Vänner,
Tro och gärningar kan inte separeras från varandra. Vad som kommer först är en meningslös fråga. Men därifrån till tron blir ett mycket exakt sätt att leva borde steget vara långt. Katolsk kristen tro är inte en parallell till ultraordox judendom, eller borde inte vara det. Påven tycks dock vara på väg i den riktningen när han vid slutet av böneveckan för kristen enhet betonade att hårda politiska beslut om familj, äktenskap och sexualitet inte kan mjukas upp för att bevara goda relationer med andra kristna. John L Allen rapporterar på NCR:
http://ncronline.org/blogs/ncr-today/ecumenical-manners-cant-blunt-pro-life-message-pope-says
Vad som ryms inom begreppen familj och äktenskap och vad som är tillåten sexualitet varierar med tid och kultur. Att försöka frysa en viss tids kulturella ståndpunkt som den enda kristet acceptabla är att avsäga kristendomen anspråket på universalitet. I förlängningen blir kristendomen ett slags gettoideologi. Några blir säkert lyckliga över det. Men alla andra? Och har inte kyrkan ett ärende till alla folk i alla kulturer under alla tider?
Gert Gelotte
Gert.
Artikeln i NCR som du refererar till slutar på ett (för mig) överraskande sätt: ”Noting that 2017 will mark the 500th anniversary of Martin Luther’s famous ninety-five theses, commonly held to mark the beginning of the Protestant Reformation, Benedict called for Lutherans and Catholics to foster a “common ecumenical commemoration,” including common prayer and the “purification of conscience.” That commemoration, Benedict said, must be rooted in “common obedience to our Lord and his Word.”
Vad påven menar med ”samvetets renande” är lätt att gissa; det handlar om sexualitetens och kvinnornas fria roller i de lutheranska, liberala samfunden, som han tydligen menar måste rensas från farliga villfarelser i nivå med prästpedofilin. Påven verkar fixerad vid könsfrågorna.
Det som överraskar är slutorden om ”en gemensam lydnad mot Herren och hans Ord”. Om påven verkligen menar vad han säger – att Nya Testamentet är överordnat det sk Läroämbetet – så öppnas dörren till en genuin ekumenik på glänt. Alla sanna kristna vill vara Kristi efterföljare. Låt oss då se vad Herren säger om våra interkonfessionella kontroverser. Handlar evangelium om mänskliga kön eller gudomlig kärlek?
Enligt Guds Ord är ”ingenting orent i sig självt, men den som betraktar det som orent, för honom är det orent.” Rom.14:14 Sätt samman det med ”Allt som Gud har skapat är bra och ingenting behöver vrakas, om det tas emot med tacksägelse” 1Tim.4:4. Detta handlar i första hand om hur de gamla kosherlagarna är upphävda i det nya förbundet, men här talas faktiskt om ALLT som Gud har skapat. Uppenbarligen har Gud skapat hela spektrat av såväl födoämnen som sexualiteter.
Och tack vare att vi alla numera har tillgång till såväl gudsordet som vetenskapen känner vi sanningen, den att i Kristus är alla biologiska och kulturella bestämningar upphävda. Vi är inte bara våra individuella tillfälligheter; bortom och innanför dem är vi främst våra av evighet givna personer.
Redan Paulus insåg dessa sanningar i det välkända ”här är icke man eller kvinna etc.” Galater.3:28, men vågade inte ta steget fullt ut när det gällde kvinnornas status i församlingslivet. Sociokulturella normer hindrade honom enär han till varje pris ville främja evangeliets framgång, se 1Korinter.9:19: ”Fri och oberoende av alla har jag alltså gjort mig till allas slav för att vinna så många som möjligt”. Idag skulle Paulus varit socialliberal feminist och inkluderat hbtq-folket i Guds famn. Se broder Roger.
Redan på första pingstdagen borde Guds gränslösa generositet stått klar för apostlarna: ”Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. Kroppen består inte av en enda del utan av många.”1Korinter.12:13ff.
Påven står inför ett val: är det hans ord eller Guds ord som gäller? Vad är vårt uppdrag; att könssegregera människor eller att predika ett rent evangelium?
Samuel.
Det låter så stort, påven håller tal under böneveckan. Som engagerad katolik är det lätt att tro att omvärlden bävar. Men sanningen är den att för många människor är påvens syn på sexualitet, äktenskap och könsroller fullständigt ointressant, en kvaleva från en annan tid.
/anneli
Anneli,
inte bara för många människor, så där i allmänhet, utan också för många katoliker, förmodligen majoriteten. Det är bra i sak, men ändå ett problem. När kyrkans ledare, i tron att det går att stoppa världen, väljer gettot överger de större delen av kyrkan och föredrar illusion framför relevans.
Gert Gelotte
Samuel,
Jag hann inte läsa din kommentar ordentligt tidigare, visst har du på pricken rätt i frågan du ställer i citatet nedan:
”Alla sanna kristna vill vara Kristi efterföljare. Låt oss då se vad Herren säger om våra interkonfessionella kontroverser. Handlar evangelium om mänskliga kön eller gudomlig kärlek?”
Gert,
Historielösheten inte minst i Katolska kyrkan kan göra mig mycket, mycket trött emellanåt.
Det är som om den tolkning av hur t.ex. en familj ska se ut som kyrkans ledare gör nu alltid funnits. Men den kärnfamiljen är en sen företeelse i historien. Tidigare var det snarare den utökade familjen som var regel. Att leva med styvföräldrar var inte ovanligt förr.
/Anneli