Påven Johannes Paulus II var mån om att få till stånd en konstruktiv och för religiös tro fruktbar dialog med världens religiösa ledare under en Fredens dag i Assisi 1986.
Hans ord ”Vi katoliker har inte alltid kommit med fred” blev bevingade och mänskligheten kunde i det ögonblicket dra in ett befriande norrländskt ”schåå” i gommen. I gränslandet mellan myggtät skog och kalfjäll drar vi vandrare in det gåtfulla medvetande och den obändiga vilja som är Gud.
Islam och Buddhism samt en högst privat religiositet ökar i Sverige. Tron sjunger i en andra akt och moskéer och tempel byggs som aldrig förr. Den lilla gudsförgätna orten Fredrika i Västerbotten är ett exempel på denna för vårt land ovanliga företeelse. Med bara några dagars mellanrum kunde man läsa om de västerbottniska samernas seger till den renmark de förfogade över långt innan kristendom fanns och samtidigt läsa om en svart Buddha från Thailand som sattes på plats att skåda över de lapska tassemarkerna. Att vissa frikyrkor bett på berget till Kristus för att bygget skulle gå i stå blev knappt en notis den lokala tidningen. ”De har samma rätt att missionera som vi kristna” blev det goda uttalandet från församlingsprästen vilket i sin tydlighet annonserar samma fredliga tanke som det ovan nämnda av vår förre påve.
Även Benedikt XVI talade i Köln om ”tolerans, respekt, vänskap och fred mellan folk, kulturer och religioner”. I en tid där religioner tycks ledsaga människor i krig och främlingsfientlighet är detta ett gott tecken. Men den inter-religiösa dialogen bör föregås av en mellan-kyrklig ekumenisk dialog och rent logiskt (varför inte ”hygieniskt) bör detta i sin tur föregås av öppna dialoger inom respektive kyrka. Hur kan vi närma oss en dialog med andra kristna kyrkor/religioner när vi inte tillåter en öppen dialog inom vår egen?
Vi kan, som de vandrande guds barn vi trots allt är, söka efter auktoritativa svar präglade av teologi och av katolsk kyrkolära eller/och vi kan öppna våra sinnen för den helige Andes verkan i världen idag. Den helige Ande är inte till för bara katoliker. Det vore blasfemiskt att tro något dylikt. Ja, det vore att förödmjuka Gud. Den helige Ande är inte en ande instängd i en katolsk, muslimsk eller judisk flaska och vi kan när vi talar med varandra om den religiösa Verkligheten låta Gud verka fritt. Vem tog sig rätten att stänga Gud inne? Jag tror att möjligheten finns att Katolsk Vision är en locköppnare.
