Vänner,
den pensionerade biskopen av Portsmouth i England Crispian Hollis säger i en intervju för The Tablet att upp emot hälften av de brittiska biskoparna är för gifta präster. Tänk vad pensionering gör med präster och biskopar. Plötsligt löses tungors band och fylls ängsliga sinnen med frimodighet.
Gert Gelotte
Gert,
Det verkar som om folk kan åldras på två sätt. Man kniper fast vid ens eget sätt att ha levt och trott på o detta rättfärdigar man in i absurdum eller man släpper som du säger på säkerhetsventilen och medger att man kan ha haft eller levt fel. Delvis eller helt.
Med ålder visar sig mycket! Det är förbaskat trist med självrättfärdigande pensionerade människor för att inta tala om de som vill höja sin status med en självbiografi. När det gäller präster tror jag de toppar listan på utgivna självbiografier ofta vid namn ”herdaminnen”. De är kanske världens mest högfärdiga människor med tanke på detta enorma omfång fromma tillrättaläggande biografier. För någon nyfiken är det bara att gå in på universitetsbiblioteken!
En annan kategori är de som vågar se över sitt liv och som vågar bejaka för sig själv och andra… allt det man inte förstod genom livet.
Det kallas ödmjukhet eller normal mänsklighet. Sånt har en del människor naturligt…. tyvärr sällan katolska dogmatiker (givetvis inte…det ligger i sakens natur).
Agneta
Gert,
Det verkar som om folk kan åldras på två sätt. Man kniper fast vid ens eget sätt att ha levt och trott på o detta rättfärdigar man in i absurdum eller man släpper som du säger på säkerhetsventilen och medger att man kan ha haft eller levt fel. Delvis eller helt.
Med ålder visar sig mycket! Det är förbaskat trist med självrättfärdigande pensionerade människor för att inta tala om de som vill höja sin status med en självbiografi. När det gäller präster tror jag de toppar listan på utgivna självbiografier ofta vid namn ”herdaminnen”. De är kanske världens mest högfärdiga människor med tanke på detta enorma omfång fromma tillrättaläggande biografier. För någon nyfiken är det bara att gå in på universitetsbiblioteken!
En annan kategori är de som vågar se över sitt liv och som vågar bejaka för sig själv och andra… allt det man inte förstod genom livet.
Det kallas ödmjukhet eller normal mänsklighet. Sånt har en del människor naturligt…. tyvärr sällan katolska dogmatiker (givetvis inte…det ligger i sakens natur).
Agneta