Jag är nog den här på bloggen som uttryckt mig mest sarkastiskt om katolska präster och iom det skiljer jag mig inte från de irländare som filmen Calvary skildrar. De är, efter det att Irland vaknat upp efter chocken att katolska präster på Irland har offrat tusentals barn, i högsta grad hatiska och cyniska mot en ensam präst. De flesta har tappat tron helt och fullt på den katolska kyrkan. Det är en irländsk film. Filmen handlar om ett av dessa offer som vill ta revansch på en god präst för sitt förlorade liv och sin förlust av tro. Prästen får en vecka på sig att förbereda sig för att dö som sas ställföreträdande offer för just det: kyrkans synd. En golgatavandring. Han dör liksom Jesus för ….men inte för mänskligheten utan för vad kyrkan gjort….och kanske det då i sin förlängning är för mänskligheten? För hur ska kyrkan någonsin kunna reparera detta….egentligen? Vem tror egentligen på att kyrkan bara kan plåstra lite och sedan att tiden ska läka alla sår? In med lite nya trevliga påvar, kardinaler och fromma präster och så läks allt med tiden?
Gör det?
Så får jag gå till mig själv. Prästen i filmen är så fint skildrad. Finns dessa i verkligheten? Eller är det präster som filmens father James som blir offrade? Av ena eller andra orsaken och därmed är det svårt att finna dem i verkligheten. De är försynta kanske. Förhäver sig inte. Är bara mänskliga och ärliga i det och då tar inte flockens människor dem på allvar. De är som oss. De lyssnas inte på i västerlandets titelsjuka värld och de hörs inte i slumkvarteren förutom bland de som inga röster har i kyrkopolitiken och de kan mördas i Mexico.
Men om nu de finns som father James i filmen så har de idag ett helvete, framförallt på Irland. De bär människors hat och avsky vilket de inte gör i Sverige, för här finns de i klungor och håller ihop i fina gäng. De återfinns bland glada o entusiastiska välutbildade grupper av konvertiter som älskar slutna salonger med likatänkande o likautbildade. På Irland är det inte så.
Filmen får mig att skämmas. Hur kan jag Agneta tala så illa om präster? Jag blir ju tom lite löjlig som jag hållit på och spytt ut mitt förakt. Speciellt i det katolska Sverige, denna normalitetens ankdamm där man inte ens kvackar som ankor kan kvacka. Visst har jag mina dåliga erfarenheter (för att inte säga djävulska) men det kan inte vara skäl nog. Jag vet att det finns präster som arbetar inom svensk kriminalvård och fd präster som arbetar bland de hemlösa. Fina och värdiga. Jag har mött en sådan fd numera gift präst. Har jag inte låtit det gå över styr: min avsky och mitt förakt?
Jag är nog som irländarna. Chockad över vad jag sett och varit med om. Det bör dock inte förblinda mig. Jag kan möta en präst såsom father James. Och se hans fruktansvärda ensamhet under det att människor spyr och spottar på honom och slutligen att han dör. Man kan säga att han dog som Jesus för kyrkan och människors synders skull. De irländare som inte kunde/kan inte förlåta. Kommer jag själv kunna det: förlåta? Varför ska jag förlåta? Vem har sagt att man ska förlåta: jovisst ja kyrkan. Rabbinen skulle kastat dem över klippavgrunder och inte velat förlåta.
Jag tror att Jesus, som jag envisas kalla Rabbinen …är större framöver på jorden än vad någonsin kyrkan kommit i närheten av att förverkliga eller gestalta. Det var nog därför filmens father James lät sig dödas. I slutscenen sitter den mördade prästens dotter framför mördaren i fängelset och tar luren i buren för att samtala med honom. Hennes tårar rinner. Jag spolar filmen tillbaka för jag hör o ser inte om hennes läppar säger att hon förlåter honom. Mördaren (Judas?) prästen (Rabbinen Jesus) och framtiden: dottern? Alla tre lika nödvändiga för framtiden. Definitivt. Symboliskt dvs. Kyrkan måste mörda vissa delar av sig själv och offra en syn på Jesus många har slutat tro på och släppa fram en dotter före sonen.
Filmen beskriver nog verklighetens Irland.
Agneta
