Vänner,
oftast tystas abortfrågan ner därför att diskussionen är så svart-vit antingen-eller från såväl abortförespråkare som abortmotståndare. I verkligheten torde de flesta människor känna motvilja mot abort, samtidigt som de vill ha en möjlighet till legal abort för desperata situationer och för att undvika de illegala aborternas komplikationer. Abortdiskussionen behöver verkligen problematiseras – från båda sidor. Ofta saknas till exempel insikten i att den som förespråkar legal abort inte nödvändigtvis försvarar varje abort. Bästa möjliga lag är inte alltid det samma som bästa möjliga moral.
En som från problematiserar abortfrågan från katolsk sida är Jon O’Brien, generalsekreterare för Catholics for Choice. Nyligen invervjuades han i RFSU:s tidskrift Ottar. Här är en länk till intervjun.
www.rfsu.se/det_saknas_politiskt_ledarskap_i_abortfragan.asp
Och här är en länk till Catholics for Choice:
http://www.catholicsforchoice.org/about/default.asp
Läs intervjun och diskutera den gärna här.
Gert Gelotte
PS Läs gärna ett tidigare inlägg /klicka!/ och kommentarer från dec-07 på denna blogg.
Jonas B,
Världen och livet består inte av svart eller vitt, lögn eller sanning. Och knappast någonting illustrerar den snudd på oändliga gråskalan mer än just abortfrågan.
Sen undrar jag: Vem har hindrat dig att ifrågasätta? Varför försöker du framställa dig som ett offer?
Gert Gelotte
Jag har väl aldrig framställt mig som offer – vad var det för en konstig vinkling? Men se t.ex. hur de riksdagsmän behandlas som bara knystar om abortlagen eller aborttalen – de blir omedelbart marginaliserade – från höger, från mitten, från vänster…Visst är frågan tabubelagd.
Jonas B,
du skrev: ”Det är inte lagen vi talar om – utan verksamheten. Som går in under begreppet “reproduktiv hälsa”, “hälso – och sjukvård…”…som ingen får ifrågasätta.”
Är inte det att framställa sig som offer?
Och vadå inte får ifrågasätta? Vem hindrar dig? Vem hindrar någon annan? Att riksdagsmän som driver abortförbud blir marginaliserade beror på att de utgör en så liten minoritet. Så tillvida är det ingen skillnad på abortfrågan och andra frågor.
Gert Gelotte
”Är inte det att framställa sig som offer?”
– Nej – verkligen inte!
Skriv en ledare och föreslå att abortsökande borde tvingas uppge vägande skäl och att fadern och, om omyndiga, föräldrarna måste underrättas. Så får vi se resultatet. Min gissniing – ett himla liv och en ledig plats.
Abortfrågan skiljer sig från alla andra frågor då saker och ting inte får nämnas vid deras rätta namn.
Jonas B,
Vem hindrar dig? Sluta upp med detta gnällande. Vad är det du inte får lov att sägas. Sätt igång? Säg det!
Att jag och andra med mig inte har dina åsikter och inte använder ditt språk är väl inte det samma som att saker och ting inte får nämnas vid sina rätta namn.
Gert Gelotte
Irene,
Du hänvisar väldigt ofta till Gert.
Jag frågade dig.
Och åter skulle jag önska att du svarade mig framförallt inte den viktiga frågan:”Om Gud ger ett barn som gåva till en ovillig kvinna (och man) hur kan vi veta att det blir till sorg och elände?”
Det skulle helt enkelt vara intressant att höra vad du tänker.// Agneta
Fel igen..det ska stå : Och åter skulle jag önska att du svarade mig framförallt på den viktiga frågan.
Lite trött//Agneta
Jonas menar att abortfrågan är tabubelagd. Och där kan man inte annat än ge honom rätt. Frågan polariseras omedelbart med mycket floskler och skällsord; och man kan inte säga att abortfrågan i Sverige diskuteras på något sätt som meningsfullt kan kallas ”rationellt”. En moralisk diskussion förs t.ex. raskt in på lagstiftningen — Gert och Irène ger goda exempel på detta. Abortkritiker utsätts inte sällan för karaktärsmord och kan beskyllas för alla möjliga andra åsikter (jag har t.ex. beskyllts för att vara anhängare av dödsstraff p.g.a. av min abortkritik — helt ologiskt, visserligen, men ett effektivt om än ohederligt debattknep). Det vore kanske bättre om vi kunde hålla isär lag och moral i alla fall konceptuellt. När man har diskuterat moralen ordentligt kan man gå vidare till de mer praktiska frågorna om hur lagstiftningen bäst skall utformas.
”Ingen människa är kapabel att bestämma över liv och död”, säger Jonas. Där håller jag inte med. Jag är själv utbildad soldat, och jag har själv utbildat soldater. Det yrket handlar just om att bestämma över liv och död. Inom vården fattas dagligen beslut över liv och död. I praktiken fattar vi genom våra vardagliga beslut om konsumtion beslut om liv och död. Vi kommer inte ifrån beslut om liv och död. Vi måste ofta väga olika liv mot varandra. De som i praktiken menar att det alltid är fel att döda en annan människa är mycket få. Det är bl.a. därför jag menar att abortdiskussionen borde breddas och bli mer realistisk genom att handla om i vilka situationer det är rätt att döda en annan människa.
Agneta
Jag har aldrig påstått att ”vi vet att det blir till sorg och elände”.
Jag är övertygad om att alla vi som diskuterat abortfrågan är rörande överens om att det absolut mest optimala vore om abort enbart behövde tillgripas i yttersta yttersta nödfall.
Vi har samma MÅL men olika förslag på MEDEL att nå detta MÅL.
Mitt samvete – efter 35 år inom psykiatri och missbruksvård och lärorika arbetsperioder på fängelse och häkte – tvingar mig att plädera som jag gör. Allt annat vore att göra våld på mitt samvete. Jag är först och främst medmänniska. I andra hand katolik.
// Irène
Dan Hanqvist,
floskler och skällsord brukas på båda sidor om fronten – är min erfarenhet. Och jag tycker nog att abortfrågan diskuteras betydligt mera rationellt nu än för bara några år sedan. Abortpraxis har problematiserats i de flesta media.
Jag tror inte att det går att först diskutera moralfrågan och därefter undersöka vilken lag som bör apliceras på resultatet. Jag tror man måste diskutera lag och moral parallellt. Men jag instämmer i att det är nödvändigt att klargöra vilken den av problemet man diskuterar – moralfrågan eller lagstiftningsproblemet.
Att jag envisas med att fråga efter vilken lag som skall ersätta den nuvarande beror på att jag tycker abortkritiken alldeles för sällan är förankrad i verkligheten. Det duger inte att kritisera den nuvarande abortlagen om man inte har någon annan i beredskap, eller åtminstone några tankar om hur den skulle utformas.
Gert Gelotte
”Sluta upp med detta gnällande. Vad är det du inte får lov att sägas. Sätt igång? Säg det!”
Vilken otrevlig ton du har. Lite trängd kanske?
Allt är ju sagt i mina inlägg. Bara läsa. Men skulle någon säga samma sak i riksdagen eller från en skolkateder…oj,oj. För ett tag sedan antydde några läkare och barnmorskor i en artikel att aborttalet är väl högt. Snart ”avslöjades” att de hörde till kd – sedan var de snabbt avväpnade på alla argument – de var ju kristna och inte att lita på.
Ang abortlagen: Du fick ju din lag men tog inte emot den…
Irene,
Tyvärr tycker jag att du glider undan med att förneka att du inte sagt det.
Om man som du vill ha en legal abort så har jag fattat det så att du menar att det finns fall typ ett våldtäktsoffer eller en flerbarnsmamma som inte orkar fler barn resp kvinnor som kan råka ut för strumpstickebahandling och att de bör få abort.
Har jag fel?
Vad är ”yttersta nödfall” för dig?
Frågan kvarstår och låt mig ta den första varianten “vad och vem vet vad gåvan i form av ett barn bär med sig som andlig frukt och gåva till kvinnan och människorna runt om?”
Med all respekt för dina 35 yrkesverksamma år… vi ALLA… har yrkes och livserfarenheter som SJÄLVKLART präglar vårt tyckande. Men alkohol, häkte och psykiska problem ger inte ”förtur” i tyckandet ang ”ske Din vilja”. Och utifrån detta ”tvinga” någon att plädera.
Gud är större.
Agneta
Det brukar här på bloggen ibland talas om ”sköra” katoliker och i abortdebatten får abortmotståndare ofta bära detta epitet. Att vara ”skör” är inte alltid fel i dagens stentuffa värld. Jag skulle vilja påstå att det är oerhört viktigt att pålysa människan som en skör och känslig individ. Det är förbaskat modigt att i vissa sammanhang vara skör. Kanske det modigaste av allt!
Och vi talar här om ”verkligheten”… vilken ”verklighet” talar vi om?
Jonas:
100 aborter om dagen.
Agneta: Om det är 100 aborter om dagen så är det tillika kanske 100 sexualdebuter om dagen innan pubertet via analöppningen … vilket jag tycker är KATASTROFALT för barnen och deras framtida sinnliga liv och föräldraskap.
Allt hör samman… ett övergivande av barn och som Jonas så bra sa ”att lägga beslutet på den enskilda kvinnan är omänskligt” (jag tillägger ofta den unga flickan och pojken).
Varför skulle inte vi kunna hjälpa alla unga människor med ett abortförbud och en helomvändning när det gäller att se människan som en ”skör” individ med oändliga möjligheter till …just det!…agape. Säga ifrån ordentligt när vi ser hur unga lockas in i en vansinnesvärld när det gäller kärlek, sexualitet och ”är du på smällen men ta bort ungen da!”.
Varför inte ett abortförbud? Det skulle ju hjälpa kanske 99 ungdomar och stjälpa (enligt förespråkare för legal abort) 2.
Jag fattar inte. Inte heller fattar jag varför Jonas skulle uppfattas som ett ”offer”.
Vem är offer i vilken verklighet? // Agneta
Agneta
Jag har fn inget mer att tillägga, förutom att för säkerhets skull upprepa det du missade i mitt inlägg. Det är mitt SAMVETE som tvingar mig att plädera som jag gör.
Det finns falanger inom ALLA kristna samfund som inte accepterar människans samvetsfrihet. Speciellt pinsamt är det dock att detta OCKSÅ förekommer inom katolska kyrkan, som officiellt i sin katekes på ett MAGISTRALT sätt PLÄDERAR för samvetets överhöghet.
Det finns massor av paragrafer i KKK som i olika ordalag pläderar för detta.
Exempel
”1782 Människan har rätt att handla enligt sitt samvete och i frihet för att personligen fatta sina moraliska beslut. ”Människan får inte tvingas att handla mot sitt samvete. Men hon får inte heller hindras att handla enligt sitt samvete, framför allt på det religiösa området.” (Vat. II, Dekl. om religionsfriheten Dignitatis humanae, n. 3)”
Att detta medför svåra intressekonflikter för olika yrkesgrupper går jag inte in på här,
men jag har i katekesen inte hittat någon klausul som säger att yrkespolitiker – som stiftar lagar – är undantagen yrkesgrupp när det gäller samvetets ÖVERHÖGHET.
Det skulle man dock lätt kunna tro utifrån Vatikanens agerande.
// Irène
Irene…
Jag har inte missat någonting.
Men jag fattar inte fortfarande.
Vad är det Du pläderar för enligt Ditt samvete?
Och mina frågor anser jag inte besvarade.
Speciellt inte den jag fr.o.m. nu kallar ”Ske Din Vilja-frågan”.
Viktigt: Jag är inte intresserad av KKK, KK eller GG tycker/skriver… jag tycker det vore intressant att ta del av vad Du personligen pläderar för enligt Ditt samvete. Jag utgår att vi alla här talar utifrån vårt samvete och vad vi personligen känner. Ämnet är ju sådant.
Om jag har missat något som du skrivit där du återger vad du personligen tycker så ber jag på förhand om ursäkt och om att få hänvisning.
Agneta
Jag har redan svarat på dina frågor så gott jag kan.
// Irène
Jonas B,
nej, jag känner mig inte trängd. Men det är lite tröttsamt att läsa ditt klagande över att än du än någon annan inte får säga sin mening om abort. Vem hindrar dig?
Vem hindrar riksdagsmän från att framföra sin mening?
Vem hindrar debattörer från att skriva?
På senare tid har abortfrågan nagelfarits i bl a Expressen.
Själv har jag skrivit ett stort antal ledare i liberala GP där jag tagit upp de orimligt höga aborttalen i Sverige. Ingen har hindrat mig.
Att inte få sin vilja fram är inte detsamma som att inte få säga sin mening.
Gert Gelotte