att skriva så.
Den hand som domkyrkoprästerna sträckt ut mot islam genom att bjuda in en imam kan ses som samma kärlekshandling i ”svensk kontext ”som Paolo Dall´Oglio visat i ”annan kontext än den svenska.”
Mitt i allt hat, våld och krig som IS sprider i världen ………..så väljer Signum, Dagen mfl kristna aktörer i Sverige att slösa energi på att ondgöra sig över en handling i ”svensk kontext ” som med en gnutta god vilja ändå skulle kunna tolkas som en kärlekshandling ……
Jag kommer osökt att tänka på de 7 trappistmunkarna i ett kloster i Tibhirine i norra Algeriet och deras osvikliga kärlek till den omgivande muslimska befolkningen som kostade dem livet och som skildras i den prisbelönade filmen ”Gudar och människor.”
Men den utspelas ju inte heller ” i svensk kontext…..”
https://www.youtube.com/watch?v=MwyYQ5cLMOk
Fr Paolo dall’Oglio om Syrien och Mellanöstern
Vad har hänt italienske jesuiten fader Paolo Dall’Oglio ?
Bra.
Fader Paolo besökte dominikanerna i Lund när han var på besök i Sverige. Det var fullsatt.
Jag minns att jag frågade honom om sufismen och fick ett kärleksfullt svar som tydde på djup respekt för denna mystika gren inom islam. Efter hans föreläsning började röster uppstå som var konservativa. Antingen någon ur Opus Dei eller någon ur dåvarande Dantessällskap e-dy.Jag minns hur fader Paolo suckade. En person, en ung man, tyckte inte att man skulle föra samtal med icke-kristna och hans röst var hård och monoton.
Det var synd, för i övrigt var kvällen ljuvlig och kärleken till mänskligheten fanns på plats. När jag gick ut i garderoben för att ta min kappa hade någon skurit med kniv ett stort jack över bröstpartiet. Under det att föreläsningen pågick.
Rätt illa, faktiskt. Det står rätt illa till….
Misgeld är inte vidare skärpt när han skriver som han gör. Antingen det eller så försöker han sig på att vara halare än en ål.
Jag är så trött på denna teologiska snålhet.
Teologisk snålhet, i vems tjänst?
Agneta